Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5§ yttersta dagen på sandvik.
lian förespådde, han, gudsmannen, som ni inte ville tro,
men som jag visste skulle tala sanning. Nu kommer don
söte Jesus till de rättfärdiga, men de orättfärdiga ska få
brinna i helvetets eld!»
»Gud tröste oss, Magnus, hvad säger hon?» hviskade
hustrun, i det hon stirrade på odjuret ute på fjärden; »och
hur ska det bli med barnena våra?»
»Ja, och med hvetet, som står så vackert i år?»
suckade Magnus, som var jordbrukare framför allt.
3.
Och nu dånade skräll efter skräll, och blixt efter blixt
flammade till i den allt mera ljusnande morgonen, men
alltsammans koncentrerade sig där nere på fjärden, och
uppe på land var det lugnt som förut. Magnus såg och
såg, och hustrun stirrade och stirrade, och ingendera visste
hvad de skulle tänka; men allt efter som minuterna gingo
så blefvo de lugnare till sinnes. De hade alltid’ tänkt sig
att när den där märkvärdiga dagen skulle komma, så
skulle också allting ramla knall och fall, och nu såg det
ju ut som om de skulle få andrum åtminstone, och var
det sista gången solen skulle tändas öfver jorden, så nog
tänkte hon taga ett lysande afsked, ty just nu steg hon
upp öfver skogstopparna österut och kastade hela knippen
af strålande guld ut öfver både land och vatten.
Men illa sag det ut därnere på sjön! Det ena svarta
vidundret efter det andra kröp långsamt fram öfver den
allt mera morgonbelysta fjärden, och andra, smärre och
mera snabbfotade odjur kilade fram mellan de större, ibland
försvinnande i de små holmarnas skuggor och efter en
stund åter framträdande i de tvära blankdagrarna, som
den stigande solen spridde i långa, glänsande ränder ut-
efter fjärden. Täta, hvitulliga rökmoln insvepte emellanåt
både vidundren och vikarna i en tjock, framvältande slöja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
