Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.flalmatrttm.
Malin».
747
vid Dalregementet, sedan underofficer och 1749
afskedad med löjtnants titel, gick derefter den
civila vägen, blef borgmästare i Sätber, fick
hof-intendents namn, beder och värdighet, blef
borgareståndets vice talman vid riksdagen 1765,
adlades 1770 och pryddes med Wasa-orden 17S9,
blef lagman i Westernorrland följande året och
dog d. 1 Juli 1797. En mycket användbar och
använd man.
HaluistrUin, Pehr, född d. 11 Sept. 1758,
gjorde sä snabba framsteg i studier och utmärkte
sig isynnerhet såsom orientalist, att ban redan år
1789, således vid endast 31 års ålder, blef
professor i Orientaliska och Grekiska språken vid Åbo
universitet, lians lynne öfverensstämde likväl ej
med det stilla akademiska lifvet, hvarföre han år
1795 utbytte denna plats mot
bibliothekarie-syss-lan vid kongl. bibliotbeket i Stockholm. Ilär
emottog han äfven den förhatliga censorsbefattningen,
hvilken redan i sig sjelf icke var egnad att
förskaffa sin innehafvare vänner, och hvilken M. ej
bemödade sig att genom utöfningen göra mindre
oangenäm. Detta kunde ban ej sjelf undgå alt
märka, och lät derföre, 50 år gammal, år 180S
prest-viga sig. Då genom revolutionen censuren
upphörde, fann M. ännu mindre sin trefnad i
hufvudstaden, sökte derföre och erhöll 1811 Sköfde
pastorat. lian började likväl snart längta äfven
derifrån, och var år 1820 bland profpredikanterne till
Stockholms storkyrka. En temligen tydligt anlagd
förföljelse, hvilken bär uppstod mot honom, då
man lät bysätta bonom för en obetydlig skuld,
just vid utgåendet från kyrkan, der ban predikat,
väckte allmän förtrytelse, och gaf honom en
popularitet, som han eljest icke skulle åtnjutit.
Denna ökades ännu mera genom de konstgrepp, som
mötte hans val till Stora Tuna pastorat i Dalarne.
Ärendet blef en partifràga och M. fick verkligen
år 1822 pastoratet. Då han dertill blifvit utnämnd,
gafs bonom en subskriberad middag på börssalen i
Stockholm, hvari en mängd personer deltogo,
hvilka ej älskade M., men ogillade det sätt, hvarpå
man velat motarbeta honom. Äfven i Tuna hade
ban likväl icke någon särdeles trefnad. Han
invecklades i tvister med sina sockenboer, och då
ban, som aldrig varit någon god hushållare, till
följd af äldre skulder måste göra cession, i trots
af det rika pastoratet, åstadkom detta mycken
förargelse. M. dog d. 18 Sept. 1834. Har
författat åtskilliga akademiska skrifter och äfven en
politisk, kallad: Prospektus titi en a/handling om
national-representation och st at s-departement er i Sverige.
HaliuatrOm, inder», medicine doktor, född
1780, död som fältläkare vid arméns sjukhus i
Helsingborg d. 12 Okt. 1808. Upptog och
pro-berade 1805 en mineralkälla vid Helsingborg, som
fått namnet Helsan, och hvars förste intendent
ban blef.
flalinatrUm, llernliaril Klia, magister docens
i eslbetiken vid Upsala universitet, har gjort sig
känd som en ganska lycklig skald. Första gången
ban framträdde var 1840, då ban vann stora
priset i Svenska akademien för poemet Angelika. Har
sedan utgifvit Ariadne, ett episkt poem,
Fiskarflickan på Tynelsö, Tal då Carl Johans 25-åriga
regerings-jubileum firades i Upsala, och, i förening
med lektor Bergman, poetiska kalendern Linnaea
Borealis.
Malm vik, sätesgård. Se: Lofön.
Malma*, en bergssträckoing i Kungsörs fögderi
i Westmanland, går genom Carls sorken och
Mälarens vestra strand samt Köpings, Malma oeb
Odensvi socknar till Bergslags fögderi.
MaluuU, en stapelstad i Malmöhus län, residens
för länets höfding och belägen vid Öresund, 62
mil S.V. från Stockholm. Då denna stad först
framträder i historien kallas den Malmbauge.
Namnet Malmö utvecklades ur de äldre och något
afvikande formerna, Malmhauge, Malmouge, .Ma I möre
och Malmey. Det har sin härledning af ordet rmalm",
som betyder sandig ort, och "baugr" (hög), eller
ey (ö). Deo sandiga kullen, eller sandiga ön
uttryckes således i namnet. Malmö kallades äfven
Ellenbogen och Ancona, eller Ancona Scanorum, på
grund af dess vid sundet utsträckta belägenhet,
hvilken bade likhet med en krökt armbåge. Stadens
grundläggningstid är okänd; men år 1259 omnämnes
den redan, dä Norske konungen Hakon IV låg bär
med sin flotta utanför Malmbauge. De äldsta, nu
mera med tillförlitlighet kända, privilegier för Malmö
gåfvos af konung Magnus Eriksson 1353. Sedan
följa Waldemar Atterdags från 1360, Erik XIH:s
1415, Christo|fers af Bayern 1440 och 1446,
Christian l:s 1449, 1451 och 1452 gifna stadfästelse
af Malmö äldre privilegier, och den bekräftelse
konung Hans 1483 utfärdade. Härtill komma flera
förordningar af Christian II. Genom privilegierne
af är 1360 inbemtar man, att der fanns ett nedre
och ett öfre Malmö. Dessa benämningar motsvara
troligen östra och vestra Malmö, hvilka andra
urkunder omtala. Det äldsta Malmö läg i den nu
så kallade "vestervång", och staden flyttades 1319,
uti konung Erik Menveds tid, öster ut till
fiskeläget Sqvalperup. Stadens flyttning var troligen
dals beräknad på, att, genom ett läge närmare
sundet, befordra handelns tillväxt, dels att
erhålla en mera beqväm hamn. Dessutom var den
nya platsen bättre egnad att der uppföra
försvarsverk. Innan kort ökade sig det nya samhället
betydligt, och folkmängden tilltog i samma mån
som handelsrörelsen. Från medlet af 1400-talet
tillväxte Malmö allt mera i styrka och storlek, och
hvad inbyggarne sjelfva ej mägtade åstadkomma
underbjelptes år 1455 och 1517 af konungarne
Christian I och II, som märkligen läto försköna
staden. Med dess tilltagande väcktes äfven
uppmärksambeten på anläggning af stadens
försvarsverk, hvarmed början gjordes 1336, då
borgerskapet lät omkring staden uppkasta vallar, och
hvilket sedermera vidare upphjelptes af Erik XIII,
som aldra först började att år 1434 befästa den.
Trenne år derefter erhöll Malmö sitt vapen: ett
gripbufvud, med röd bals och röda öron, och pä
hufvudet en förgyld krona i hvitt fält.
Fästningsarbetet fortsattes under de följande
konungarnes tid intill 1652, då det slutades af Fre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
