Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XIX. Berättelsen återtages av Jim Hawkins: Garnisonen i blockhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om vi hade fått sitta sysslolösa, skulle vi allesammans ha
dystrat till, men kapten Smollett var icke den, som tillät
sådant. Alle man kallades fram till honom, och han delade
oss i vakter. Doktorn, Gray och jag i en; mr Trelawney,
Hunter och Joyce i den andra. Trötta som vi alla voro,
skickades två ut efter bränsle; två andra sattes till att gräva en
grav åt Redruth; doktorn utnämndes till kock; jag sattes
som skyltvakt vid dörren, och kaptenen själv gick från den
ene till den andre, upprätthöll vårt mod och hjälpte till
överallt, där det behövdes.
Då och då kom doktorn till dörren för att få litet luft
och för att vila ögonen, som voro nära att rökas ur huvudet
på honom, och hade då alltid ett ord för mig.
»Den där kapten Smollett», sade han en gång, »är en bättre
människa än jag. Och när jag säger det, betyder det
något, Jim.»
En annan gång, då han kom, stod han tyst en stund,
varpå han lade huvudet på sned och tittade på mig.
»Är det något bevänt med den där Ben Gunn?»
frågade han.
»Jag vet inte, sir», sade jag. »Jag är inte säker på, om
han är riktigt klok.»
»Finns det något tvivel om saken, då är han det»,
svarade doktorn. »Ser du, Jim, av en människa, som tre år
sugit på ramarna på en obebodd ö, kan man inte vänta, att
hon skall synas lika klok som du eller jag. Det ligger inte i
människans natur. Var det ost du sa’ han vurmade för?»
»Ja, sir, ost», svarade jag.
»Nåja, Jim», sade han, »där ser du fördelen av att vara
kräsen i sin smak. Du har sett min snusdosa? Men du har
aldrig sett mig ta en pris; saken är den, att jag i min
snusdosa bär ett stycke parmesanost — en ost gjord
i Italien, mycket fet och närande. Nå, den ska smaka
Ben Gunn.»
Innan vi åto kvällsvard, begrovo vi gamle Tom i sanden,
stående barhuvade kring honom en stund i blåsten. Ganska
mycket bränsle hade redan hopsamlats, men icke
tillräckligt i kaptenens tycke; han skakade på huvudet och sade,
att vi »i morgon måste hugga i med bättre fart». Sedan vi
ätit vårt fläsk och fått var sitt styva glas konjaksgrogg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
