Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID s55
om den allmänna riktning, på hvilken förhandlingarna enligt
regeringens uppfattning böra inslå.
För vår del våga vi hoppas, att riksdagens beslut af
förhållandenas makt kommer att slutligen byggas på hufvudsakligen de
uppfattningar, som ofvan framhållits. Emellertid hafva vi
förnummit, att det för närvarande vore en ganska allmän mening inom
riksdagen, att dylika åsikter icke borde få göra sig gällande. Då
ett dylikt åskådningssätt enligt vår uppfattning är synnerligen
oriktigt, har det för oss framstått såsom en plikt att på detta sätt
uttala vår mening, oafsedt att tiden ej medgifvit att utveckla saken
så, som varit önskligt.
Vi anse oss därför nu böra framställa det yrkande,
att riksdagen måtte, med anslutning till Kungl.
Maj:ts förslag och under där angifven förutsättning,
för sin del godkänna unionens upplösning och Norges
suveränitet samt därvid särskildt beakta de synpunkter,
som ofvan blifvit närmare utvecklade.
Friherre De Geers motion var af följande lydelse:
För oss svenskar är det omöjligt att fatta, huru de förhan -
denvarande förhållandena kunnat drifva Norge att våldsamt bryta
sig ut ur unionen. Så har emellertid skett, och det må blifva det
norska stortingets sak att inför samtid och eftervärld svara för sin
gärning. En sak skola de norska statsmännen dock aldrig lyckas
försvara, och det är, att de velat nedlåta sig till försöket att med
tarflig advokatyr gifva Norges handlingssätt ett sken af laglighet
och att under grofva beskyllningar söka vältra skulden för det
skedda öfver på unionskonungen. Därigenom ha de satt en svår
fläck i sitt lands historia.
Hvad nu själfva det faktum, att Norge brutit unionen,
beträffar, så är det ju obestridligt, att Sverige icke har någon
skyldighet att lämna sitt godkännande häraf.
Skall Sverige då söka med våld hålla Norge kvar i unionen?
Icke synnerligen många röster här i landet torde höjas för
åtgärder i den riktningen. Med hänsyn till det sinnelag, Norges folk
tyckes hysa mot oss, har unionen icke längre något värde, utan
torde det numera vara minst lika viktigt för oss som för Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
