Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifterna i Skåne, åtminstone de mera betydande, så gott som uteslutande tilldelades
uppsvenska ämbetsmän, återfinner man i stället ganska snart skåningar på flera håll
inom rikets centrala ämbetsverk. Likaså är fallet inom armén. Såväl de högre
ämbetsmannaposterna som officersbeställningarna besattes vid denna tid ännu i stor utsträckning
med adelsmän. Nu hade vid Skånes övergång till Sverige visserligen en stor del av den
skånska adeln av olika skäl överflyttat till Danmark. Antingen hade den icke kunnat
förlika sig med tanken att byta nationalitet, eller också hade skälet varit av mera krass
natur: många skånska adelsmän hade huvudparten av sina gods belägna i det egentliga
Danmark. Det föll sig för dessa senare naturligt att uppoffra sina skånska domäner och
flytta över till Danmark, detta så mycket mera som svenska kronan formellt förbundit sig
att i dylika fall inlösa deras gods med fulla värdet, en förbindelse, vars uppfyllande
emellertid gav anledning till stark och säkerligen välgrundad missbelåtenhet från dansk sida.
Flera av de gamla skånska adelssläkterna
stannade dock kvar på sina gods i Skåne, så
Barnekowarna på Vittskövle, en gren av ätten Ramel
på Maltesholm och Löderup — den andra
grenen, till Ugerup och Bäckaskog flyttade däremot
över till Danmark, där den inom kort
utslocknade — och Trollarna, till vilken sistnämnda
släkt 1600-talets största skånska jorddrottar
hörde. Snart nog möter man medlemmar av
dessa och andra skånska adelssläkter inom den
svenska statsförvaltningen och armén. Christian
Barnekow till Vittskövle, som redan 1664 lät
introducera sig på det svenska riddarhuset,
gjorde en förnäm ämbetsmannakarriär och
slutade som hovrättspresident i Jönköping, och
hans sonson, även han med förnamnet
Christian, hade innehaft ett flertal högre ämbeten i
huvudstaden, innan han, efter att som militär
ha nått generalmajors rang, utnämndes till
landshövding i sitt hemlän, Kristianstads län, och därmed återbördades till den skånska
hembygden. Exemplen kunde med största lätthet mångfaldigas. Här skall endast anföras
några.
Av ätten Ramel återfinnes Malte Ramel, son till Hans Ramel — vilken obrottsligt höll
den trohetsed han svurit den svenska kronan, även då den skånska adeln i stor
utsträckning under Karl XI:s danska krig skyndade att förena sig med sina ursprungliga
landsmän — i huvudstaden under en ganska lång period av sitt liv. Bland annat tjänstgjorde
han därvid i Svea hovrätt. Han hade genom sina båda äktenskap, det första med Hedvig
Sofia Skytte, det andra med Gertrud Elisabeth von Liewen, blivit nära befryndad med den
svenska högadeln. Likväl kom han aldrig att riktigt trivas utom Skåne, där han på sina
stora gods levde ett enkelt och indraget liv. Vistelserna i Stockholm fann han skäligen
odrägliga, och när han bröt upp från huvudstaden för att under återstoden av sitt liv
förbliva i Skåne, skall han enligt uppgift i J. C. Barfods "Märkvärdigheter rörande skånska
adeln" vid avfärden ha rest sig upp i sin vagn, avtagit hatten och yttrat: "Farväl
![]() |
Christian Barnekow. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>