Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- A
- Abborforss
- Abborre
- Abborren
- Abborren leker
- Abborrgräs
- Abborrhåf
- Abbot
- Abild
- Abraham Broderson, Abr. Angermannus
- Abrahamson, Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A.
A. Denna första bokstaf i alfabetet uttalas i
Svenska språket renare och öppnare, än i de flesta
andra språk. En betydlig skillnad i uttalet af denna
vokal märkes likväl i flera provinser, och särdeles
i de senast från Danmark afträdda. Se vidare:
Svenska språket.
Abborforss. Under det Finland tillhörde
Sverige, var här gränsen mot Ryssland och ett
postkontor befanns här, äfvensom en liten
gränspostering var på stället stationerad. Bron öfver den
förbiflytande ån fick en slags historisk märkvärdighet
genom ett diplomatiskt gräl, som i början af
Gustaf IV Adolfs regering uppkom mellan Svenska och
Ryska regeringarna, emedan man från Svenska
sidan låtit måla ledstängerna på halfva bron blå och
gula, då de förut varit helt och hållet strukna med
Ryska färger. Det gick ända till hotet med en
krigsförklaring, hvilken likväl för den gången icke
blef af, men en särskild ambassad afsändes till
Petersburg år 1803 för att bilägga de i anledning
häraf uppkomna tvistigheterna.
Abborre, (Perca fluviatilis), ett till benfiskarnes
ordning hörande fiskslag af ända till 1 1/2 fots längd,
som förekommer allmänt inom hela riket, med
undantag af de mest nordliga och nordvestra
delarne, äfvensom uti vikarne af Östersjön samt
mynningarne af de floder, som utfalla i Öresund och
Kattegatt. Den är gröngul till färgen, på
sidorne guldglänsande med svartgröna bälten, buk- och
stjertfenor röda. Lektiden är olika på olika
ställen, i Skåne inträffar den i April, i Wenern i
slutet af Maj och början af Juni, på Dahlsland i
April och Maj, samt i Dalarne endast i Maj. Den
lefver af rof och fångas derföre lätt på agn,
medelst stångkrok, långref och mete, äfvensom i
ryssjor, mjärdar samt med not och nät. Köttet är
smakfullt och helsosamt, och de som äro något
korta och tjocka med kullrig nos anses hafva bästa
köttet. En varietet med kullrig rygg och
krokiga fentaggar förekommer på några ställen, såsom
vid Fahlun, samt i Elgsjön i Östergöthland och får
namn af rud-abborre.
Abborren har goda dagar, han dricker när han
vill. Detta gamla ordspråk bemärker en som äger
eller handhafver en sak, och är i tillfälle att
oinskränkt njuta eller draga fördel deraf.
Abborren leker. I medlersta Sverige
förekommer ofta denna folklek. Sällskapet tager i
ring, och inuti ringen går en person som
föreställer abborre. Under kringdansningen sjunger
sällskapet:
Abborren leker
Och noten går sönder,
Der han ser hålet,
Så kryper han ut!
Ringen, som i början är gles, sluter sig allt
mera tillsammans, och först vid sångens slut får
abborren krypa ut, lyckas han ej utkomma, börjas
sången och leken ånyo, men kommer abborren ut, då
skall den person, som vållat att han sluppit ut,
gå in i ringen som abborre.
Abborrgräs eller bläcken, gäddnate, (Potamogeton
natans); mångårig växt, hörande till 4:de kl. 4:de
ord. Fam. najadæ; växer öfverallt i stilla vatten
från Skåne till Lappmarken.
Abborrhåf är ett i några delar af Wermland och
i vissa andra landskap brukligt fiskredskap,
bestående af en jernring af 3 alnars diameter, hvilken
är fästad vid ett 4 alnar långt trädskaft. Från
jernringen löper ett fint nät till en dylik mindre
jernring af endast 3 qvarters diameter, inom
hvilken en botten af notgarn är fästad, som vidgar sig
uppåt och fastbindes vid den större jernringen. Det
hela bildar således en håf, som begagnas sålunda,
att den nedsläppes till botten, då abborrarne,
hvilka alltid älska runda ringar, begynna skocktals leka
öfver ringen, hvarvid håfven varsamt upptages,
ofta omslutande 10 à 12 abborrar.
Abbot, en andelig värdighet, egentligen
utmärkande föreståndaren för ett munkkloster. Titeln
gafs likväl äfven utan att vara åtföljd af något
embete, och fördes jemväl af furstar, såsom de
af Fulda, Kempten m. m. I ett och annat Tyskt
protestantiskt land funnos också abboter, som
hade säte och stämma bland landtständerna. I
Frankrike var titeln abbé ofta sjelftagen och bars af
personer, som gingo i svarta eller violetta
kläder, med en liten krage om halsen, men för
öfrigt så till lefnadssätt som stånd voro fullkomligt
verldsliga. Abbedissa är förestånderskan för ett
nunnekloster, men titeln bars äfven stundom af furstliga
eller andra förnäma personer, som förde chefskapet
öfver ett adligt jungfrustift. Äfven här var titeln
ofta icke förenad med något embete. Prinsessan
Sofia Albertina kallades abbedissa af Quedlinburg.
Abild, en socken, belägen i Halmstads k:tr. af
Götheborgs stift, hörer till 3:dje kl.; består af 32 3/4 ofm.
25 5/6 fm. mtl, samt har 748 innev. Adr. Falkenberg.
Abraham Broderson, Abr. Angermannus,
se tillnamnen.
Abrahamson, Petter, bekant genom sina
förklaringar af Lagen samt utgifvandet af Stads- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0005.html
