Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrtengren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IHOrner.
Mörner.
869
S:t Annæ-ordens första klass, dog d. 26 Febr.
1824. Han var ej blott en ganska utmärkt
kavalleri-officer, och hans regemente det första af
detta vapen inom Svenska hären, utan ban är äfven
känd för sitt glada lynne, sina många lyckliga
infall, sitt godsinta skämt och den fintlighet
hvarmed han drog sig nr de många
penningeförlägen-beter, hvilka förföljde honom lifstiden igenom, men
hvarvid ban aldrig förbisåg hederns och
rättskaffenhetens fordringar, eller tillät sig det minsta
deremot stridande. Utan att affektera rangen af
vitterhetsidkare, skref ban rätt god vers, mest i den
berättande stilen, och utgaf bland annat en
skrifven tidning kallad: Argus, hvari ban troget skildrar
hofvets seder och sqvallerlust. Få menniskor
hafva varit oförargeligare, och få hafva tillbragt ett
gladare lif. Hans yngre broder,
MUrner, Gustaf Fredrik, föddes d. 15 Okt.
1768, ingick först vid amiralitetet, bivistade stora
flottans drabbningar under 1788—1790 årens krig,
men blef efter dess slut transporterad som
kompanichef till Götha gardet, kammarherre hos
drottningen, öfverste och sekundchef vid
lifgrenadier-regementets rotbållsfördelning 1802.
Kommenderad till Pomern och ställd under öfverste Morians
befäl, blef han, tillika med dennes korps, vid
återtåget från Lauenburgska landet, tillfångatagen af
Fransmännen på Travefloden. Återkommen från
Frankrike efter revolutionen, fick ban 1810
uppdraget att öfverföra underrättelsen om
valbandlin-gen i Örebro till den utsedde thronföljaren,
samma man, som ban fyra år förut lärt känna såsom
en ädelmodig segrare. General-major 1813; s. å.
brigadekel’ vid hären i Norrige, förde ban
befälet öfver landstigningen på Walöarne och
Fredriksstads eröfring, blef K. och K. af S. O. stora kors,
derefter seraf.-riddare och general-löjtnant. Dog
d. 19 Januari 1841. En ännn yngre broder,
MUrner, Axel Otto, född d. 8 Juli 1774, var
general-löjtnant, kavalleri-inspektör,
kabinetts-kammarherre, Kom. af S. O. stora kors och af
flera Ryska och Preussiska ordnar, då ban 1840
kallades till statsråd och chef för
landtförsvarsdepartementet, hvarifrån ban tog afsked d. 14 Jan.
1843. Det säges om bonom i Boijes
målare-lexikon: "Ilan utvecklade sin naturliga fallenhet för
målning under Lampis och Fygers handledning i
Wien. Ehuru ban med framgång utöfvar konsten
i flera slag, tyckes dock landskapsmålning i
synnerhet vara hans käraste ämne och hvari han mest
lyckats." Deras syster,
MUrner, Charlotta Christina , född på
Gåf-votorp d. 2 Mars 1760, gift med presidenten i
krigs-kollegium friherre Dror Cederström, var sin
tids fru Nordenflycht, som samlade omkring sig
en krets af skalder och tonkonstnärer, bade anlag
för teckning och ännu mer för poesi, hvari bon,
utan anspråk på vitter ära, skrifvit flera
skalde-bref, ej blott lyckligt versifierade, utan äfven
utmärkta genom upphöjda tankar. Hon lät ej
trycka något, men den allmänt bekanta sången:
"Välkommen, O måne, min dldiiga vän" m. m. skall
vara af henne.
MUrner, Iljalnmr, föddes d. 7 Maj 1794.
Fadern var den ofvannämnde generalen Gustaf
Fredrik M. Det konstnärssinne, som tyckes utgöra
ett karaktersdrag inom Mörnerska slägten, hade
tillfallit bonom som arf i rikare mått än någon
af haas anförvandter, och ban skalle, i fall ban
från början egnat sig åt konsten såsom yrke, och
en längre lifstid föruonats honom, blifvit en af ej
blott Sveriges, men äfven Europas, ypperste
genre-målare. Intetdera blef emellertid fallet. Han
ingick, såsom de flesta af hans slägt, i krigs-ståndet,
blef 1810 kornett vid Smålands hussar-regemente,
deltog i Tyska kriget och i träffningen vid
Born-höft, der bans tapperbet förvärfvade honom
guldmedaljen hvarefter han befordrades till
ryttmästare. Freden lemnade honom emellertid mera
ledighet att egna åt sin talang, och ban företog
1816 en konstnärsresa till Italien, der ban
qvarstannade i 12 år, återkom 1828 till
fäderneslandet, men blef der icke längre än till år 1830,
då ban åter begaf sig ut till Danmark, England
och Frankrike. Eharu bans starka kroppsbygg-’
nad syntes lofva bonom ett längre lif, afled ban
till följd af ett organiskt fel i hjertat d. 15
Sept. 1837. Få hafva af naturen varit
utrustade med en mera skapande förmåga, en rikare
inbillning och mera lätthet för arbete, än ban.
Arbete är likväl icke rätta ordet, ty hans
produktioner kastades på papperet nästan omedvetet, af
ett slags instinkt, födda af ögonblicket, och, ebora
bestämda för framtiden, likväl aldrig af
konstnären ämnade att lefva längre, än detta
ögonblick. Många hafva likväl kommit allmänheten och
efterverlden till godo, bland andra bans Carnavat
i Rom, en högst lefvande samling af taflor, hvilka
gifva det trognaste begrepp om det Romerska
folklifvet. Han bar äfven efterlemnat några i olja
utförda stycken, men hvilka äro mindre lyckliga,
emedan deras utförande skulle erfordrat en omsorg,
som han ej gaf sig tid att egna åt dem. Konsten
var nemligen mera för honom en lek, en omedveten
utgjutelse, än studium, nan bade äfven utmärkta
mimiska anlag.
MUrner, Carl Gabriel, son till landshöfdingen
grefve Adolf ål. af Morlandagrenen, föddes på
Edsberg nära Stockholm d. 3 Okt. 1737, ingick vid
20 års ålder i Svea hofrätt och sedan i
justitierevisionen, men lemnade snart embetsmanna-banan,
för att egna sig åt det enskildta lifvets behag,
sina egendomars vård, vetenskaperna och
muni-cipala bestyr, hvilka sysselsättningar tillräckligt
upptogo bans tid. Han invaldes i
vetenskapsakademien, blef vid riksdagarne väld till
ordförande i banko-utskottet, till revisor af banken och
riksgälds-kontoret och bade dessutom en mängd
uppdrag inom alla församlingar, der ban ägde
egendomar, samt af sia slägt, hvars rådgifvare och
biträde ban var vid alla brydsamma förhållanden.
Blef hofmarskalk och Kom. af N. O. Dog i
Nyköping d. 5 Dec. 1828 i den höga åldern af 91
år. Hans äldste son,
MUrner, Adolf GUran, var född på Espelanda
i Nerike d. 27 Juli 1773, ingick, endast 9 år
Del. II. 110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
