Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lerjord.
Leslie.
597
Lerjord (Alomina), är den vetenskapliga
benämningen på metallen aluminiums oxid, hvilken
ganska ymnigt förekommer i naturen, dels i
fullkomligt fritt tillstånd, dels i förening med andra
oxider, samt särdeles med kiselsyra. Den rena
lerjorden, sådan den i naturen förekommer,
utmärker sig genom sin höga grad af hårdhet,’ hvaruti
den täflar med diamanten, och förekommer dels
kristalliserad, dels derb, under det gemensamma
namnet corund. De kristalliserade arterne deraf
äro ofta genomskinliga och skönt färgade, samt
räknas bland ädla stenar. Sådana äro leuchosafir,
safir, orientalisk ametist, rubin, äkta topas och
stjernsafir, samt corund och diamantspat, hvilka
senare dock endast räknas for half-ädelstenar. Af de
ej kristalliserade slagen är äkta smergel märkvärdig
för sitt allmänna användande till slipning af hårda
ämnen. Af lerjordens föreningar med andra oxider
äro de med talkjord och berylljord
anmärkningsvärda, emedan några af dem likaledes räknas bland
ädla stenar, neml. af de förra åtskilliga slag af
spinell, kallade rubinspinell och balkasrubin, samt
af de senare cbrysoberyll. Af dessa
lerjordsföreningar förekomma några arter äfven bos oss, neml.
corund i Lappland vid Gellivare och spinell vid
Åkers bruk i Södermanland. Den kiselsyrade
lerjorden utgör deremot ofta bufvudbeståndsdelen af,
eller ingår till större eller mindre mängd uti, ganska
många af våra allmännaste mineralier, särdeles i
fältspat, samt alla s. k. lerarter och i lerskiffer,
gråvacka, m. fl. 1 dagligt tal förstår man med
lerjord en jordmån, som innehåller någon
betydligare mängd lerarter. (Se: Jordarter och Lera.)
Lerk eller Lerka betecknar den lilla låda,
hvarmed allmogens och tjenstefolks kistor invändigt äro
försedda, till att förvara saker af mera värde,
och hvilka taga mindre ntrymme.
Lerskiffer, äro bergarter, hufvudsakligen
bestående af kiselsyrad lerjord, hvilka förekomma så
väl i ur- som öfvergångs-berg, och få i följd
deraf namn af ur- och öfvergångs-lerskiffer. Den
förra utgöres af en innerlig blandning af
kiselsyrad lerjord eller lera, med mer eller mindre
glimmer, fältspat, talk-och bornblende-delar, till
färgen vanligen grå, i ljusare och mörkare nyanser,
af otmärkt skilfrig sammanfogning och splittrigt,
stundom jordartadt brott, finnes på flera ställen i
riket och användes, der den ymnigare förekommer,
till taktäckning och byggnadsmaterial. Den senare
utgöres af nästan samma blandning af mineralier,
men innehåller tillika aftryck och försteningar af
lägre djur- och växtarter; förekommer pä flera
ställen i riket och användes likasom den förra ofta
till taktäckning, hvarföre båda slagen vanligen få
namn af takskifler (se detta ord).
Lerum, annex till Lundby, beläget i Wädtle
härad af Elfsborgs län, 2 mil O.N.O. frän
Götheborg. Kyrkan är uppbyggd af sten år 1689 i den
gamlas ställe, som stod qvar af träd. 1 denna
socken märkes: Aspenäs, cn egendom utmed sjön
Aspen, bar tillhört slägterne Lillje, Posse,
Ceder-flychl, v. Jakobsson, Bagge, v. Holten.
Egendomen är väl bebyggd. Har qvarn och tröskmascbin.
Grifthögar finnas här i nejden, och vid sjökanten
finnes en håla, der, enligt fornsägen, röfvare
uppehållit sig. Hede, säteri, 1 mtl. skatle-riisthåll,
belades med rustning 1682. Säteriet bar vackert
läge och är väl bebygd|. Kullen, bomullsfabrik (se
detta ord). Socknen består af 33 mtl. och bar
1,754 invånare. Dess areal är 19,486 tunnl., af
hvilka 2,792 äro sjöar och kärr. Adr. Götheborg.
Lesjöfors, jernbruk i Wermlands län, anlagdt
1675, bar 3 härdar och 1,866 skepp.d 13 lisp:d
priv. årligt smide af eget tackjern, som afsättes
på Götheborg, och hvarföre hammarskatt utgöres
med 18 skepp:d 13 lisp:d 7 marker. Vid bruket
idkas Lancashire-smide, äfvensom serskild vällugn
begagnas; der tillverkas jemväl brännslål. Ägare:
G. H. Ekman. Smidesstämplarne äro: LHNP
sam-manbundne inom en fyrkant af punkter; GE; IM;
EKMAN & C. Bistämpel: p^TBNT
Lesnn eller Liesua, slaget vid. Lewenhaupt,
som aftaga! till Carl XII:s förstärkning med 11,000
man, blef här d. 29 Sept. 1703 angripen af Ryssarne,
under Peters eget befäl. Han slog dem väl; men som
ban insåg omöjligbeten, alt emot öfvermagten
framtränga den tillernade vägen, måste ban qvarlemna
tio kanoner och uppbränna större delen af trossen.
Ryssarne förlorade i slaget 4,000 man,
Svenskarne bögst 1,500; men vida större var förlusten af
tross och det förfelade företaget. Ungefär 1,000
man drucko sig sanslöse af brännvin, förvillade sig
i skogarne och hördes aldrig af, 1,500 återvände
till Riga och blott med 6,000, samt en ringa del
af bagaget, kom ban fram till Carl XII.
Lesse, Anders, grosshandlare i Götheborg, bar
genom testamentarisk disposition 1795, grundaten
stiftelse till att understödja sängliggande fattiga,
nödlidande och sjuka. Stiftelsen består i ett
kapital af 88,333 R:dr Rgs, hvaraf räntan årligen
utdelas till sådana personer, som förut nämndes.
Utdelningen, som började 1782, borde, efter
första inrättningen, ske genom domprosten, eller
någon prest vid domkyrko-församlingen under hans
inseende; men på underdånig hemställan blef detta
så vida ändradt, att pensionerna sedermera
utdelats genom fattigvårds-direktionen; men sjelfva
fonden förvaltas af magistraten. Till Willinska
eller fattig-friskolan i samma stad skänkte L.
4,000 R:dr, jemte hus och några tomter i staden,
samt bans syster 2,666£ R:dr och T’T i
skepps-varfvet Kusten.
Lessebo, stångjerns- och pappersbruk. Se: Ldsebo.
Leslle, Alexander, en bland de många
Skottar, hvilka under Gustaf Adolfs tid trädde i hans
tjenst och af bonom ofta begagnades med fördel.
Han utmärkte sig vid flera tillfällen och särdeles i
slaget vid Wittstock, der ban med fem brigader
tillbakadref de kejserlige; men förlorade mycket
folk och två af brigaderna blefvo skingrade, samt
förlorade sina fanor. Hans division bidrog
emellertid väsendlligt att afböja det hotande
nederlaget och uppehålla fienden, till dess bans landsman
King, jemte Stålhandske, hunno ankomma. År
1638 lemnade han Svenska tjensten, för att
åter-Del. II. 76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
