Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ELLEN KEY
än att norrmännen skola bifalla våra fordringar. Och det är icke
osannolikt, att de just nu, i känslan af att de dock hafva något
att försona, skola gå vida längre till mötes än som skulle skett i
sammanhang med förhandlingar om själfva frågan: unionsupplösning
eller icke. Och då har ju äfven genom sättet för brytningen vunnits
någon fördel.
Med den uppfattning, som nu utvecklats, måste den i ärendet
afgifna kungliga propositionen väcka stor tillfredsställelse. Den
föreslår unionens häfvande såsom något oåterkalleligt. Den föreslår
äfven, att Sverige skall taga initiativ till att ordna ömsesidiga
mellanhafvanden för framtiden. Och därtill antydes i trontalet, att Sverige
nu mer än någonsin bör söka sin vinning i framsteg på den inre
politikens område.
Det har sagts, att det vore en särdeles stor svaghet i
propositionen, att den utgår från att betrakta unionsupplösningen såsom
ett faktum. Men i en tid, då mången, och detta med rätta,
framhåller vikten af kraftiga regeringsinitiativ, så bör det väl ej kunna
klandras, att regeringen just i denna grundläggande utgångspunkt
tagit en egen själfständig ställning. Hvad förslaget i denna del
innehåller måste rättvisligen erkännas vara en verklig och framsynt
regeringshandling.
Större fog förefinnes däremot kanske för de många framkomna
anmärkningarna mot den knappa och torra motiveringen. En
förklaring därtill kan ju dock sägas ligga i den omständigheten, att
regeringen uppenbarligen företrädesvis genom resignation kommit
till sina slutsatser. Icke heller torde regeringen varit besjälad af
någon så synnerligen varm öfvertygelse om ett nytt Sveriges
framtidsutsikter, och riksdagen brukar ju ej heller fordra af sin regering
några manande ord i sådan riktning. För den händelse åter den
önskade lyftningen i motiveringen anses bort bestå i ett kraftigare
språk mot Norge, så må denna menings förfäktare dock erinra sig,
att regeringen i annat sammanhang uttalat sig i den riktningen, men
nu, med den ställning regeringen ansett sig böra intaga i det
föreliggande förlaget, tydligen saknat anledning att såsom en motivering
ytterligare vidlyftigt framhålla sin uppfattning.
Att, på sätt också allmänt anmärkes, regeringen ej närmare
angifvit de frågor, som borde blifva föremål för förhandlingar, kan
ju finna sitt berättigande i olämpligheten att på förhand fastslå och
offentliggöra alla de ämnen, som förhandlingarna böra omfatta. Och
genom framhållandet att en hufvuduppgift blefve att genom
skiljedom afgöra uppkommande tvistefrågor synes en antydning gifvits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
