Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte delen. Kapten Silver
- XXVIII. I fiendens läger
- XXIX. Svarta lappen om igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöver en styrkare, för det blir bråk utav. Och apropå
bråk, Jim, varför gav doktorn mig den där kartan?»
Mitt ansikte uttryckte en så oförställd förvåning, att han
insåg gagnlösheten av vidare frågor.
»Jo jo män, gjorde han så», sade han. »Och säkert ligger
det något under det, Jim, gott eller ont.»
Och han tog sig en ny klunk konjak, skakande sitt stora
ljushåriga huvud, som om han motsåg det värsta.
XXIX.
Svarta lappen om igen.
Sjörövarnes konselj hade pågått en stund, då en av dem
kom in igen och upprepande samma honnör, som i mina
ögon hade en ironisk anstrykning, bad att få låna facklan på
ett ögonblick. Silver samtyckte kort, och den utskickade
drog sig tillbaka, lämnande oss tillsammans i mörkret.
»Nu kommer snart en storm, Jim», sade Silver, som nu
antagit en helt vänlig och förtrolig ton.
Jag gick fram till närmaste skottglugg och tittade ut.
Glöden efter den stora elden hade nu nästan slocknat, så
att jag förstod, varför konspiratörerna ville låna facklan.
Ungefär i halva backen upp till blockhuset voro de samlade
i en klunga; en höll blosset, en annan låg på knä mitt ibland
dem, och jag såg en kniv blänka i hans hand i olika färger,
månens och facklans sken. De andra voro allesammans en
smula nedlutade, som om de betraktat den sistnämndes
åtgöranden. Jag kunde utom kniven även urskilja en bok i
hans hand och undrade ännu över, hur något för dem så
föga passande som en bok kommit i deras ägo, då den
knäböjande figuren plötsligt reste sig och hela sällskapet
började tillsammans gå upp till blockhuset.
»Nu komma de», sade jag och gick tillbaka till min förra
plats; ty jag fann det under min värdighet, att de skulle
finna mig bevakande dem.
»Gott, låt dem komma, min gosse — låt dem komma»,
sade Silver muntert. »Jag har ännu ett skott att ge
dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0153.html
