Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 308 —
de en egen gåfva af ironi och parodi. Många offents
liga skrifvelser författade han sjelf; åtminstone till
bufvudinnehållet, så att ministrarne blott hade att gifva
dem sitlt formella utseende. Han har också sällan
oriktigt bedömt främmande angelögenheter och sin tids
poHtiska förhållanden eller missförstått deras sammanbang.
Jag har sett märkvärdiga bref, som helt och bäållet
fintit ur hanos hjerta och dem han skref under 1808 års
sommar, då Spaniorerna rest sig till ett ädelt upprof
och sändt underrättelse därom till grefve Romana, bhvil:
ken inskeppat sig med en del af de skaror, som af Na
poleon blifvit utdrifna ända till Spaniens yttersta uddar
och öar, och nu på någom tid landat bos de svenska
Vestgöterna "): I dessa bref, ställda till konungen af
England, hade han med sällsam klarbet och förstånd
yttrat sig så väl öfver spanska folkets karaktär sonr äfs
ven öfver Spanska landets beskaffenhet, och uppmanat
sin bundsförvant att vända dit hela engelska:styrkan,
emedan där vore stället för den väldige Napoleons
undergång. Det är besynnerligt: ett sådaut träffande
förstånd, och sådan skicklighet och rörlighet i tänkande
— och en sådan orörlighet och oskieklighet i handi
ling! Hvem löser sådana motsägelser?
Gustaf Adolf satt midt på 19 årbundradets
böljande flod, hvilken ryckte med sig lika lätt som ett
halmstrå den orörlige på sin thvon. I den fulla känslan
af sin kungliga makt oel majestät, med känsla för silt
kungliga kall och för folkets ära och rättigbeter satlt
ban där orörlig, liksom hade han varit en:annan Gud
Fader, och lät tidens vågor brusa omkring sig, i hvila
ket bras han, i stöd af sitt rena samvete och sin tro på
gudomlig vedergällning, tryggt blandade ljudet af sitt
ordspråk: — ärlig varar längst.
Allt detta hade varit skönt, stort och bärrligt och
hade kunnat alstra ädla bragder; taen Gustaf Adolfs
») Ehurv Svenskarne eljest gärna räkna slägtskap med allt
hvad Göter heter, förekom det dem likväl nu så föga
märkvärdigt, att kmzappast en enda :människa under dessa veckor
jorde sig den mödan att resa till Götbeborg, för att se de
astiliska Vestgöterna. Romana ansågs af Svenskarne som en
förrädare och öfverlöpare, emedhw Napoleon med dessa namn
stämplat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
