Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dugande både lärare och läkare och hugnades bland andra förtroendeuppdrag vid sidan av
sin egentliga tjänst även med den ansvarsfulla befattningen som konungens specielle
läkare.
Mest känd i huvudstaden blev emellertid Bruzelius måhända för sitt utpräglade sinne
för ekonomiska ting, en egenskap som för övrigt lär ha varit utmärkande för hela hans
släkt. Otaliga äro de anekdoter, som berättas om de former hans oerhörda
sparsamhetsiver kunde taga sig. Genom sina giftermål med två halvsystrar Kempe, döttrar till den
stenrike grosshandlaren och sågverksägaren Kempe i Härnösand, Frans Michael Franzéns
likaledes dubble svärson, förskaffade han sig en förmögenhet på åtminstone en och en
halv miljon. Detta hindrade likväl icke, utan snarare ökade, hans sparsamhet.
Enligt en av de anekdoter, som voro i svang om Bruzelius, skall han vid ett tillfälle
ha uppvaktats med anhållan om ett bidrag till en insamling till förmån för en honom
ganska närstående persons efterlevande, vilka
befunno sig i synnerligen ömmande ekonomiska
omständigheter. Bruzelius tecknade sig på
insamlingslistan för ett belopp av tio kronor med
reflektionen: "Du må tro, kära bror, att det här
är surt förvärvda styvrar", på vilket yttrande
följde den blixtsnabba repliken: "Hm! Vore det
då icke lika mycket skäl att ta’ av dina ärvda
pengar?" Bruzelius föll för en gångs skull till
föga inför detta onekligen logiska resonnemang,
och den tecknade tian utbyttes mot en
hundrakronorssedel. — Om Bruzelius plägar för övrigt
berättas en historia, som med något avvikande
detaljer under tidernas lopp applicerats även
på andra representanter för den högre
medicinska vetenskapen, bland annat en professor
i intern medicin i Lund. Bruzelius hade såsom
patient haft en rysk storfurstinna på besök i
huvudstaden. Efter avslutad behandling
överräckte denna såsom tack till professorn ett mindre paket. Bruzelius tittade ogillande på
paketet och förklarade rent ut, att han hade alldeles tillräckligt med souvenirer förut,
varför han i stället anhöll om tillbörligt honorar, vilket av honom själv angavs med det
mindre blygsamma beloppet ett tusen kronor. Storfurstinnan öppnade då paketet, som
förutom en dyrbar present innehöll tio tusenkronorssedlar, överräckte tigande en av
sedlarna till den något snopne Bruzelius, stoppade de övriga tillbaka i paketet och
avlägsnade sig.
Bruzelius avled år 1902 och efterlämnade en förmögenhet på inemot fem miljoner
kronor, vadan hans beryktade sparsamhet i smått och stort kan sägas ha blivit icke utan gott
resultat.
Bland huvudstadens apotekare voro förhållandena i äldre tider likartade dem inom
läkarekåren. Femtonhundratalets slottsapotekare voro till största delen av tysk härkomst,
och så var även fallet med de första innehavarna av de under sextonhundratalet allt
talrikare övriga apoteken därstädes. Först relativt sent möta svenska apoteksinnehavare, och
 |
| Ragnar Bruzelius. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
