Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Osira.
Oiiar.
137
då redan ander prostinnan* egen hand färdiga, och
de, som det Åstundade, hemtade mjölkhvasslan
efter ystningen.
Östra (Ostrea educis), ett till musselförarnes
första ordning, bladgälade, hörande djur, hvars
gälar utgöras af 4 stora blad. Djuret är omslutet
af skal, bestående af tunna kalklager, bildande
tvenne hå]fvor, den undre kullrig, den öfre platt;
andre skalet sitter ofta fästadt vid klippor,
stenar o. dyl. under vattenytan, och på sådana
ställen hopa sig ostronen pä hvarandra och bilda s. k.
ostronbankar; ungarne äro små, rörliga och
simma fritt omkring utan att vara omgifna af skal,
men då dessa utbildats fästa de sig ofvanpå
mindre ostron och tillväxa jemte skalet, bildande på
detta sätt de mindre ostronbankarne; på ställen
der fast botten ej finnes, ligga de dock lösa på
hafsbottnen. De förekomma temligen ymnigt vid
våra vestra kuster, men alldeles icke i Östersjön.
Ostrontägt, eller Ostronflske, bedrifves med
fördel på Bohuslänska kusten; men icke sydligare
än Marstrand. De bankar, hvarifrån de förnämsta
ostronen fås, äro belägna i Sannasfjorden utanför
Tanum, hvarest de utmärkt stora och läckra
pro-foss-ostronen uppfiskas, samt i den s. k.
Stifjorden, belägen emellan Oroust och Tjörn. Efter
bottnen, på hvilken dessa djur tagas, indelas de i
ler- och bergostron, af hvilka de senare i alla
afseenden äro läckrare, såsom fetare och större.
Ostrontägten tillgår på det sätt, att en eller flere
båtar, hvardera bemannad med ett par man, ro
eller segla för en lätt bris öfver bankarne. Efter
båten släpas, under farten, och fästad vid en’lång
lina, en s. k. skaf, bestående af en notkasse bunden
vid en tung jernram, och skötes af en i aktern
stående person. I denna skaf, hvilken stundligen
uppdrages och tömmes, samlas och upphemtas de på
bottnen befintliga ostronen. Ett annat sätt för
ostronfångsten, men som svårligen kan öfvas utan
på is, är att taga dem med lång, ett slags
tång-likt redskap fästadt på långa slänger. Dymedelst
nppGskas de ostron som fästadt sig på de branta
klippväggarne, och som ej kunna åtkommas med
skafven. De som på detta sätt erhållas äro bättre
än de andra. Fångsten förvaras sedan efter
omständigheterna i hafsvatten, tills inpackning och
afsändning sker. Inpackningen sker i s. k. träd,
mål-käril af gran, större än vanliga fjerdingar, och
skiljes emellan lös och fast eller s. k.
Stockholmspackning. Den senare skiljer sig ifrån den förra
derigenom, att ostronträdet, sedaD det blifvit fyldt,
slås tre gånger emot berget och det genom
sjunk-ningen då dppkomna tomrummet erhåller ny
fyllnad. Ett fast träd, hvars medelpris i Bohuslän
vanligen är 7 till 8 R:dr riksgälds, innehåller
omkring 14 till 16 tjog ordinära ostron. Den
vigtigaste afsättningsorten för dem är Stockholm,
dit foror hvarje vecka afgå med
gästgifvare-skjuts. De Qesta äro dock döda och skämda
innan de framkomma; men förtäras likväl med god
smak. Ostronets lif och friskhet visar sig af
skalens sammanhållning. Så snart ostronet dör,
öppna »ig dessa. Frusna, ebura upptinade, ostron an-
ses giftiga, och följaktligen högst vådliga att
förtära.
Ostskatt tillhör atskylderne i Herjedalen. Hvarje
mantalsförd karl erlägger årligen, så länge ban
icke är mantalsfri, bland annat äfven en ost af en
dags mjölk, som faller efter all bondens
mjölkboskap. Osten göres på en viss tid, mellan
Vårfrudag och midsommar, då mjölkningen är
ymnigast, ifrån 5—6 marker stycket, allt efter
boskapens myckenhet. Vid intägten, som sker af
kronofogdar, vägas först alla ostar serskild!, men
läggas sedan pundtals för hvar socken i tre lika
delar. Socknekyrkan, pastor och kronan få hvar
sin tredjedel. Af kyrkans ost får kontraktsprosten
årligen 2 lisp:d i stället för den vanliga
prosttunnan.
OstvKlling är hos Lapparne en högtidsrätt, och
den, som blifvit van dervid, finner knappast någon
välling eller soppa mera välsmakande än denna.
Os-an, i Sunnerbo bärad af Småland, är sjön Flå-
rens ullopp, faller i Berga socken in i Laga-ån.
Oterig, i gamla Svenskan detsamma som osnygg.
Otlieiu, en socken, belägen i Forsa ting af
Gottlands norra fögderi, 3 mil N.O. frän Wisby, vid
hafvet, utgör med annexet Boge, elt konsist,
pastorat af 3 kl. i Wisby stifts norra kontrakt.
Kyrkan, af sten, skall vara byggd 1086 och bar
fönster med glasmålningar. På cborgolfvet ligga 5
likstenar med run- och munkstil. I socknen
märkes den fordna fästningen Cartssvard och skansen
Carlsbälte (se: Carlssvärd). Vid Slitehamn
härstädes landsteg konung Birger 1312, för alt tukta
de upproriske Gottländningarne. Denna landthamn
erhöll 1827 förmån af fri import- och
export-bandel med lofgifna varor. Socknen innefattar 8
mtl. och har 568 invånare. Dess areal är 10,437
tunnl. Adr. Wisby.
Otta betecknar i fornspråket tiden emellan
klockan 3 och klockan 6 på morgonen. Ordet nyttjas
ännu i samma betydelse bos allmogen i vestra
delen af riket. Då fråga förekommer om något,
som tilldragit sig under nämnde tid, beter det
alltid: att "det skedde i otta", då deremot hvad
som inträlfar näst före eller efter dessa klockslag
säges hajva skett om natten eller på morgonen.
Ordet otta utmärker således en serskild indelning
af dygnet, hvilken ej belecknas af något ord i
det nuvarande skriftspråket, och således borde
deri upptagas. Derifrån bärleder sig ordet ottevar,
hvilket utmärker en person, som är tidigt uppe
och i verksamhet om morgnarne.
Ottar (mythol.). Son af konung Junstein och den
sköna Illedis. Han var ryktbar för sin
gudsdyrkan och utomordentliga kärlek till Åsarne,
hvilken föranledde honom att åt Freja bygga ett
tempel af slipade stenar, glatta som glas. Ottar och
en annan hjelte, benämud Angantyr, hade ett arf
att lyfta, hvüket skulle tillfalla den af dem båda,
som uppböjde silt namn till den största
ryktbarhet. Öttar bad då den sköna Freja, alt bon måtte
göra honom till den ryktbaraste. Gudinnan hörde
bans bön, men bar sig dervid litet besynnerligt åt.
Hon omskapade Ollar till en gält, satte sig pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
