Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rikssalen»
Riksskulden.
347
stol i ständernes ställe. Grundsatsen var således,
att ständerne ägde att döma i sådana fall, eburn
deras domsrätt uppdrogs åt ett slags extra
kollegium; de bade ock utgjort domstol i högmålsbrott,
när Erik XIV dömde Sturarne och Carl IX lät
aflifva de fångne rådsherrarne år 1600. Efter
konung Carl Xl:s regeinentsförändrirg blef det åter
ständerne som fingo den politiska lagskipningen;
det var inför en ständernes kommission som Carl
Xl:s förmyndare ställdes till ansvar. Likaså var
det under frihetstiden ständernes kommissioner, som
dömde i sådana fall; först Gustaf III i 1772 års
regeringsform upplifvade riksrätten och bestämde
dess sammansättning ungefär sådan den nu är, dock
med någon skillnad. Ty konungen sjelf eller en
kongl, prins kunde föra ordet i densamma, och
le-damöterne voro hela rådet, fältmarskalken,
kollegiernas presidenter, de fyra äldsta bofrättsråderne
1 alla bofråtterne, en general, två
general-löjtnanter, två general-majorer, lika många af
amiralitetet samt bofkanslern och statssekreteraren.
Justitie-kanslem var aktör, men hvilken som ägde
att besluta anklagelse, justitie-kanslern eller
konungen, samt i hvilket fall anklagelse kunde ske
och emot hvilken den kunde riktas, \ar obestämdt.
I detta fall upprepas 1633 års regeringsforms
allmänna ordalag. En politisk domstol var dock
denna rikräll ämnad att blifva. Men det är först
efter 1809, som den blifvit närmare bestämd på
sätt ofvan nämndes. Vid 1818, 1823, 1834 och
1840 årens riksdagar begagnade
konstilutions-ut-skottet sin rätt att infordra statsråds-ledamöter för
denna domstol.
Rikssalen på Stockholms slott intar vestra delen
af slottets södra fyrkant och är lika stor som
kapellet. Till hvartdera af dessa rum kommer inan
genom en praktfull dubbeltrappa. I den gamla
rikssalen voro alla provinsers vapen uppsatta, men
hvilka ej finnas i den nuvarande. Denna är ett
präktigt rum, i hvars fond kongl, thronen finnes
upprest. År 1844, till konung Oscars kröning,
dilställdes på hvardera sidan om thronen, Guslaf
Adolf den Stores och Carl Johans bildstoder. Salen
användes endast vid rikets ständers sammanträden
derstädes under riksdagarna, vid dessas början och
slut, eller då de ditkallas för att afhöra
konungens svar, huruvida af dem antagna lagförslag
vunnit sanktion eller icke. För öfrigt användes den
blott vid några ceremonifester, s. k. bal paréer,
vid kongl, kröningar och dylika tillfällen.
Hiks-skattmUstaren var en af de fem höga
riksembetsmän, som voro i spetsen för de de gamla
riks-kollegierna och tillika de förnämsta i rådet
samt förmyndare för drottning Christina och
konung Carl XI. Dessa fem böga embeten
inrättades efter hand i början af 1600-talet eller fingo
åtminstone vid den tiden sin verkningskrets mera
bestämd än förut och fortforo till dess att konung
Carl XI, då ban blifvit enväldig konung, lemnade
dem obesatta. Riks-skattmästaren var den tidens
finans-minister, ban var chef för den s. k.
kammaren eller kammar-kollegium. Redan under
medeltiden omtalas en konungens kamererare och i
Gustaf I:s tid en öfcerste-ràknemästare och s. k.
kammarråd, af hvilka en borde vara ett riksråd.
Dessa voro början till kammar-kollegium och
riks-skattmästare-embetet. Johan 111 förordnade en
öfverste-skattmästare, men titeln riks-skattmästare
omtalas först i konung Sigismunds
konunga-försäkran år 1594, deruti det |öfvades, att en sådan
skulle tillsättas för att jemte tvenne
riks-kammarråd och rikets kamererare bäfva drätselverket om
band. Carl IX verkställde beslutet, då ban år 1604
satte riksrådet Seved Ribbing till riks-skattmästare.
Denne efterträddes 1615 af Jesper Mattson Kruus,
men efter dess död, 1622, blef embetet åter
obesatt, så länge konung Gustaf Adolf lefde. Denne
konung uppdrog nemligen drätselverkets vård åt
sin svåger, pfalz-grefveu Johan Kasimir, och först
efter konungens död, då regeiingsformen 1634
upptagit kaminaren ibland riks-kollegierna,
besattes riks-skattmästare-embetet med Gabriel
Bengtsson Oxenstjerna, som i denna egenskap var en af
drottning Christinas förmyndare och förblef vid
embetet till dess han år 1651 blef riksamiral
Då blef Magnus Gabriel De la Gardie
riks-skattmästare, och efter honom, sedan han blifvit
rikskansler, kom Gustaf Bonde (1660) såsom
skattmästare. Derefter följde (1668) Seved Bååt från
(iustaf Bondes död och sist Sten Bjelke, efter
hvars afgång konung Carl XI lemnade embetet
obesatt. Ännu en riks-skattmästare omtalas,
nemligen Herman Fleming, som konung Carl X i silt
testamente förordnat, men denne kom aldrig att
utöfva tjensten, emedan testamentet åsidosattes af
de magtägande efter konungens död. Ty Herman
Fleming var en af bufvndmännerne för
reduk-tionspartiet och derföre bntad af den öfriga adeln.
Riks-skattmästarens kollegium omfattade bela
drätselverket och snart sagt bela rikets ekonomiska
förvaltning; det delades redan före Carl Xl:s tid,
derigenom att bergs- och kommerse-kollegierna
afskildes derifrån; sedermera inrättade denne
konung statskontoret och slutligen uppkom
kammarrevisionen, numera kammar-rätten såsom ett eget
verk. Dessa kollegier voro en tid blott
afdelningar af kammar-kollegium, men blefvo sedermera
oberoende deraf. Alla hafva de utgått ur den
gamla Kammaren eller kammar-kollegium, hvars
chef riks-skattmästaren var. (Se för öfrigt art.
Rtksembete.)
Riksskulilen. Sverige äger för närvarande icke
hvad inan i andra länder kallar statsskuld, d. v. s.
af staten upptagna lån, löpande med bestämd
ränta, men med ouppsägbart kapital, hvarå
obligationer äro utfärdade, hvilka finnas spridda i
allmänna rörelsen och stiga eller falla i värde till
följd af det för dagen ökade eller^minskade
förtroendet till statens förmåga all fullgöra sina
förbindelser, och på hvilken opinion allt det inflyter,
som kan rubba eller befästa ett sådant förtroende,
t. ex. krig eller fred, revolutioner eller en
återställd ordning, hungersnöd eller god årsväxt, o.
s. v. Hvad man vanligen förstår med "fondsystem"
och det deraf bärflylande liörsspelet eller
statspapperens sjunkande eller fallande, ofta för djgen el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
