Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men det ska bli dans i kväll borta ve Söder-
gåln, far,» sade Edla i inställsam ton, »och det skulle allt
vara bra tråkit att inte fä vara med om den.»
»Ä’ du så fasligt angelägen, så får fäll du stanna då,»
svarade Österberg, »och så får fäll Pålson åka efter dig
Tredjedan, ifall inte han har lust te bli kvar, han med!»
»Nej tack!» svarade denne, som nyss varit och sett
efter hästen. »Jag vill allt helst hem, om det så ska
vara. »
»Ja, men nog sjutton kunne du stanna med, Öster-
berg!» sade nu Janson, som också varit skeppare i sin
dar och var gammal, god vän med gubben på Skärlöga.
»En sir ju aldrig till dig, så långt åre’ ä’! Och jul ä’
jul vet jag; nog håle lugnar Greta sig, hon vet ju att du
ä’ en rejel karl vet jag!»
»Jaha, det förstås det... men sir du...»
»A, stanna nu, far!» bad Edla bevekande. »Det ä’
ju inte så ofta en kan få någe’ roligt!»
»Det har då tösen rätt i. Och plats har vi för er
och för drängen eran me’! Du ska veta, Österberg, att
jag har byggt på stuga’, så nu har hon två våningar och
’varanda’ me’ du... och du ska väl si på’na, vetjag! Öch
mor sa då att det va stört inte lönt att jag kom hem utan
dig — för då fick jag ingen julsup, sa hon — och det
vore då för eländigt, tycker jag, och det vill du väl inte
ha på ditt samvete, Österberg?»
Tfej det ville inte Österberg heller, ty hur nykter han
än annars var, så nog unnade han både sig själf och an-
dra en liten knaber under julen. Han stod därför rådvill
och ref sig betänksamt bakom örat, då Pålson helt ovän-
tadt rörde vid armbågen på honom och sade lugnt som
alltid:
»Inte ska Österberg hindra doter sin te få dansa!
Jag ger mig nog åf hemåt jag och lagar att mor Greta
håller sig lugn!»
Edla såg på honom för första gången med en tacksam
blick, men det tycktes han inte lägga märke till. Öster-
berg däremot vände sig tvärt till honom och tappade all-
deles bort sin vanliga betänksamhet, när han svarade.
»Tänker Pålson ta och gå hem den långa vägen da.
Hur i helsike skulle det gå te?»
fastlänningen. 2 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
