Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
594
Förfall.
FtirfaMare.
gre, kunde besättas med personer, utan afseende
pä börd eller serskildt stånd. 5) Svenska folket
skalle äga en ostridig rätt att med konungen
rådslå, jemka, afslå och öfverenskomma om hvad som
till rikets underhåll funnes nödigt. 6) Vid
riksdagar skulle inga andra ämnen förehafvas, än do
som konungen proponerade, på sätt som före 1680
varit vanligt. 7) Stånds-privilegierna stadfåstades
i allt, som ej stridde emot denna säkerhetsakt. 8)
Oenna förenings- och säkerhetsakt skulle af alla
Sveriges konungar, vid deras anträde till
regeringen, egenhändigt undertecknas, aldrig kunna
undergå någon den minsta förändring, samt, i
händelse af konungahusets utgång, äfven tjena till
rättesnöre för den konung, som blefve väld. 9)
Regeringsformen af 1772 skulle oförryckt vara
beståndande i allt hvad som icke genom denna akt
blifvit ändradt." Om man uppmärksamt
genomläser denna handling, skall man finna, att 1772 års
regeringsform derigenom icke var upphäfven, utan
blott modifierad, samt att den tillägger konungen
föga mera magt, än han äger genom nu gällande
grundlagar. Den väsendtligaste inskränkningen i
ständernas rättigheter låg deruti, att vid
riksdagarna endast konungens propositioner skulle blifva
öfverläggningsämnen; men då de hade qvar
beskattningsrätten, var denna inskränkning i sjelfva
verket icke så betydlig, som den först torde synas.
FttrTall, laga. Lagen stadgar, att den som
blifvit lagligen stämd, skall å utsatt dag infinna sig
för rätten, så vida han ej har förfall. Bland
sådana förfall, dem lagen gillar äro: om man befinnes
sjuk; om man blifvit uppbådad, eller är bortrest i
konungens och rikets tjenst; om man sitter i
häkte; om man hindras af fienden, eller annan fara,
vådeld eller vattuflod; om man är ifrån sina
sinnen; om man eller hustru, barn eller föräldrar dö
den tid då man bör inställa sig för rätten, samt
om man förut blifvit stämd till annan rätt, att
svara å samma tid. Äfven andra förfall kunna gifvas,
hvilka domaren äger att pröfva. (Se vidare:
Rät-tegångs-balken, 12 kap.)
Ftfrfallet kallas i de norra länen den ofarbara
tiden om höst och vår, då sjöar och kärr
hvarken bära eller bryta, såsom det uttryckes.
PtliTal«kning så väl af varor i handel, som af
mynt, dokumenter och underskrifter är belagd med
strafT, såsom en vanärande handling. Det heter
derom i Handels-balken, att förfalskning af gods
är såsom aunan tjufnad. Samma lag äger rum när
mått och vigt förfalskas. Mindre grader af
förfalskning inträfTa, om en person sätter på sin vara
annan tillverkares namn, o. s. v., för hvilket fel
lagen stadgar böter. Att förfalska myntet är belagdt
med ärans förlust, fästningsstraff och dessförinnan
fängelse vid vatten och bröd, eller spöstraff.
Likaså straffas med spö- eller risstraff, eller vatten’
och bröd, den som utprånglat falskt mynt.
Förfalskning af konungens namn och insegel medför ärans
förlust och kroppsstraff. Ärans förlust och böter
drabbar förfalskaren af annor mans namn och
sigill, o. s. v. Före utfärdandet af kongl.
kungörelsen d. 8 Juli 1818, angående ersättning för den
som upptäcker förfalskare eller efterapare af rikets
sedelmynt, stadgades, alt for upptäckandet af en
efterapare af bankens sedlar skulle erhållas en
belöning af 40,000 daler kopparmynt, eller 2,222
R:dr 10 sk. 8 r.st. B:ko, och för upptäckandet af
riksgälds-sedlars efterapare 1,000 R:dr R:gs.
Deremot stadgades ingen vedergällning för den, som
upptäckte de förra sedlarnes förfalskare och for
de senares berodde sådant på en godtycklig
pröfning, ej heller var någon belöning utfästad för den
som tillrättaskaffade utprånglare af nämnde begge
sedelslagen. Sedan riksgälds-kontorets sedlar
numera icke emottagas i handel eller vandel, har
naturligtvis stadgandet beträffande dessa förfallit.
Såsom belöning för den, som upptäcker förfalskare
eller efterapare af rikets ständers bankosedlar, skall
banken utbetala, enligt ofvannämnde kungörelse,
1,000 R:dr B:ko till den, som å har gerning
griper och till allmänt förvar aflemna|-, eller bos
vederbörande angifver och med lagliga bevis
öfvertygar någon, alt hafva efterapat, samt 500 R:dr
för enahanda åtgärdor med» förfalskare af berörde
sedlar. Halfva beloppet af nämnde belöningar till—
erkännes angifvaren, om den tilltalade endast i den
mån blifvit otn det angifna brottet öfvertygad, att
domaren pröfvar skäligt lemna saken till
framtiden. Kunna emot den angifne ej fulla bevis
anskaffas och han således ej fällas åt saken, men
angifvaren användt synnerlig möda eller kostnad
för den afgifnes upptäckande, åtnjuter den förre
en i förhållande dertill lämpad vedergällning, från
10 till 100 R:dr. Slutligen utfästes en belöning at 50
till 100 R:dr åt den, som upptäcker utprånglare af
efterapade eller förfalskade bankosedlar, och emot
densamma företer sådan bevisning, att han för
gerningen till ansvar fälles. Öfver angifvarens rätt
till de stadgade belöningarnes erhållande skall
domaren alltid utlåta sig.
Ftfrfattare är, enligt Svensk lag, ej förpligtad
att å tryckt skrift låta utsätta sitt namn. Men
antingen han vill vara okänd eller ej, bör han
lemna boktryckaren en förseglad namnsedel,
innehållande hans namn och hemvist, med påskrifvet
betyg om dessa uppgifters rigtighet, af tvenne pä
orten väl kände, inom Sverige boende, Svenske
medborgare, hvilka det åligger författare-ansvar, i
händelse författarens namn befinnes origtigt
uppgifvet, eller i sedeln saknas, eller han utan lata
förfall från svaromålet uteblifver. Den som
utgifver utländsk mans arbete eller öfversättning, bar
enahanda rättigheter, pligter och ansvarighet som
författare. Hvarje skrift är författarens eller hans
rätts lagliga innehafvares egendom. Men så framt
denne senare eller författarens arfvingar icke inom
20 år från hans död begagnat utgivningsrätten,
äfvensom i händelse ett sådant begagnande icke af
dem inom hvart 20:de år förnyas, står det hvar
och en öppet att från trycket utgifva författarens
efterlemnade skrifter. Den som eljest trycker
eller eftertrycker skrift, utan författarens eller
rättsinnehavarens skriftliga tillstånd, mister upplagan,
eller böter dess fulla värde, hvilket är ägarens
ensak. — Hvar och en, som författat någon besvärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
