Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKANS STRAFFRÅTT. 95
ningarne skulle öfvertagas och fullgöras medelst fastor,
vallfärder eller andra s. k. goda verk.
Underkastade sig den brottslige de böter och andra
satisfaktioner, som kyrkan föreskref, så erhöll han absolution
eller affösning. Der åter någon trotsade kyrkans dom eller
fortfor i sitt brottsliga förhållande, utan att på anförda sätt
söka försoning, så slungade kyrkan emot honom sin
fruktansvärda bannstråle. Detta bann var af två slag, dels det
nmändre bannet, hvarigenom syndaren utestängdes från
gudstjensten och den heliga nattvarden, dels det större bannet,
hvarigenom han kom i samma ställning till kyrkan, som den
biltoge innehade till det borgerliga samhället, d. v. s. han
var utesluten från alla kristnas umgänge, så länge han lefde,
och dog han bannlyst, så fick icke vigd jord mottaga hans stoft.
Hela denna lära om bättring, aflösning och bannlysning
gjorde sig tidigt gällande i Sverige. Kyrkan vann här
såsom annorstädes allt mera i kraft och magt att bestraffa alla
förbrytelser, som kunde innefattas under begreppet af synd.
Ingen var fritagen från kyrkans straffmagt: konungen och
tiggaren kunde båda hemsökas af hennes tuktan. Det är
klart, att en dylik rätt, så välgörande den kunde verka till
sedlighetens befordran bland ett rått och styfsint folk, tillika
skulle gifva kyrkan den allra största myndighet och mer än
något annat förläna hennes målsmän presterna en fullständigt
hierarkisk ställning i förhållande till lekmännen.
§ 49. Kullens utveckling.
Likasom den hierarkiska kyrkoförfattningen gestaltade
sig i Sverige efter föredömet af den öfriga vesterländska
kristenheten, så utvecklade sig ock kulten härstädes utan
någon väsentlig afvikelse, från hvad som gälde i den allmänna
kyrkan.
Man kan säga, att gudstjensten hos våra katholska
förfäder såsom annorstädes i den dåvarande kristna verlden fick
en öfvervägande liturgisk karakter. Den allmännast
förekommande delen deraf var nattvardsmessan: hon hölls i
sockenkyrkorna åtminstone söndagligen; i domkyrkorna väl oftare.
Anmärkas bör dock, att jemte denna till den allmänna
gudstjensten hörande nattvardsmessa, der sjelfva
kommunio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
