Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pasch.
Passevolang.
169
nes blygsamhet hindrade likväl icke verlden från
att erkänna hennes konstnärsrang, och ehnm bon
ej kände erhålla den pension af staten, som för
henne söktes, men öfver hvilket missöde bon
aldrig beklagade sig, åtnjöt bon likväl den
utmärkelsen, att är 1 773 kallas till ledamot af
målareakademien. Hon dog d. 2 April 1796, och
hennes syster, för hvilken bon varit allt, följde
henne några veckor derefter i grafven.
Pasch, Càustar Erik, professor, Led. af W.
A., samt Thamisk och teknisk lärare vid
densamma, är född d. 3 Sept. 1788 i Norrköping, der
fadern var timmerman och hette Berggren. Sonen
antog likväl namnet Pasch efter fosterfadern, blef
student i Upsala 1807 och 1821 filos, magister, s. å.
farmacie adjunkt vid Carolinska institutet,
följande året Tbamisk lärare vid vetenskaps-akademien,
med professors rang. Erhöll 1824 offentligt
understöd, att företaga en vetenskaplig resa lill
fremmande länder i sällskap med den berömde Franske
mineralogen lirogniart och hans son, den utmärkte
botanisten. Efler återkomsten derifrån blef ban
1827 väld till ledamot i vetenskaps-akademien.
Har i dess handlingar afgifvit: Årsberättelser om
teknologiens fi a mtl ey.
Pasaevalks eröfring. Den lilla Pomerska
staden Passevalk bade en tid varit besatt af
Wallensteins trupper, hvilka tungt beskattat och helt
och hållet utsugit den. Invånarne blefvo
derföre ganska glada, dä en Svensk styrka af 300 man
d. 3 Sept. 1630 nalkades till dess befrielse, och
de kejserlige, som dä utgjorde ett ringa antal,
måste draga sig tillbaka. De ernottogo befriarena
med jubelrop, och dessas första omsorg blef att
iständsätta fästningsverken. Men d. 7 Sept.
återkommo de kejserlige, 3,000 man starka, till större
delen Kroater, under befäl af öfverste Götz, som
förut innehaft Passevalk. Svenskarne voro för
svage att afslà stormen, staden intogs och sedan
besättningen stupat intill sista man, plundrades och
antändes hon af segraren, ett nidingsdåd, som
väckte allmän ovilja äfven hos katholikeme.
Pass. Stadganden om resandes skyldighet att vara
försedde med pass finnes redan ifrån gamla tider.
Konung Gustaf I anbefalle sin regering i
Westergötland, att hålla noga uppsigt på väglarande,
och under de följande konungarne utbildades
pass-författningarne allt mera. Af konung Carl Xl:s
bref till landshöfdingarne, d. 27 Mars 1685,
synes, att pass den tiden borde uttagas af
öfverståt-bållare-embetet i Stockholm, och af länsstyrelserne
på landet eller städernes magistrater. Så tillgår
äfven ännu i dag. Pass åligger hvar och en
resande att medföra, med undantag af dem som för
sina personer äro allmänt kända i den ort der
resan sker. Allmoge, som för sitt uppehälle
företager utvandringar att söka arbetsförtjenst i andra
orter, behöfva icke pass, blott prestbetyg.
Pass-löse resande insändas lill kongl, befallningshafvande,
oe.b behandlas af dein efler författningarne om
polismål. Passen ulfärdas 8f öfver-ståthållaren,
länsstyrelserna och magistraterne i de städer, der
landshöfdinge-cmbete ej flnr.es, de gälla för viss
uppgifven resa till bestämd ort eller äfven för
alla resor som innehafvaren kan vilja företaga
inom viss uppgifven tid. Passet kan, ifall så
åstundas, äfven gälla för flere personer, hvilka då
allesamman upptagas deruti. Utom uppgiften på
innehafvarens namn, yrke, o. s. v. bifogas äfven en
kort beskrifning på bans utseende, dock endast i
det fall att ban är utländning eller hörer till
arbetsklassen; embetsmän äga icke rält att erhålla
pass, utan att uppvisa tillstånd af sina förmän
all företaga resan. Tjugufem R.dr böter äro
stadgade för deu som byser passlös person.
Rörande utländske resandes pass är föreskrifvet, alt
landshöfdingarne väl må utfärda pass, inen genast
göra anmälan hos utrikes statsministern om hvarje
utländnings ankomst. Deremot erfordras numera
icke konungens serskild|a tillstånd att vistas i
Sverige, utan slår detta hvar och en fritt, som äger
behörigt pass, påskrifvet af något Svenskt
diplomatiskt ombud eller konsul.
Pass- och Nationalitets-handlingar skola alla
Svenska fartyg, däckade eller odäckade, byggda
på klink eller kravel, af dräglighet öfver to
läster, medhafva till ort utom Sverige, för
bestyrkande af deras nationalitet. Dessa handlingar
utgöras af bil bi ef, mätebref, sjöinansrulla och
fribref. Om farlyg vid ulklarering till ort utom
Sverige ej är försedt med dessa skeppshandlingar,
är det ej berättigadt att tillgodonjuta de
förmåner, som, på grund af författningar och gällande
traktater, tillkomma Svenska fartyg.
Passasja, ett provinsord, soin betecknar anekdot,
eller i allmänhet hvarje historierad eller
romantiserad berättelse.
Passevolans kallas den afgift, som rust- och
rotehàllare erlagt, i stället för kosthåll åt den
in-delle soldalen under möten.
Passevolans-författ-ningar af mera inskränkt syftning finnas redan från
äldre tider, men en allmän passevolans för hela
den indelta hären beviljades 1812 af rikets
ständer, och förnyades på ytterligare femton är vid
1828—30 årens riksdag. Ändamålet dermed var,
att bereda en större rörlighet åt trupperna och
vana vid fältlefnaden, äfven under möten i
fredstid. Passevolansafgiften bestod i 7 R:dr B:ko
årligen för hvarje rotenummer, och dessutom för
kavalleriet 25 lisp:d hö, en tunna hafre, samt fem
lisp:d råghalm, dem ruslbållaren ägde alt erlägga
efter eget val, antingen in natura eller med
kontant lösen efter markegång. Einot dessa afgifter
åtog sig kronan att förpläga manskapet, och
beslå hästarne furagering. Dessa s. k.
passevolans-medel bildade en kassa, hvilken, såsom alla andra
statsmedel, granskades af rikets ständer och deras
revisorer, och ansågos såsom rust- och rotehållares
egendom, sä alt de besparingar, som möjligen
kunde uppkomma, skulle förräntas och begagnas
till nedsättning af passevolansen, vid blifvande ny
reglering. Nu mera är passevolansen öfverflyttad
på allmänna riksstaten. Detta skedde vid 1640 — 41
årens riksdag, då ständerne förvandlade denna
afgift ifrån ett rust- och rotebållares serskild|a
åliggande till en allmän statsbörda, dock gjordes der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
