Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liturgiska striden - Liuksiala - Liung, Johan - Liungberg, Jöns Matthias - Liungfeldt, Abraham - Liuster, Bertil - Liuster, Erik - Liwe - Liwensten - Livert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för majestätsförbrytare och dömdes fredlösa, så
snart de vågade sig utom furstendömet, hvarjemte
de benämndes förrädare, hufvudlögnare,
trosspillare, olärda stympare, åsnehufvuden och
satanister. Först på dödssängen ändrade sig
konungens tankar, och han sade sig då ”ej vilja mera
hafva att skaffa med liturgien, eftersom så många
deröfver förargat sig och blifvit upproriska.” Den
liturgiska striden slöts genom det bekanta Upsala
möte 1593, hvarest de papistiska bruken och
ceremonierna för alltid afskaffades. En af
anklagelsepunkterna mot de på Linköpings riksdag år 1600
dömde och aflifvade riksråden var den, att de
samtyckt liturgien.
Liuksiala, en egendom i Finland. (Se:
Catharina Månsdotter.) Det var här Erik XIV:s
enka tillbragte i fred sina sista lefnadsår. Hennes
gemåls hätskaste förföljare, Olof Stenbock,
hvilken till och med burit händer på honom i
fängelset, upphanns, under sin flykt, här af hertig Carls
folk, bands vid ett träd, ihjälskjöts och begrofs
på stället. Då Catharina fick kunskap härom, lät
hon några tjenare upptaga liket, svepa och
begrafva det i vigd jord.
Liung, Johan, en utmärkt tecknare och
ornamentsbildbuggare. Det enda man, med någorlunda
säkerhet, vet om honom är, att han var född
omkring 1740, att hans talang användes till
prydande af Stockholms slott, att han erhöll
professors titel och dog 1819. I Boyes målarexikon
uppgifves hans förnamn origtigt till Pehr.
Liungberg, Jöns Matthias, är ett bland de
många exemplen på en förtjenst, hvilken, försmådd
i sitt fädernesland, derföre burit sina frukter i
fremmande länder. Han föddes 1748 i
Christianstad, der fadern var stads-kirurg; studerade först
i Lund, sedan i Göttingen, der han erhöll de
fördelaktigaste intyg öfver kunskaper och
mathematiska insigter, hvarmed han sökte ett stipendium
i Upsala, men kunde ej erhålla det. Han hade
emellertid fästat kurfurstens af Hannover,
Engelske konungen Georg III:s, uppmärksamhet och
utnämndes af honom till professor i Göttingen.
Han var då ännu icke fullt 21 år. Emedan hans
lön likväl här var obetydlig, mottog han det
fördelaktiga anbud, som gjordes honom från Kiel;
men som han erhöll tillfälle att resa till England,
begagnade och det, för att taga kunskap om dess
mångfaldiga mekaniska uppfinningar, särdeles
Arkwrights spinnmaschin. Ledd af kärlek till
fäderneslandet begaf han sig till Sverige och erbjöd sig,
1777, att der införa nämnda maschin och flera
andra, blott han försäkrades om en tarflig bergning.
Hans anbud emottogs dock icke, hvarföre han
vände sig till Köpenhamn, der man bättre förstod att
värdera mannen. Här användes spinnmaschiner vid
flera fabriker. L. blef justitieråd, sedan statsråd,
riddare af Danneborgs orden, led. af Wet.
Societeten, utom flera utmärkelser och ansågs som
Danmarks förste mathematikus. Bland annat
föreslog han och gjorde afvägningarna till kanalen
mellan Gystinge sjö och Kjöge. Dog d. 17 Juni
1812.
Liungfeldt, Abraham, kallade sig förut
Liungberg, son till frälseinspektoren och gästgifvaren
i Ljungby i Sunnerbo härad, Lars Svensson
Trimolin, blef 1676 befallningsman öfver Sunnerbo
härad och kommissarie för de genomtågande
truppernas förplägning. Som han hade mycket
inflytande hos Småländska allmogen, förmådde han
109 bönder att följa sig till Skåne, der han
förenade sig med Johan Gyllenstjerna och bidrog
att stilla uppresningen bland Skåningarne. Nu fick
han uppdrag, att med allmogen besätta Småländska
gränsen, hvilket han ej allenast gjorde, utan
inställde sig äfven vid konungens högqvarter med
4 sqvadroner beridne bönder och 5 kompanier
fotfolk, sedan han under ditmarchen skingrat,
nedgjort eller tillfångatagit flera hopar ströfvande
Snapphanar. Han deltog sedan med sitt folk i
slaget vid Landskrona. Dessa tjenster belönades
först långt efteråt, nemligen 1687, med
landskamrerare-beställningen i Kronobergs län, och 1698
med adelskap. Ätten är utgången.
Liuster, Bertil, kallade sig Eriksson till
Lappvik, adlades 1573 såsom slottslofven i Revel, blef
1576 befallningsman på Åbo slott och 1580 på
Wiborgs. Hans son
Liuster, Erik, till Melselä, introducerades 1625,
var ryttmästare för en fana Finska ryttare, då han
1611 fick några gårdar i förläning och hade 1633
blifvit befordrad till öfverste-löjtnant, då han
utnämndes till assessor i Åbo hofrätt. Följande året
suspenderades han men återfick tjensten, med
åtvarning att framdeles taga sig till vara. Dog 1641
utan arfvingar, beskrifves som ”en i högsta grad
öfvermodig och våldsam menniska.”
Liwe, en gammal Lifländsk adelig ätt, hvaraf en,
Henrik L., år 1563 på Leal, jemte flera andra,
tillfångatogs af Svenskarne och öfversändes till
Sverige. Från honom härstamma de två bröderne
Reinhold, och Bernhard Otto, samt deras
kusin Jürgen, hvilka år 1653 upphöjdes i
friherrligt stånd. Den förste dog som general-major,
den andra som öfverste för Åbo läns kavalleri
och den tredje som kapiten. Ätten skref sig
sedan Liewen.
Liwensten, eller Liwington, Thomas, af en
Skottsk ätt, hvilken omtalas redan 1401 och nu är
utgrenad i flera familjer, såsom grefve af
Linlithgou, grefvar af Callender, viscount af Kilsyth, m.
m. Denne Thomas var då löjtnant, blef sedan
major vid Jönköpings regemente, och var son af
kapitenen vid Smålands regemente, Georg
Liwingsten. Han fick 1668 bekräftelse på sitt adelsskap,
men dog 1677 innan han erhållit introduktion.
Denna beviljades år 1680 åt sonen,
öfverstelöjtnanten Georg L., men hvilken afled barnlös 1745,
då ätten utgick.
Livert eller Livard, en riddare som deltagit i
någon strid mot hedningarne under k. Inge och
efter hvilken Liverts källa på Klefva hed, i Klefva
socken af Wilske härad i Westergöthland, har
sitt namn. Om en vandrare fordom, då källan
besöktes af landsfolket, hvarje midsommarsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
