Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prix.
Profoss.
239
rätten*, det har dessutom visat sig flere gånger
vid andra frågor. Borgareståndets rätt till s. k.
tolag bar man påstått vara af privilegii natur,
o. s. t. Om nu en fråga väckes, huruvida en
rättighet bör betraktas såsom privilegium eller icke,
finnes iogen form bestämd i grundlagen att afgöra
den. Ifall elt stånd påslår, att en viss
ifrågavarande sak utgör dess privilegium, men detta
bestrides af de öfriga stånden, och konungen
bekräftar deras beslut, så återstår endast att
protestera emot beslutet, men detla blifver vid full
kraft och verkan. Det är blott de privilegier,
som af alla stånd erkännas vara af privilegii
natur, hvilka skyddas af § 114 Reg.-F. Icke
heller kunna dernnder föras de privilegier, som icke
äro fästade vid något visst riksstånd, t. ex. den
privilegierade jordens frihet frän vissa
beskattningar. Denna frihet var ett ständsprivilegium, så
länge elt visst stånd, nemligen adeln, ensamt ägde
rätt att besitta all privilegierad jord; den är det
icke längre, sedan den upphört alt vara en
rättighet för ett visst stånd. Frälse- och
säterifri-helen kan således rubbas i lagstiftningsväg af
konung och ständer, i vanlig ordning. Det vore
äfvenså ett misstag, att anse privilegii-frågor vid
riksdagarne böra behandlas af
konstilulions-utskol-tet såsom grundlagsfrågor; de behandlas rätteligen
såsom andra frågor, och beredas af det utskott,
lill hvars befattning saken genom sin beskaffenhet
börer. Utgör det ett beskattoings-privilegium, så
går saken till stats- eller bevillnings-utskoltet; är
det en lagfråga, t. ex. adelns forum inför hofrätt,
sä upptages den i lag-utskottet, o. s. v. Privilegii
frågor hafva endast det gemensamt med
grundlagsfrågor, alt de fordra alla fyra ståndens samtycke,
för att någon förändring må äga rum. Nya
privilegier kunna icke uppkomma, utan konungens
bifall till alla fyra ståndens beslut, men huruvida
icke blott de fyra ståndens, utan äfven konungens,
bifall fordras, för att upphäfva elt
slåudsprivile-gium, är icke rätt klart af § 114 Reg.-F. Det torde
bero på den serskild|a beskaffenheten af det för
tillfället ifrågavarande privilegium, nemligen om
detla är af sådan beskaffenhet, alt, i fall det icke
vore privilegii-fråga, konungens samtycke då
fordrades.
Pri*, en liten stad i Böhmen, som Banér, under
fälttåget 1639, tågade förbi. Ilan skickade dit
och fordrade brandskatt, men på hvilken fordran
invånarne gåfvo det lakoniska svaret: "Prix yiebt
nichts." därpå svarade Banér med den
grymma ordleken: "Prix wird iu nichts", lät storma
och uppbränna staden.
Pro .linico. Se: Kungsgården.
Proba. Att sättas i proban (arrest), var etl förut
brukligt straff vid gymnasier och skolor.
Professorer vid universiteterna hafva
öfverhufvud tre slag af göromål: att offentligen, ifrån
ka-thedern, föredraga sin vetenskap, att besörja
examina, och att deltaga i universitetets styrelse och
förvaltning. Dessa båda sistnämnda arbeten
till-böra dock endast de ordinarie professorerne; de
extra ordinarie äro i allmänhet befriade derifrån,
men njuta icke heller någon professorslön på stat.
Extra-ordinarie professorer utnämnas af konungen,
ulan ansökning och till obestämdt antal. De hålla
offentliga föreläsningar och ärv ledamöter i den
fakultet de tillhöra, men icke i det af alla
fakulteterna sammansatta konsistorium. De bebålla,
såsom extra-ordinarie professorer, den lön, som
de förut innehaft, eller njuta de extra löneanslag,
som möjligen kunna dem beredas. De ordinarie
deremot hafva lön på stat, hvilken är af olika
storlek. De yngste erhålla 1,600 R:dr B:ko i
penningar, de äldre åter spanmälslön af något öfver
200 tunnor, och de äldste dessutom ett tillskott
af 300 R:dr B:ko kontant, allt utom husbyremedel,
eller i dess ställe fri bostad, en förmån, som dock
endast tillbör innehafvarne af några få, serskildt
bestämda, professioner. Desse äro i Upsala: förste
tbeologie professorn, som tillika är domprost,
dessutom professorn i den ekonomiska
lagfarenbe-ten, en af de medicinske professorerne, samt
ke-mie professorn och den Skytteanske. Denne
sistnämndes embete är grundadt på en enskild
gåfva, sedan 1600-talet, af riksrådet Skytte. Hans
lön utgår ej på akademiens stat, utan af Skyttes
dertill anslagna heminan på landet.
Professorer-nes antal är fyra i den theologiska fakulteten, lika
många i den juridiska och medicinska, samt 12 à
13 i den filosofiska, ty vetenskapernas indelning
är icke alldeles lika i Upsala och Lnnd. De
utnäm-uas af konungen, efter förslag, upprättadt af
akademiens konsistorium, och sedan kanslern afgifvit
sitt yttrande. Före förslagets uppsättande lemnas
de sökande tillfälle att ådagalägga sin skicklighet,
genom utgifvande af en akademisk afhandling,
hvilken det åligger författaren att i offentlig
disputationsakt försvara.
Pro fide et Cliristianisnio. Detla sällskap
stiftades 1771, i den vackra afsigten, att,
genom utgifvandet af tjenliga böcker, hindra
kristendomens förfall. Vid sin stiftelse räknade det 76
ledamöter, hvaraf 26 ulländningar. Samfundet
består af en pastoral- och en nppfoslrings-afdelning,
hvardera med sin egen ordförande. Alla dess
embetsmän äro lönlöse, utom den inländske
sekreteraren. Det säges härom hos Thomée: "Nyttan af
allt detla beror naturligtvis på urvalet både af
personer och skrifter, och att detta urval ej
alltid varit lyckligt, torde ej kunna nekas. Också
har samfundet i de senare ären verkat mera i
tysthet, och kanske inskränker dess verksamhet
sig nu blott till hufvudstaden."
Profoss var fordom ett ansedt embete. Under
konung Erik XlV:s tid fanns en general-riks profoss,
hvilken utgjorde en art krigs-fiskal. Profossen
var åklagare i krigsrätt, och således mera en
juridisk embetsmän än en sådan rättvisans lägre
handtlangare, som i våra dagar. Från Gustaf Adolfs tid
förekomma kongl, befallningar, hvilka gåfvo
ge-neral-profossen ett slags extra-judiciel domsrätt.
Ilan ägde att straffa ända till lifvet, om ban
träffade någon soldat i förbrytelser på bar gerning.
Denna magt var dock mera ett undantag, än den
allmänna regeln. Profossens huvudbestämmelse
Del. III. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
