Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VloderiM.
Plorlbm.
517
sjön. Laga-, Nissa- och Wiske-àar samt Ätran
eller Falkenbergs-ån, inom S.V. afslutningen och
med utlopp i Kattegat. — Re märkligaste
strömdragen ini landet, hvilka falla uti någon af de
större insjöarne och anses med detsamma hafva slutat
sitt lopp, äro: Upsala- eller Fyris-ån, Sag-ån
eller Seva-ström, Kolbäcks-ån, Arboga- samt
Eskilstuna- eller Tborsbälla-ån, hvilka utgöra
Mälarens tillflöden. Nors-elf, Borgviks-elf, det
egentliga utloppet för sjön Wermelen och dess flere
tillflöden, By-elf, som har 3 egentliga källarmar,
hvilka alla börja inom Norige, föröka sig med
många vattendrag och småsjöar i Wermland,
hvilka sedan förena sig i Elgåfjolen, nordligaste
delen af Glasfjolen, och ur denna gå genom
Gil-bergs-elfven till Harfjorden, ifrån hvilken sedan
den egentliga By-elfven faller ut i Dalbo-sjön.
Nossaö, Lidan, Flia-ån, Tidan, Gullspångs-elf,
äf-Let- och Svart-elfven, Tims-elfven, hvilka räknas
bland Wenerns tillflöden, m. fl. Af Sveriges alla
strömdrag kan intet enda helt och hållet
begagnas ens till skutfart, utan blott som mindre
båtleder, hvilka också afbrytas på längre eller
kortare afstånd, ty så väl kustfloderna som de
egentliga floderna eller strömmarne äro i allmänhet
afbrutna af forsar. För att afhjelpa häraf
förorsakade olägenheter och för att bereda en lättare
inre gemenskap äro kanalerna anlagda. (Om alla
ofvannämnde floder och strömdrag, se vidare
under deras namn.)
Floderna, Jolian, föddes d. 6 Okt. 1721, i
Skatelöfs socken af Småland, der fadern var prost
och kyrkoherde. De korta biografiska
anteckningarna öfver honom innehålla genomgåendet af
vanliga akademiska grader och slutligen hans
befordran till professor i Grekiska litteraturen år 1762,
samt till kyrkoherde i Gamla Upsala år 1779.
llan blef ledamot af N. 0. samt af
vetenskapsakademien, hvilken sista utmärkelse han vann
genom sina vackra Latinska skaldestycken. Ännu
vackrare och mera sällsynt är likväl hans blygsamhet,
hvilken förmådde honom att undanbedja sig
kyrkoherde-beställningen vid Storkyrko-församlingen i
Stockholm, samt Linköpings biskopsstift, till
hvilka begge embeten han kallades. Han afled den 28
April 1789. En grundlig kännare af Grekiska och
Latinska språken, är det isynnerhet på det
sistnämnda han författat sina flesta skrifter. Bland
de förnämsta anmärker man tal öfver Nils
Rosén, Ihre, Aurivilius, m. fl.
Flodin, Johan Gustaf*, född år 1741 i
Torshälla, der fadern var handlande-, prestvigd år 1767
och 1771 anställd såsom hofpredikant, hade ban
den lyckan, att, vid 32 års ålder, blifva kyrkoherde
i Adolf Fredriks församling i Stockholm, med
Solna till annex, 1779 theol. doktor, 1786 pastor
primarius, samt tillika öfver-hofpredikant och
således preses i både stads- och hof-konsistorierna.
Det förtroende han erhöll, att besörja kronprinsen
Gustaf Adolfs undervisning i kristendomen,
förvärfvade honom äfven dennes ynnest, hvarpå han
också erhöll flera bevis, såsom
Nordstjerne-kommendörs-värdigheten och Westerås biskopsstol, på
hvilken han npphöjdes år 1800. Dessa
nådebe-visningar af både Gustaf III och dess son voro
ingenting särdeles ovanligt, emedan den
sistnämnde ofta gynnade sin fars gunstlingar; sällsyntare
var, att äfven Carl gjorde det. Flodin var likväl
en af undantagen, hvartill hans tillgifvenhet för
magten, i hvars hand den måtte befinna sig, kan
anses som orsak. Han blef nemligen af
förmyndare-regeringen år 1794 utnämnd till ordensbiskop.
Hans dödsår inföll år 1808.
Flodin, Samuel Konrad. Denne man, hvars
framsteg på befordringsbanan ej gingo längre, än
till rådman i Stockholm, dit han bann först vid
48 års ålder, och en borgmästare-titel, förtjenar
likväl att minnas såsom välgörare för kommaude
slägten. Trött att förbigås, emedan han tvenne
gånger förgäfves sett sig uppförd på förslag till
borgmästare, tog han afsked år 1796 och dog
ogift den 9 Juni 1800, nära 74 år gammal.
Såsom sakförare och ombud hade han samlat
en icke obetydlig förmögenhet, hvilken ban
anslog till stipendier åt ofrälse studerande af
Linköpings stift, inom hvilket han var född, och der
hans fader varit kyrkoherde i Lomaryds och
Bä-laryds församling.
Floding, Per Gustaf, sekreterare vid
målareakademien, valdes år 1768 till ledamot och
professor för målare-anatomien vid nämnda akademi.
Gjorde, på manufaktur-kontorets bekostnad, 1756
en resa till Frankrike; var på sin tid en skicklig
gravör. Död 1791.
Flogbrand, en provinsbenämning på mogen, torr
och kådig tallved; äfven kallad torrved, ty re.
Flogeld, har varit ett slags klädedrägt; ty uti
sådan beskrifves Sten Sture d. ä. varit klädd år
1498, uti Wadstena, då S:t Catharina blef
kanoniserad. Anteckningen lyder: "Uppå thcn tijd var
Her Steen klädder i bräat flogeld, linder, medh
hwijt Hermelin uppå Skona."
Floren, Gabriel, kyrkoherde i Nyeds
församling i Wermlands län, hvarest han dog år 1705,
en medelålders man; men förtärd af en långvarig
sjuklighet. Författare af en andlig
uppbyggelseskrift: Sömnlösa Naller, hvilken ännu har mycket
anseende bland allmogen. Den var ett alster af
den bräcklighet, som förföljde honom och hvars
lynne uttrycker sig i bokens titel.
Floribus, ett dryckeskäril, hvilket beskrifves af
Ödmann, i dess Hågkomster från hembygden och
skolan. "Det bestod af en glastub, 2 alnar lång
och i ändan försedd med en eller flere toma
kulor. Det påfylldes ur stånkor med tillhjelp af en
lång pipa; men kulan, som ensam fylldes, rymde
icke ett halft stop, emedan den tömdes ]ångsamt
och den drickande icke länge uthärdade den
erforderliga kroppsställningen. Om någon drack,
som ej kände manövern, utan satte sin floribus,
såsom en trumpet till munnen, så bekom ban
ingen droppe, ty luften i tuben hindrade ölet att
rinna ned. Tuben borde sättas emellan tänderna,
och öfre läppen så mycket upplyftas, att luften
fick fritt spelrum. Derigenom skedde att
luftströmmen gick upp och ölströmmen ned. Dock
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
