Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogens klädedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer likväl i Ertemarks socken af Wedbo härad,
der de utmärkt vackra qvinnorna bära på hufvudet
eu stor hvit duk, så satt, att den liknar ett
uppslaget dok. En 90-årig f. d. Riksdagsman i
Gesäters socken af samma härad har berättat oss, att i
hans barndom en folkdrägt varit i vissa delar af
Dahlsland bruklig, men hvaraf han blott erinrade
sig de stora långa hvita rockarna.
Bohus län utmärker sig lika litet i
ifrågavarande afseende. Den förr omtalade skärgårdsdrägten
är här rådande. Dock hafva i slutet af 1700-talet
här blifvit anmärkta några vackra drägter, såsom
då ännu gängse. Isynnerhet var i Wette härad en
ganska täck qvinnodrägt bruklig.
De Småländska folkdrägterna hafva varit lika
många, som utmärkta. Den märkligaste af dem,
den Wärendska, är allmänt känd. I förbigående
vilja vi nämna, att det mycket omtalade, så
kallade Fälttecknet, såsom man tror, ett minne efter
Wärendsqvinnornas bekanta strid, är under detta
namn kändt och brukligt äfven i vissa delar af
Blekinge. — Eljest förekomma i Småland 2 slags
klädedrägter, som äro mindre bekanta. Väl äro de nu
till större delen aflagda, men de torde dock
förtjena att med några ord omnämnas. Den ena af
dessa folkdrägter är bruklig hos de gamle i Urshult
socken och kringliggande trakter, samt den andra
likaledes hos utgamle af båda könen i Westbo
härad. Urshult-männerne kläda sig i svarta eller gråa
tröjor med mycket långa skjört samt uppslag af
ljusblått tyg, gula skinnbyxor, prålande af många
broderier, vidt utbredda skjortkragar, likaledes på
det sinnrikaste utsydda. Qvinnorna fläta sitt hår
med mångfärgade band, hvilka utflyta ur lockarna
långt ned på ryggen. På halsen bära de
korskedjor af silfver med så kallade löf. Vidare begagnas
rödt lif och röd klädning med svart sammetsbord.
Vi förbigå det mindre väsendtliga. —
Westbobondens har liknat den i Norrvidinge härad. På
hufvudet har han en så kallad Picklufva eller Trinhätta,
samt var för öfrigt klädd i en vadmalströja, som
räckte till knäna, helskuret lifstycke af skinn och
mycket vida byxor m. m. Det utmärktaste hos
qvinnorna var den s. k. Spränghufvan af hvit tråd,
nästan som ett nät. Vid högtidliga tillfällen
brukades svarta klädeskappor, antingen med rund krage
med tunnt jernbleck uti, eller en bredare, som i
många rynkor låg ned på skuldrorna. Uti kappan
voro stora förgyldta spännen och löf af tunnt
silfverbleck; långa vantar af kläde, med silkessöm och
räfskinnsbräm, samt handskarna med silke af alla
färger utsydda.
Om folkdrägten i det beryktade Wärend yttrar
sig Linné: ”Här skattas för den största odygd, att
införa främmande seder, ty om någon kommer ifrån
en annan socken att här bo och vill behålla sin
förra klädedrägt, eller om någon infödd vill
efterapa främmande klädnad, blir den af alla begabbad,
såsom en högfärdig.” Icke desto mindre är
denna drägt, åtminstone i de flesta socknar, såsom
i Wirestad af Albo härad, för omkring 30 år sedan
alldeles aflagd.
Blekinge är ännu i dag ganska utmärkt för sina
vackra folkdrägter. Men de bestå till stor del af
utländska tyger. ”Dock hafva på vissa orter de
hemmaväfda tygerna utträngt de utländska, såsom i
Jemshög socken mot Smålandsgränsen.” — ”Det är
der icke sällsynt, till och med om Söndagarne, att
se hederliga bondhustrur och deras döttrar med
hemväfda blå- eller gulrandiga och rutiga
lärftsförkläden, äfvensom af dem sjelfva väfda fina
vadmalskjortlar och lifstycken, jemväl hemfärgade af en
vacker purpurfärg. Deras blåa och bjertröda
strumpor färgas mest af dem sjelfva.”
Den Blekingska drägten anses för den
dyrbaraste och prydligaste af alla i Sverige. Dess ålder
torde dock icke vara mycket hög. Det förtjenar
anmärkas, att Konung Gustaf III under en resa
genom Blekinge, då en större myckenhet af allmogen
hade församlat sig kring hans vagn, beundrat
folkets vackra klädsel och dervid yttrat: ”Detta är en
ganska vacker drägt.” — Vi hafva rätt många
efterrättelser om Blekingska folkdrägter. Männerne
bära benkläder af gult skinn eller af fint linne,
prydligt utsydda, hvita eller färgade, och ofta
konstigt stickade västar, samt blåa jackor. Deras
skjortor äro isynnerhet fina, och den hvita skjortkragen
hänger, enligt medeltidens riddarebruk, ned öfver
halsduken och axlarne, samt är stickad och
beprydd på mångfaldigt sätt med blommor och andra
sirater. På samma vis måste ock skjortärmarne
räcka fram till handen, likasom manschetter,
hvilka äro brokigt krusade och utsydda. De vackra
qvinnorna få äfven ett nytt behag af deras drägt.
Deras linne är ännu finare och hvitare än männernes.
Lintygsärmarna äro ofta ganska vida och stundom
stickade med blåa eller rödbrokiga ringar. Deras
nätta och korta lifstycken sitta tätt intill kroppen
samt röja på det fördelaktigaste den smidiga
växten och den sköna barmen. Dessa lifstycken äro
vanligen röda, blå och hvita; många hafva dem af
sidentyg och nyttja derjemte små granna
silfverspännen och halskedjor, samt många glänsande
hängen. Man betäcker ofta lifstycket med ett
silkeskläde, hvars fållar äro guld- och silfverstickade,
eller med blå, röd eller hvit halsduk, allt efter
lifstyckets färg. Håret är flätadt och prydt med en
nätt mössa, samt ett litet stycke, eller ock betäcka
de hufvudet rätt artigt med ett fint kläde.
Qvinnfolken hafva blåa eller hvita strumpor med
mångfaldigt brokiga kilar och prydnader. — Dock bör
anmärkas, att de Blekingska folkdrägterna äro eller
hafva varit nästan lika många, som socknarna eller
åtminstone häraderna. Den dyrbaraste och tillika
praktfullaste drägten derstädes är tvifvelsutan den,
som till senare tider varit bruklig i Jemsjö socken.
Till densamma hörde t. ex. de så kallade Uplöt
eller lifstycken af rödt eller grönt sammet med
silfvergaloner i sömmarne, kjortlar af rödt charlakan,
kantade nedomkring med silfverspetsar och
sammetsborder.
Skåne kan i förevarande hänseende fullt ut
jemföras med Blekinge, ty bådas folkdrägter har mycket
gemensamt. Dock äro de Skånska folkdrägterna
ännu flera. Men så praktfulla än högtidsdrägterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
