Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FSrberf.
FSrenlnp- och Säkerhets-akten. 593
ten kallas förberedelse-dagen. Under denna tid
hafva gästabud varit förbjudne, tvifvelsutan för det
stora "brudebång och hoff", som fordomdags
brakades, och som ej kunde öfverensstämma med
en fastetid, hvilken skalle vara tyst och sorglig.
Denna beredelse- eller fastetid innehöll följande
kända helgdagar: fastlags-söndag, midfasto-söndag,
palmsöndag, askonsdag, skärthorsdag, långfredag
och påskafton.
FOrberc, en bondgård i Räfsunds socken af
Jemt-lands län, säges varit en skans och kungsgård i
drottning Margarethas tid, och skola ortyis
invånare ännn år 1410 dit erlagt sin skatt.
FBrbUn. Dermed forslår man bönen, som på
predikstolen fälles för konung och rike, rikets ständer,
krigsmagten, m. m. Dessa utgöra offentliga förböner
och skiljas från enskildta, eller för de sjuka i
församlingen. Förböner för aflidne antydas i
run-inskrif-terna såsom en hufvudsak, och omförmälas mer eller
mindre uttryckligt på de flesta runstenar i
Sverige. Någon gång åläg^es den förbigående bestämdt,
att för den aflidne bedja pater noster, (fader vår),
o. s. v., hvilket oftare förekommer på andra slags
ristningar; men vanligast tages ett sådant
förebedjande för en allmänt känd och bruklig sak, och
vandraren anmodas endast att läsa inskriften, hvilken
ej sällan innehåller en till den aflidnes själnhugnad
förestafvad bön, t. ex. Gud hjelpe honom, Gud
hjelpe anden och själen, Gud lide själen, Gud
berge hans ande, Gud göre miskund, Herren Gud
hjelpe hans själ, Jesus Kristus hjelpe (lide) hans ande
och själ, m. m. d., igenom hvars uppläsande man
uppfyllde hvad som åsyftades, d. ä. fällde en
förbön för ristningens föremål. Häruti igenkännes lätt
katholska öfvertygelsen om den lyckliggörande
verkan af de lefvandes forböner för den aflidnes själ,
jemte det kristna tidehvarfvets anda i bönerna.
Alldeles otvifvelaktigt äro dessa böners ursprung
angifvet af sjelfva inskrifterna, dä der äfven läses:
Gad hjelpe hans och alla kristnas anda. — Att
falla förbön för den som öfverträdt duells-plakatet,
är strängt förbjudet.
Ftirdel af bo kallas i arfslagarne den rättighet,
som man och hustru äga, att, ur oskiftadt bo,
när den ena maken aflidit, uttaga en viss del
såsom sin förmänsrätt. Sådan fördel far ej
öfverstiga af boets lösören, och erhållas endast ur
den lösa egendomen. Likväl, om boet är fattigt
kan fästninga-ringen tagas, jemte den dagliga
sängen och nödiga gångkläder, äfven om detla
skulle öfverstiga ^ af det bela. Först sedan fördel
är lagen kommer giftorätt i fråga. — Bland
allmogen kallas ock att taga fördel, när föräldrarne
afstå egendomen ät sina barn, emot vissa förbehåll
under sin återstående lifstid.
FUrdela-heiniuau. Se: Löningi-hemman.
FSrdruinmaa (bergsm.-term), säges om en gång,
malmfält eller sköl då den sprider sig i åtskilliga
greoar, eller s. k. drummer, hvilka antingen helt
och hållet förlora sig eller ock efter en viss
sträcka åter förena sig och samlas till en gång
säsom förut.
Före betyder i det äldsta språket sjö, och finnes
änna qvar såsom nomen proprium i en liten,
söder om Upsala belägen sjö, som bildas af den
derefter benämnda Fyris-åns utvidgning. Fordom har
troligen detta Fore sträckt sig vidare omkring och
ända opp till Upsala, hvarpå stadens gamla namn
Arös (åmynning) tyckes vara bevis, utmärkande att
ån bär haft sitt utlopp i sjön (Föret). Slätten pä
ömse sidor om ofvannämnde å och sjö beter
äfven Fyris-vall (sjö-ängd). Uti etymologiskt
hänseende sammanhänger /öre med fjord, fjärd, fyrd,
fror, m. m., hvilka alla beteckna sjö.
Förening*- och Siikerheta-akten. Då Gustaf
III gjorde sin revolution och förelade ständerna
den regeringsform han uppsatt, hade han dervid
begått det väsendtliga misstaget, att afhända sig
rättigheten att ensam börja krig, hvilket han ej
kunde göra utan ständernas samtycke. Det är
obegripligt, att faran af en sådan inskränkning i hvarje
styrelses oundgängliga prerogativ kunnat undgå
hans skarpsinnighet. Då han icke desto mindre
trodde sig böra nyttja tiden, för att år 1788
börja kriget mot Ryssland, och sådant af de
missnöjde begagnades såsom ett skäl till stämplingar
emot honom (se: Anjala-förbundet), sökte ban
godt-göra detta misstag, och på den riksdag, hvilken
sammankallades år 1789, föreslog han en s. k.
Förenings- och Säkerhels-akl, hvilken utgjorde en
fyllnad till 1772 års regeringsform. Den
mötte, isynnerhet på riddarhuset, ett häftigt motstånd,
hvilket besegrades endast genom list och våld, dä
åtskillige af de häftigaste oppositionsmännen
häktades, samt de andra lockades och öfvertalades att
antaga akten. Den är daterad d. 21 Febr., men
stadfastades af konungen först d. 3 April, med det
tillägg, att alla domare och embetsmän under
tro-maus värdighet ej skulle kunna afsättas, utan efter
ransakning och dom, och adelns landtbönder
deltaga i skjutsnings-besväret. Sjelfva akten är af
följande innehåll: "l) Konungen skulle vara en
arf-konung, med full magt att styra, freda, frälsa och
försvara riket, börja krig, sluta fred och förbund
med utländska magter, göra nåd, återgifva lif, ära
och gods, förordna, efter dess godtfinnande, om
alla rikets embeten, som borde besättas af
infödde Svenske män, samt skipa och handhafva lag
och rätt. De öfriga riksvårdande ärenden skulle
skötas på sätt konungen nyttigast syntes. 2) Alla
uudersåtare ägde, att, ander lagens helgd, njuta
lika rätt, hvarföre också konungens högsta
domstol, der alla jastitie-ärender afgjorde», borde
bestå af både frälse och ofrälse män. Höge och låge
skalle blott vid laglig domstol kunna dömmas. 3)
Alla stånden skulle äga lika rätt att besitta och
förvärfva jord; dock skulle ridderskapet och adeln
bibehållas vid sina gamla rättigheter att äga och
besitta säterier, rå- och rörs-, samt de i Skåne,
Halland och Blekinge, så kallade insockne-bemman.
Allmogen skulle äga rättighet till skatteköp af
kronohemman, samt till deras säkra besittning. 4)
Rikets höga och förnämsta embeten, jemte
hofembe-ten, vore ridderskapet och adeln förbebållne; men
alla öfriga embeten och tjenster, högre eller lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
