Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrtengren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hörner.
mörner.
867
tåg i Flandern ander Loxenburgs befäl, befordrades,
efter hemkomsten, till öfverste för Östgötha kavalleri
och 1700 general-major; följande året intog ban
Mitau, var med i passagen öfver Düna, ådagalade
mycken tapperhet i slaget vid Klissow,
hemskickades som mönsterherre till Sverige och deltog i
första fälttåget mot Norrige 1711. Uppgjorde ett
förslag till Norriges eröfring, men hvartill den
erforderliga styrkan ej ansågs möjlig att anskaffa.
Blef general-löjtnant, general-major och 1712
guvernör öfver Bohus län. Inkallades i senaten
1716, då ban tillika blef general-guvernör öfver
Götheborg, Bohus, Nerike, Wermland, Halland,
Skaraborgs och Elfsborgs län, med hvilkas styrka
han skulle bidraga till Svenska gränsens försvar
emot Norrige. Upphöjdes till fältmarskalk år
1717. Var för öfrigt kongligt sinnad, när
sådant gagnade, aristokrat till själen, fiende till
Görtz och i allmänhet till skrifvareväldet,
hvarpå han gaf ett bevis genom sitt förfarande
mot bärads-skrifvaren Pryss, den ban beskyllde
för åtskilliga orättvisa handlingar, men mot
hvilken ban sjelf ej heller förfor rättvist och
menskligt, och var icke samvetsgrann, att, efter Carl
XII:s död, tillegna sig sin andel af krigskassan,
ja, att ensam taga en åttondedel deraf, och
röstade för Görtz’s död, ehuru G. inför konungen
berömt bans embetsförvaltning. Icke desto mindre
råkade ban i ogunst hos Ulrika Eleonora, emedan
ban röjde någon benägenhet för hertigen af
Holstein och blef derföre flyttad till president i
Götha hofrätt 1719. Bär blef ban dock icke
gammal, ty ban afled d. 27 Okt. 1721, eller, efter
en annan uppgift, redan den 22 Okt. 1720. En af
hans söner,
mörner, Hans Georg, gick i krigstjenst år
1700 såsom korporal vid Östgötha kavalleri,
deltog i passagen öfver Düna, slagen vid Riga,
Klissow, Pultusk och Thorns belägring samt
bataljerna vid Ilolofzin och Pultava. Efter det
sistnämnda blef ban, som då var ryttmästare, fången
vid Dniepern, men lyckades rädda sig med flykten,
kom undan till Riga och bivistade dess belägring,
men föll här åter 1710 i Rysk fångenskap.
Hemkommen 1716, deltog ban i Norrska fälttåget och
Fredrikshalls belägring, blef 1723 kommendant i
Stralsund, 1736 öfverste för Skaraborgs regemente
och dog i Stockholm 1738, i en ålder af 52 år.
Hans yngre bror,
mörner, Otto, äfven fången vid Pultava, såsom
ryttmästare vid samma regemente, måste qvarstanna
i fångenskap i Wologda till 1722, Gck, vid
hemkomsten derifrån, majors titel med löjtnants
indelning, tog afsked 1747 som öfverste, blef, vid
ordnarnas stiftelse, R. af S. O. och dog 66 år
gammal 1753. Den yngste af bröderne,
mörner, Ailoir, var född d. 1 Jan. 1705, gick
den civila vägen, blef 1721, således endast 16
år, auskultant i Götha hofrätt, sedan
krigs-kommissarie, landshöfding först i Stockholms, så i
Elfsborgs, derefter i Nerike och Wermlands och
sist i Kopparbergs län, hvilket ban likväl ej
tillträdde, Kom. af N. O. Död d. 31 Aug. 1766.
En redlig, välsinnad man, med sann gudsfruktan
och en upphöjd karakter. Driftig och nitisk som
embetsmän, tillika lärd och har efterlemnat flera
arbeten i bandskrift, såsom en matrikel öfver
adeln med egenhändigt ritade vapen; Kort
underrättelse om Svenska jordagodsen; Fullständig
Beskrifning öfver liela Indelningsverket; Underrättelse fir
en Landshöfding om allt hvad Ull dess embete hörer;
ßeskri/ning öfver Nerike och Wermlands
höfdingedo-me; m. m.
mörner. Knutar, af Tuna-grenen, och sonson
till Carl Mörner, var kapiten vid Jönköpings
regemente oeh anförde det i slaget vid Pultava,
sedan öfverste-löjtnanten och majorerne blifvit
dels döde, dels sårade. Dä fältmarskalken grefve
Rbensköld såg bonom i spetsen för truppen, och
frågade om orsaken samt M. upplyste honom
härom, ropade R. med sin vanliga hetta: "Hvarföre
t—d—r är ni inte så med?" Härtill svarade M.
ganska saktmodigt: "Nej, min gamla mors
förböner ba nedkallat Guds beskydd öfver mig och
derföre lefver jag, och bar den äran kommendera
detta regemente, hvilket gjort och skall göra sin
skyldighet såsom redlige krigsmän!" Rbensköld teg
och red sin väg. Fången som de öfrige,
återkom han först 1722, blef öfverste-löjtnant, med
kapitens indelning, och dog 1734, i en ålder af 61
år. Han var farfader åt riks-ståibällaren Carl M.
och biskopen Ludvig M. Ilans broder Rerendt
Didrik blef äfven kapiten vid samma regemente,
och fången pä samma ställe, dog ogift i Tobolsk
1720.
mörner, Ilans Didrik, af Morlanda-grenen,
blef, som ryttmästare vid lifregementet, fången
vid Pultava, efter att hafva följt Carl XII genom
alla hans fälttåg. Hemkommen från Wologda
1712, blef ban major, men med löjtnants
indelning, 1743 general-adjutant, öfverste och
löjtnant vid drabanterne, R. af S. O. och öfverste
för adelsfanan 1747. Dog, 63 år gammal, år 1751.
mörner, Carl, var kapiten vid Westmanlands
regemente, följde Carl XII till Bender och dog
der 1709 i en ålder af 46 år.
mörner, Carl Claes, son af den ofvannämnde
öfversten Bans Didrik, bade varit öfverste-löjtnant
vid Dalregementet, dä han 1784 blef landshöfding
i Upsala län. Han dog här redan d. 30 Apr. 1786,
i en ålder af 56 är. Hans son,
mörner, Hampus Wilhelm, född d. 22 Jnni
1775, utnämndes 1779 till sergeant vid Uplands
regemente och tre månader derefter till fändrik; blef
1816 öfverste i generalstaben och 1818 kommendant
i Stockholm; år 1821 landshöfding i
Westernorr-land, hvarifrån ban tog afsked 1841. R. af S. O.
och Kom. af N. O.
mörner, Carl Carlsson, son af
hofjägmästaren Carl Gustaf M., var född d. I Dec. 1755,
blef 1772 under-löjtnant vid artilleriet och
pryddes vid revolutionen med S. O., då ännu endast
16 år gammal. Befordrades likväl ej sä hastigt,
som denna första framgång tycktes lofva, ty ban
blef först tio år senare löjtnant och 1794
generaladjutant, öfverste i arméen och vice guvernör för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
