Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 4S5
vår tid elda ett folk, som syftar mot hittills ouppnådda
höjder.
Hvilken svensk man eller kvinna vill ej alltjämt
med diktaren utropa:
... Res dig, vår storhetsdröm
om herraväldet i norden!
Den storhetsdrömmen lyster oss än
att leka i nya bedrifter...
Men vilja vi göra sanning af orden, då måste vi
först offra agget och småsinnet. Vårt folks storher, lycka,
framtid får ej sökas i hatets och söndringens tecken,
utan i kärlekens. Först kärleken till vårt eget folk men
den kärlek, som vill folkets växt, dess höjning, dess
framsteg. Och allt detta är oförenligt med ett
kvarstående på folkhatets och afvoghetens låga ståndpunkt.
Numera torde ingen varning behöfvas mot art
dådlöst lefva på fädernas ära. Fjolåret var en väckelse,
som icke kan ha lämnat ens de slöaste oberörda. Men
väckelse betyder ej alltid dagdåd!
Huru ljust var det ej i Sverige för fyrtio år sedan!
Året förut hade vi firat unionens femtioårsdag
och invaggat oss i tron att den nu var äkta och
beståndande.
Och just denna dag — 7 december — var det som
adeln på ett större sätt än någonsin förr gjorde allvar
af riddarhusets stolta devis:
Ljuf och värdig är döden för fäderneslandet.
Just denna afton 1865 jublade hufvudstaden och
snart hela landet öfver adelns samtycke till
representationsförändringen. Man hoppades att en ny tid var
kommen, att dess morgon grydde. Men den kom ej
då, den har ännu ej kommit, alltjämt bidar vårt land
den nya dagen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
