Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfsborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Embetsverk.
E uimuus.
419
reskrifvet, att landshöfdingar skalle finnas i
orterna. Deras verksamhet förenades icke med
kollegiala former; de äro konungens höfvidsman och
verkställare af hans bud, likasom konungen sjelf
besluter allena öfver hela rikets gemensamma
styrelse. Men för vissa arter af riksvårdande
ärender sattes förvaltande kollegier. Det gamla
kan-slers-embetet blef kansli-kollegium, med
rikskansleren till president, hvarjemte dylika kollegier,
inrättades Tör krigshären, tlottan och penningeverket.
Åf det sistnämnda embetsverket, räknekammaren,
uppkommo efterhand flera, nemligen bergs- och
kommerse-kollegium, samt, något senare,
statskontoret, kammar-kollegium och kammar-rätten.
Sundhets-kollegium är med sitt nuvarande namn
nyare; men har länge funnits under benämningen
collegium medicum. En växande mängd af
ärender och det offentliga lifvets mångsidiga
utveckling, har medfört behofvet af allt större personal
och gjort statsförvaltningen allt mera invecklad.
Så hafva nu tullen och posten sina öfverstyrelser
skiljda från kollegierna, och en mängd andra
direktioner, styrelser och inrättningar hafva
uppvuxit efter kollegierna och på sidan om dem.
General-landtmäteri-kontoret, styrelsen öfver
allmänna väg- och vattenbyggnader,
stuteri-öfver-styreisen och flere andra skulle kunna nämnas
såsom exempel. Men alla dessa verk hafva sin
föreningspunkt i sjelfva rikets regering, hvilken
konungen utöfvar i statsrådet. Der fördelas åter
ärenderna i vissa större massor, som bilda
stats-departementernas göromål. Vissa embetsverk äro
ställda under hvarje stats-departement.
Bergs-kol-leginm, kommerse-kollegium,
general-landtmäteri-kontoret, m. fi. hvilka tillhöra den allmänna inre
förvaltningen, stå under civil-departementet, och
på samma sätt de öfriga embetsverken under sina
motsvarande departementer. I departementen
försvinner den kollegiala formen, likasom i
länsstyrelserna, hvilka äro mera verkställande än
förvaltande verk, hvaremot kollegierna tvertom äro
rådgifvande, beredande embets-inrättningar.
De-partements-cheferne äro konungens rådgifvare i
statsrådet; men tillika åligger dem att vaka
öfver verkställigheten af konungens beslut. För den
ecklesiastika styrelsen finnes, ander
ecklesiastikdepartementet, kollegiala styrelser, nemligen
konsistorier med biskoparne i spetsen; men intet
gemensamt riks-kollegium. Likasom
landshöfdinge-embetcna icke äro kollegiala myndigheter, så
finnes ej heller denna form för de under dem
ställda embetsmännens verksamhet. Länen delas i
fögderier, med kronofogdar i spetsen, icke med
kollegiala nämnder. Att krigsförvaltningen icke är
kollegial ligger i sakens natur; men för sin civila
förvaltning har dock armén sitt krigs-kollegium,
likasom för flottan finnes förvaltningen af
sjö-ären-derna. Äfven städernes styrelse är kollegial, och
till en del tillsatt’ af borgerskapet.
Domarestaten åter bildas af regeringen, och domstolarne äro,
i de lägre instanserna, icke kollegiala; men
öfver-domstolarne hafva erhållit denna form. På detta
sätt är Sveriges statsförvaltning i allmänhet sam-
mansatt dels af kollegiala, dels af byråkratiska
myndigbeter, och hos dessa embetsverk ligger en
stor del af den verksamhet, som i vissa andra
länder tillhör församlingarne sjelfva. Den
Svenska statsförvaltningen tränger djupt in i hela
folkets lif, och har belastat sig ined en raäDgd
ser-skildta åligganden. Detta embetsverkens
öfverla-stande med göromål verkar isynnerhet skadligt på
sjelfva den högsta styrelsen. Konungens och
statsrådets tid upptages af en otalig mängd enskildta
frågor, och regeringens arbete splittras i stället
för att samla sig kring de för landet stora
frågorna.
K inbin (mythol.). Den första qvinna som blef
skapad; bela menniskoslägtets moder. Se: Ask.
Emerentia l|äse, Gustaf I:s yngsta syster och
jemte sin moder död i Blå Tornet i Köpenhamn.
Emeritus kallas en embetsmän, som, efter
erhållet afsked, njuter pension eller behåller lön för
den tjenst han innehaft. Staten anslår pensioner,
för hvilkas åtnjutande fordras en viss lefnadsålder
och tjenstetid. Ständerne hafva dessutom, af fritt
bebag, någon gång anslagit underhäll åt
afskedstagande embetsmän, utan att dessa vilkor blifvit
uppfyllda. Dertill finnes dock ingen förbindelse.
Vid nniversiteterna finnas vissa s. k.
emeriti-lß-ner, dem afskedstagande professorer erhålla.
Upsala akademi har i stället för pensioner fyra
sådana löner. För elementar-läroverken har, vid
1844—45 årens riksdag, blifvit anslagen en fond
för dylika emeriti-löner. Att sådana löner
inrättas är af den största vigt; ty der hvarken
emeriti-löner eller pensioner finnas, brukar det hända,
att den afskedstagande behåller större delen af sin
lön och efterträdaren far tjena för en ringa
andel. Då na lönerna i allmänhet äro små eller
måttligt stora, inträffar en af tvenne olägenheter,
antingen att den gamle tjenstemännen, hvars
krafter redan flytt, behåller tjensten till namnet mera
än till gagnet, eller också att den verkligt
tjenstgörande för sitt uppehälle måste splittra sin
verksamhet, äfven till andra föremål an tjensten.
EuiitslOf, annex till Broby, beläget i östra
Göinge kontrakt af Lunds stift, 2} mil N. från
Christianstad. Kyrkan, byggd af tegel, är
gammal och förfallen; men kommer snart att
ombyggas. Inom socknen finnes en spik- och en
kopparhammare. Folkmängden är 908 personer.
Socknen består af 13£- mtl. och dess areal utgör 5,832
tunnl., af hvilka endast 45 äro sjöar och kärr.
Adr. Christianstad.
Einmaus, helsobrunn, belägen straxt i nordost
utom staden Wcsterås, uti den s. k.
Korsängsgatan, och förmodas vara upptäckt omkring år 1718
of kyrkoherden Forskål. Den undersöktes kort
derefter af professor Elfving, och de ägor, å
hvilka den är belägen, inköptes år 1737 af
rådmannen Abr. Hulphers, hvilken år 1746 lät sätta
brunnen i stånd, efter att å nyo hafva blifvit
undersökt af dåvarande provincial-läkaren, assessor
Westman. Den skall, år 1751, befunnits gifva
97 kannor vatten i timman, och var mycket
besökt omkring år 1770.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
