Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
522
Flugsvamp»
Flusspat»
September. Sången är mycket låg, men
omvexlande, bestående af åtskilliga pipande och
knarrande läten. Födoämnen, endast insekter. Svarta
och hvita flugsnapparen (M. atricapilla), af örtums
längd. Hannen ofvan svart med hvit panna;
askgrå öfvergump; vingarne bruna med en stor hvit
fläck. Honan ofvan gråbrun; pannan något
ljusare; fläcken på vingarne mindre och ej rätt hvit.
Näbben hos begge glänsande svart; iris svartbrun;
benen svarta; för öfrigt omvexlande färg och
teckning efter ålder och årstid. Förekommer allmänt
parvis uli skogarne i hela riket och anländer från
slutet af April till i början af Maj, hvarvid
hannarne komma 6 till S dagar tidigare än honorna;
för några decennier sedan var den mindre allmän
än nu. Dess sång består af några ganska
välljudande och rena toner, som han låter höra från
toppen af ett träd eller gren. De häcka i ihåliga
träd eller emellan trädrötter och lägga dä 4—5
mycket ljusblå, ofläckade ägg i ett bo, som
består af grässtrån, tallbark o. dyl. I medlet af
September flytta de åter bort.
Flugsvamp (Agaricus muscarius), en hattsvamp,
som förekommer allmänt i skogarne öfver hela
riket, och innehåller ett eget giftigt ämne, kalladt
amanilin, i följd hvaraf den förtärd frambringar
ett slags rus och begagnas af de Ostasiatiska
folkslagens Scbamaner vid deras besvärjelser, samt tros
hafva blifvit använd af våra forntida kämpar för
att försätta sig i det slags raseri, som fått namn
af berserksgång. Hos Kamtscbatdalerne skall
deraf tillredas en rusande dryck, och som det
verksamma ämnet bortgår oförändradt med urinen,
lära de ringare af dem använda denna för att
äfven få sig ett rus, enär sjelfva drycken kan
anskaffas endast af de förmögnare. Hos oss begagnas
svampen blandad med söt mjölk till gift för
flugor, och om den sönderstötes och lemnas i täppt
kärl att jäsa, skall den äfven vara tjenlig att
fördrifva vägg-ohyra.
Flundra (Pleuronectes flessus), en mjukfenig fisk
af från £ till 1 fots längd och deröfver,
tillhörande ett eget slägte, hvilket utmärker sig från alla
andra ryggradsdjur derigenom, att kroppens ena
sida är färgad, den andra deremot hvit, samt att
begge ögonen sitta på den ena eller färgade sidan,
äfven munnen sitter snedt och de simma i sned
riktning. Kroppen är platt, stundom nära lika bred
som lång. Den förekommer allmänt i Östersjön,
Kattegatt och Öresund, samt går stundom långt
upp i floderna.
Flundre, ett härad i F.lfsborgs läns första
fögderi. Danskarne härjade härstädes år 1565 och
fram-foro med grymhet. De skuro brösten af qvinnor
och tungan ur munnen på värnlösa personer.
Grefve Axel Lejonhufvud afsände år 1613 en
skrifvelse till konungen af Danmark, som innehöll, att
då han år 1600 från Gräfsnäs begifvit sig ur
riket, hade länsmannen i Flundre härad uppbådat
200 bönder och krigsfolk, hvilka med väld afhändt
honom hans ägodelar, dem han velat föra med sig
till Norrige, lian påstod derföre, att länsmannen
och bela häradets invånare förverkat lif och gods,
och stämde dem att inför Danske konungens
embetsmän stå till rätta, emedan Flundre bärad var
ett af dem, som stodo i pant under Danmark.
Genom bref af d. 19 Febr. 1614 tog konung Gustaf
II Adolf invånarne i häradet under sitt beskydd,
och förklarade, att de varit skyldige att hindra
grefve Lejonhufvud, såsom otrogen sitt fädernesland,
och frikallade dem "från allt hvad han af gammal
vana och orolig vana hade dem att tilltala."
Häradet innefattar 5 socknar, Rommeled, Fors,
Upp-härad, Fuxerna och Asbräcka, hvilka utgöra 106
mtl. och hafva 4,415 invånare. Dess areal utgör
29,484 tunnl., af hvilka 3,90 äro sjöar och kärr.
Häradet har i allmänhet god och bördig jordmån,
skog till husbehof och ganska god gräsväxt, så
att boskapsskötsel och spannmålsodling utgöra
inbyggarnes förnämsta näringsfåug. Märkvärdigaste
orten är Lilla Edet och de betydligaste herresäten
äro: Hemström, Torpa och Förlanda. I förening
med häraderna Wäne, Bjerke, Ale och Wädtle
utgör detta bärad en domsaga och ett fögderi.
Fluor-cerium, basiskt, ett till slägtet cer
börande mineral, bestående af fluor-cerium, ceroxid
och vatten, derbt eller kristalliniskt af oregelbunden
form, gult eller rödaktigt, nästan ogenomskinligt,
i brottet glasigt, förekommer högst sparsamt i
ßastmora öde grufva i Westmanland, samt vid
Fin-bo stenbrott nära Falun.
Fluor-cerium, neutralt, ett tillsamma slägte
börande mineral, bestående af cerium-fluorid och
cerium-fluorur. Förekommer i långa, smala,
ordentligt paralella, föga divergerande strålar eller
sexsidiga långa prismer, svart, stötande i brunt,
eller tegelrödt, nästan gulaktigt ogenomskinligt, i
brottet småmussligt, glasigt eller litet splittrigt,
hårdt så att det ej repas af stål, sällsynt; funnen
vid Finbo, äfvensom vid Groddbo nära Falun.
Fluss kallas i metallurgien de ämnen, som vid
metallers smältning tillsättas, för att, antingen för sig
sjelfva eller i förening med malmens beståndsdelar,
frambringa en lättflytande, glasartad slagg, som
dels hindrar den smälta metallen att förbrännas
genom luftens tillkomst, dels ock stundom befriar
den frän fremmande skadliga inblandningar.
Likaledes betecknas med ordet fluss sjelfva det
flytande tillståndet hos den smälta metallen, hvilken
sålunda säges vara "uti fluss." Vidare förstås uti
metallurgien med flusser åtskilliga bergkristaller, de
der likna ädla stenar, såsom berylllluss, topas
-fluss, m. fi., samt i tekniken sådana slags klara
och färgade glassorter, hvilka begagnas till
efterapande af ädla stenar. Dessa kallas då ock oftast
glasflusser.
Flusspat, ett till slägtet fluorider hörande
mineral, som består af fluor-calcium, och förekommer
vanligen kristalliseradt i tärningar, med octaedrisk
grundform, stundom ock stalaktitiskt eller derbt
och jordartadt, till färgen hvitt, rödt, gult, grönt
eller blått, mest af ljusa färger, stundom ock
mångfärgadt, glasglänsande, genomskinande, i brottet
mussligt och repas af knif. Uppvärmda lysa flera
slag deraf uti mörkret (fosforcscera) med grönt
eller blått sken. Hos oss finnes flusspat isyoner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
