Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mariefred.
Marienwerder.
769
hofva gemensam pastor, hvilken tillika är
slottspredikant på Gripsholm. Taxinge socken utgör dess
annex. Pastoratet är regalt patronelt af 2
klassen, på så sätt, att Kongl. Maj:t, såsom ägare af
slottet, innebar patronatsrätten. Staden ligger
aflägset från landsvägen, kan ej räkna på betydlig
landtbandel, och har ganska få exportartiklar.
Förut uppehölls den af inrättningarne i dess
grannskap. Jordbruket utgör en hufvudnäring. Staden
bar 2,560 tunnl. jord. Den styres af en
borgmästare. Antalet af bus och tomter är 74.
Vapnet är jungfru Marie bild. En
vexelundervisnings-skola stiftades här af Gripsholms f. d. fabriksbolag.
Folkmängden uppgår till 560 personer. Marknad
hälles här i September månad.
Mariefreds kloster anlades af riksföreståndaren
Sten Sture d. i., på hemmanet Gamlegårdens ägor
och på samma ställe der Mariefreds stadskyrka nu
ar belägen. Klostret stiftades 1491, för munkar
af Karthusianer-orden, med rådets och ständernes
samtycke; men det dröjde Derå år med
verkställigheten, emedan Stures systerson, Erik Johanson
Wase, som var bans arftagare, ej genast
förmåddes bifalla, att arfgodsen skulle bortgifvas dertill.
Sedan han slutligen gjort detta, utkom
riksföreståndarens bref, dat. Nyköping d. 13 Dec. 1499,
om Mariefreds kloster, hvartill då skänktes
Gripsholm med underlydande gods, likväl med det
vilkor, "att om klostret för några sakers skull icke
kunde blifva vid magt, skulle Gripsholm med allt
hvad derunder lydde återkomma till dess rätta
arfvingar." Detta kloster invigdes d. 16 Febr.
1504, af erkebiskop Jakob Ulfsson Sparre,
helgades ät jungfru Maria och kallades Monasteriurn
Facta Marianum, eller Fax Maries, hvarefter staden
sedermera blifvit benämnd Mariefred. Dagen efter
klosterinvigningen begrofs Sten Sture derstädes;
men dä klostret blef förstördt, flyttades hans lik
till Kärnho, derifrån det 1577 åter upptogs och
fördes till Strengnäs domkyrka. Då ofvannämnde
erkebiskop afsade sig embetet, ingick ban i delta
kloster och begrofs bär 1522. Hans lik flyttades
sedan till Upsala domkyrka. På riksdagen i
Wadstena 1526 återfordrade Gustaf I Wadstena, jemte
Gripsholm. Munkarne, som insågo att motstånd
var utan ändamål, afstodo det frivilligt och
utfärdade ett öppet bref derpå onsdagen efter
Palmsöndag 1526, underskrifvet af biskopen i
Strengnäs Magnus Sommar, och riksrådet Michael Nilsson
(Krurnme). Konungen erbjöd munkarne att flytta
till Juleta, men de valde heldre att återgå till
samhällslifvet. Klostret blef nedrifvet, en del af
materialema begagnades till slottsbyggnaden.
Marieholm, kungsgård, 2 mtl., boställe för
landshöfdingen öfver Skaraborgs län, beläget i
Lex-bergs socken, helt nära Mariestad, bar en vacker
satesbygsning med tvenne flyglar. Dessutom stå
bär två flyglar pä hvardera sidan af gärden, och
i stället för den af timmer varande
kanslihyggna-den, blefvo år 1813 tvenne stenhus uppförda midt
emot karaktersbyggningen. I det ena finnes
landskansliet och landskontoret, och i det andra länets
ränleri och landtmäteri-kontor. Alla dessa hus
jemte en prydlig trädgård, äro anlagde på en
holme, bildad af ån Tidan, vid dess utlopp i
Wenern, och skilda från Mariestad endast genom östra
grenen af denna å. Kungsgårdens ägor, jemte alla
byggnader för gårdsbruket och ladugården, äro
utom denna holme. I äldre tider kallades den
Tunaholm, och var derpå beläget ett säteri af
samma namn, som blifvit sammanbygdt af trenne
hemman: Gamlegård, Annangård och Ilaborstorp.
Tillföll 1560 konung Gustaf I. Det är
förmodligen från denna tid Tunaholm blifvit ansedt för
kungsgård eller kronosäteri. Efter konungens död
föll det på hertig Carls lott. Ilan lat här
uppbygga ett ansenligt hus af timmer, vid samma lid
som ban anlade Mariestad. Huset qvarstod till
1724. Hertigen kallade stället Marieholm, efter
sin gemål, och vistades bär stundom med henne.
Är 1660, dä landshöfdingen Thord Bonde
tillträdde länels styrelse, blef denna kungsgård anslagen
till landsböfdinge-boställe. Skaraborgs läu erhöll
ej förr än i början af 1660-talet sina
landshöf-dingar, hvilka bott i Skara, till dess samma
stad är f611 brändes af Danskarne, derefter på
Göthala, och näst före 1660 på Höjentorp,
hvarefter flyttningen skedde till Marieholm. Den 16
Fehr. 1831 öfversvämmade Tida-ån så hastigt och
uppsteg i trädgården och husen härstädes, att
landshöfdingen med sin familj måste flytta undan till
staden.
Marieholm, jernbruk, i Åsenböga socken af
Jönköpings län, anlagdt 1839 af nuvarande ägaren
A. Wingård, hvilken, oaktadt blind, ledt denna
anläggning. Bruket har 2 härdar och 1,200 skepp:d
privil. årligt smide af köpetackjern, som skeppas
på Gölbeborg. Hammarskatten utgöres med 12
skepp:d. Här finnas flere antagne och
privilegierade arbetare under Ilusqvarna gevärsfaktori, och
en stor mängd bland allmogen föder sig genom
slàlträdsdragning. Brukets stämpel är Mtl
sam-manbundne.
Marielund, egendom i Upland. Se: Funlio.
Marienburg, hufvudstad i Polska Preussen, flit
fördes Jakob De la Gardie och Carl Gyllenhjelm,
då de sökt rädda sig från sin fångenskap i Rawa
och ville fly undan till Breslau; men ertappades.
Marienwerder, träffningen häremellan och Stum,
ägde rum d. 17 Juni 1629, emot de förenade
Polska och kejserliga trupperne, under Koniecpolskys
och Arnbeims befäl. Under striden kom Gustaf
Adolf ibland några Kroaler, och blef af dem
tillfångatagen. En Svensk ryttare, som märkte detta,
närmade sig konungen och räckte bonom obemärkt
en pistol, sägande: "Se der kamrat!" konungen
faltade genast pistolen och jagade kulan genom
den ena Kroaten, slog den andra med kolfven i
ansigtet, samt gjorde sig fri med ryttarens bistånd;
men blott för ett ögonblick, ty en annan Kroat
faltade tag i konungens bälte och drog bonom
med sig, så atl ban icke bade annan utväg, än
att vränga bältet öfver hufvudet, hvarvid han
förlorade hatten, men kom äfven derigenom
lyckligen lös. Straxt derefter blef konungen ytterligare
angripen af en tredje Kroat, hvilken fasthöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
