Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXIX. Svarta lappen om igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här besättningen. Ni ä’ en tokrolig karl, men det ä’ slut med
ert befäl nu, och ni vill kanske stiga upp från det där fatet
och delta i röstningen.»
»Jag tyckte du sa’ du kände till reglerna», genmälde
Silver föraktfullt. »Och gör inte du det, så gör åtminstone jag
det; och jag väntar här — och jag ä’ ännu er kapten, kom
det ihåg — tills ni kommit fram med era klagomål, och till
dess svarar jag, att er svarta lapp inte ä’ så mycket värd som
en skorpa en gång. Sen får vi se.»
»Å», svarade Georg, »ni behöver inte vara ängslig, vi ä’
alla överens. För det första har ni gjort pannkaka av den här
kryssningen — ni skulle vara bra fräck för att neka till det.
För det andra släppte ni fienden ur den här fällan för
ingenting. Varför ville de ut? Inte vet jag, men det ä’ klart som
dagen, att de ville det. För det tredje ville ni inte låta oss
falla dem i ryggen vid avtågandet. Å, vi genomskådar er,
John Silver, ni spelar falskt spel, det ä’ vad vi har att
anmärka mot er. Och sen, för det fjärde, ä’ det den här pojken.»
»Å ä’ det allt?» frågade Silver lugnt.
»Ja, och alldeles nog», svarade Georg skarpt. »Vi får
allesammans hänga och soltorka för ert narrspel.»
»Nå, så hör då på. Jag ska bemöta dessa fyra punkter,
den ena efter den andra. Jag har gjort pannkaka av den här
kryssningen, säger ni. Nå, ni vet alla, vad jag ville, och ni
vet alla, att om det gått som jag ville, skulle vi ta mig f—n
varenda en av oss har varit levande ombord på Hispaniola
den där natten, friska och krya och fulla av plumpudding
och med skatten i hennes lastrum. Men vem sa’ emot mig?
Vem höll tillbaka min hand, som var den lagliga kaptenens?
Vem gav mig svarta lappen den där da’n vi landade och
började den här dansen? Just en rolig dans — inte olik en
hornpipa i en tågända i avrättningsdockan i Londons stad.
Men vem gjorde det? Jo, Anderson var det och Hands och
du, Georg Merry! Och du ä’ den sista ovan bord av det där
laget, som la’ näsan i blöt, och du har den satans fräckheten
att upphäva dig till kapten över mig — du, som störtat vårt
parti! Någonting värre har man väl aldrig hört.»
Silver höll upp ett ögonblick, och jag kunde se av Georgs
och hans kamraters ansikten, att dessa ord icke blivit sagda
förgäves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
