Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tal vid arbetarkommunens demonstration för freden i Göteborg den 19 juni 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 7
någondera sidan vore ett brott mot civilisationen och högförräderi
mot fäderneslandet;
2) att endast på grundvalen af ärligt erkännande af norska
folkets fulla rätt till själfständighet söka afveckla ännu befintliga
svårigheter, till gagn för såväl Sverige som Norge.
Blott genom en sådan försonlig och rättfärdig politik kan ett
verkligt brödraskap uppstå mellan de båda närbesläktade folken
och därmed fred och trygghet garanteras den Skandinaviska halfön.»
a * *
Under den följande tiden fattades rundt om i landet af
arbetare och äfven allmoge liknande resolutioner. Huru upphetsad
stämningen redan vid denna tidpunkt var, kan bland annat inses af
sådana drag, som att ett par välklädda damer tillropade i
Göteborgståget deltagande kvinnor: att de »borde blygas att taga del i denna
fosterlandsförrädarnas demonstration» och att en välklädd herre
spottade en af de demonstrerande kvinnorna i ansiktet!
Detta var dock obetydligheter mot hvad som hade skett den
15 juni vid den »fosterländska» öfverklassens demonstration. De
Alinskt-Kjellénska lärorna om att Sverige aldrig behöft ge Norge
den själfständighet det ägt, emedan stormakterna försäkrat oss om
Norge som lydrike o. s. v. voro framförda, resolution var fattad,
sången slut och lefveropet höjdt för konungen. En enfaldig arbetare
ropade då: »Ned med Sveriges konung!» En välklädd herre gaf
honom ögonblickligen ett slag i ansiktet och inom ett par minuter
var hopen i fullt raseri. Ehuru polisen sökte bortföra arbetaren,
trängdes massan omkring honom under skrän sådana som: »lyncha
honom; hugg den djäfvulen; trampa honom; häng honom; slå
honom fördärfvad» och samtidigt bearbetades han med knytnäfvar,
käppar, ja, stenar. Bland »herrarna» syntes äfven ett par studenter.
När en arbetare med sitt barn på armen yttrade: »har karlen
förbrutit sig, så tar väl polisen hand om honom men det är skamligt
att så många anfalla en», besvarades dessa kloka ord med ett
käppslag från en välklädd herre. Slaget träffade både fadern och barnet!
Med blodet strömmande ur flera sår i ansiktet och följd af
en skränande hop fördes arbetaren, som orsakat tumultet, af polisen
till vaktkontoret, där åter en herre trängde sig fram och på nytt
började misshandlingen.
Samtidigt hade på annat håll af heden en arbetare utropat:
lefve Norge sedan ett lefve Sverige förklingat. Under antagandet
att en medarbetare i Ny Tid utbragt detta lefve för Norge, höjdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
