Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
Partilled.
Pasch.
ger i sakens natur att kronans mål alltid måste
utföras genoin fullmägtige, såsom Gskaler,
advo-katfiskaler, konungens ombudsman, revisorer,
kro-nobetjente, i mindre vigtiga mål utan, men i
vigtigare mål, efter serskild! af förman meddeladt
förordnande. Så pläga ock menigbeters samt
allmänna inrättningars talan utföras genom ombud,
antingen antagne för beständigt, eller
befullmäg-tigade i hvarje serskildt fall.
Partilled, annex till Landvetter, beläget i
Säfve-dals bärad af Göthehorgs och Bohuslän, J- mil Ö.
frän Götheborg. Marken är jemn och fri från sten,
samt åkerjorden god, beslående af lera och
svartmylla. Socknen är skoglös och utgör en
dalsträckning omkring Säfve-å, hvilken faller i Götba elf
vid den s. k. Gamla staden, J mil frän Götheborg.
Folket har sin näring af åkerbruket. Kyrkan är
af okänd ålder, samt byggd af sten och träd. I
socknen märkes säteriet Jonsered (se detta ord),
samt Partilled, en vacker och välbyggd egendom,
bestående af 8 mtl. med underliggande hemman.
1 Partilled? socken i Säfve-å, är ett laxfiske, som
enligt kongl, donation tillbör staden Götheborg.
Krono- och kronoskalte-bemmanen i pastoratet
erlägga sina hemmansräntor till Götheborg, som
genom de för staden utfärdade privilegier af d. 4
Juni 1621 bland andra förmåner erhållit all
kronans rätt till Säfvedals härad. Dessa
hemmansräntor betalas efter en ständig markegång, hvilken,
enligt kongl, stadfästelse, ej får förändras. I
afseende på roteringen böra hemmanen äfven till
Götheborg, der rolarne hålla sina soldater, hvilka der
skiftesvis göra vakt och derföre kallas
stadssolda-ler. Igenom Partilled? socken går stora
landsvägen från Götheborg till Alingsås. Sockoon
innefattar 394 mtl. och har 1,54-0 invånare. Dess
areal utgör 8,609 tunnl., af hvilka 390 äro sjö
och kärr. Adr. Götheborg.
Partisan. Se: Bardisan.
Pasch, Jlohan, född i Stockholm af en Tysk
fader, målaremäslaren Dankvardt P., blef känd af
Hårleman och använd vid prydandet af Stockholms
slott, samt anställd som professor vid den
nystif-tade målare-akademien. Redan som ung bade ban
företagit en utländsk resa, för att befordra sin
bildning. År 1740 var ban i tillfälle att anträda en
vidsträcktare, hvarunder ban äfven besökte Rom
och Neapel. Erböll 1758 hof-intendents titel. Dog
d. 16 Jan. 1769. Var egentligen
dekorationsmålare, men har efterlemnat ganska vackra saker,
äfven i historiska stilen. Såsom bans förnämsta
arbete anses taket i slottskyrkan i Stockholm. Ilan
målade äfven med framgång landskap, blomster-,
frukt- och jagtstycken.
Pasch, Lorentz, son af Johans broder, Lorentz
P., hvilken sistnämnde dock ej vunnit något namn
inom konstverlden. Till skillnad från farbrodern,
plägar man kalla denne den yngre. lian var född i
Stockholm år 1733 och bestämd till presternbetet, men
för hvilket han icke hade någon lust. Gossens
håg stod deremot tiil målarekonsten, hvari ban
blott i smyg lyckades någon gång få öfva sig.
Fadern gaf dock slutligen efter, och tillät bonom
följa sin böjelse. Ilan måste likväl hjelpa sig fram
på egen hand, och allt det biträde ban erböll, var
ett rekommendationsbref från farbrodero till
professor Pilo i Köpenhamn. Detta var likväl ganska
mycket, ty den hederlige Pilo’ emottog honom i
sitt hus och vid sitt bord, samt lät bonom studera
konsten under sin ledning. Han kom till
Köpenhamn 1752 och qvarstannade der till 1758, då
ban på egen bekostnad reste till Paris, sedan alla
försök, att från Sverige erhålla något understöd,
misslyckats. I Paris måste ban, sedan bans få
tillgångar voro medtagna, uppehålla sig med
porträttmålning, men fick omsider 1764 ett litet
obetydligt penningebidrag från
slottsbyggnads-deputatio-nen, som föreslog honom att återvända hem.
Dertill beslöt ban sig också, men dröjde under
vägen i Flandern och Tyskland, hvarest ban upptogs
med beställningar, så att han anlände till
Stockholm först i November 1766, efter 14 års
bortovaro. Här fick ban uppdrag att måla kongl,
familjens porträtter, blef professor för teckningen i
målare-akademien, och 1794, efter sin välgörare
Pilos, död, direktör för densamma. R. af W. O.
1797 och dog d. 29 April 1805. Hans arbeten
utmärka sig genom lif och raskhet, ehuru man i
dem tycker sig finna en något hård tnscb. Ilan
skall hafva lyckats bäst i porträtter af äldre
personer. Ilans syster,
Pasch, Ulrika Fredrika, född d. 10 Juli 1735
(enligt Biogr. Lex. 1740), bade äfven utmärkta
anlag för målarckonsten och skulle kanske, under
lyckligare omstiindigbeter, deri gått ganska långt,
men hennes faders behof tvungo henne att egna
sin flit åt deras afhjelpande, och, efter hans död,
slöt hon sig såsom en moderlig vän till sin yngre
syster, hvars ledarinna hon blef, dervid biträdd of
sin just då till fäderneslandet återkomne äldre
broder. Så lefde dessa tre syskon i endrägt och
kärlek tillhopa i ett hus i 30 år. De biträdde
och understödde hvarandra icke blott i fyllandet af
de materiella behofven, utan äfven i dem, som
deras talang medförde. De råd, upplysningar och
rättelser Ulrika erböll genom broderns högre
förmåga och insigter, vedergällde hon derigenom, att
bon på hans porträtter fullbordade utarbetandet af
de många spetsar, broderier och andra prydnader,
som tillhörde den tidens drägt, men hvilket
enformiga handtverksarbete mäsle förefalla den
genialiske konstnären tröttsamt. Hon, den milda oeh
anspråkslösa, förlorade deremot icke tålamodet,
lika litet som bon förlorade det glada lynnet,
ehuru dess tillrärklighet ofta pröfvades. Tack vare
hennes outtröttliga ansträngningar, klokhet och
omtanka, ljusnade likväl utsigterna allt mer och mer,
och bon njöt den glädjen, att ej blott kunna
förskaffa sina syskon många nf de små njutningar och
beqvämligheter, som öka lifvets trefnad, utan
äfven att kunna lätta fremmande menniskors lidande
och nöd, hvarvid bon likväl sorgfälligt dolde den
band, ifrån hvilken hjelpen kom. Ständigt lika
arbetsam, kunde hvarken hennes höga rykte eller
hennes älskade broders råd förmå henne alt böja
det måttliga priset på sina arbeten. Denna hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
