Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
466
Scheffer.
Scheiding^
emottaga mer an hälften af de 4,000 R:dr
konungen erbjöd honom vid afskedstagande!, och
Gustaf måste tvinga honom att af statsmedlen ta emot
20,000 livrés till betalning af återstoden af de
kulder, ban som minister i Paris åsamkat sig.
Den yngste af bröderne var
Scheffer, Pehr, född d. 23 April 1718, ingick
i inilitärstài.det, men utan att få tillfälle att
utmärka sig med några krigsbragder, ehuru ban
uppsteg till den bögsta värdighet inom sitt stånd, den
af fältmarskalk. Ilan lärer dock för dessa
befordringar förnämligast haft att tacka sina bröder.
Blef chef för Skaraborgs regemente, Kom. med St.
K. af S. O. och afled ogift d. 10 Dec. »790.
Någon har med ett par ord sökt karakterisera de
ofvannämnde tro bröderne sålunda: "Carl Sch. talar
mycket, tänker litet; Ulrik tänker mycket, talar
litet; men Pehr hvarken tänker eller talar." Detta
infall torde ba samma egenskap som så mänga
andra , att vara mera pikant än sannt, och får
åtminstone icke tagas alldeles efter bokstafven, visst
icke i anseende till den äldste af bröderne.
Scheffer, Henrik Thenphilus, sonson till
professor Schefferus, var född i Stockholm d. 29
Dec. 17)0. Hans far, sekreteraren i
bergskollegium lvo S., dog då sonen endast var 3 år
gammal , men farbrodern, presidenten S., upptog
honom bland sina barn. Ilan ingick 173 i i
bergskollegium och egnade sig med mycken ifver åt
kemien, hvari han småningom förvärfvade bögt
anseende, så att vetenskaps-akademien kallade
honom till sin ledamot; blef direktör och
myntpro-berare samt 1756 naturaliserad som Svensk
adelsman. Afled d. 10 Aug. 1759, cfterlemnande sin
familj i knappa omständigheter. Har upptäckt
konsten att färga äkta gult på silke, äkta rödt
Turkiskt garn, och var den förste, som analyserade
den nya metallen platina. Höll kemiska
föreläsningar för färgeri-elever, hvilka sedan utgäfvos
med anmärkningar af Thorbern Bergman, och
erhöllo tre upplagor, saml bar efterlemnat flera rön
i vetenskaps-akademiens handlingar. Den ännu
forllefvande adliga Schefferska familjen
bärstammar från bonom. Hans son,
Scheffer, llril. Theopliil, öfverstlöjtnant och
R. af S O., var den siste kommendanten pä Bohus
fästning, som ban måste lemna, då fästningen 1787
raserades. Dog d. 27 Nov. 1795 vid 52 års ålder.
Schefferus, Juliannes, var född i Slrasburg,
der fadern var vexelbandlare, d. 2 Febr. 1621;
hade lika mycken böjelse för den bildande konsten
som för lärdomen, reste genom Tyskland, Holland
och Schweitz, och blef tidigt så utmärkt för sina
kunskaper och sin skicklighet, att då Boeclerus
kallades till Skytteanska professionen i Upsala,
men undanbad sig platsen, föreslog ban i sitt
ställe S., hvilken emottog embetet och högtidligt
installerades deri d. 12 Juli 1648 i närvaro af
drottning Christina och professionens stiftare
riksrådet Skytte. Denna profession var ämnad
förnämligast till unga ädlingars bildning i humaniora
och Skytteanska buset var en boning för desse
ynglingar, som der till en stor del åto vid pro-
fessorns bord och hade egna rum, öfver hvilkas
dörrar sånggudinnornas namn voro skrifna. S. var
en ganska verksam man, nitisk i sill embete och
outtröttlig i sina forskningar, i hvilka ban sökle
inlägga mera kritik och fördomsfrihet, än som
dittills användts på Sveriges fornlid. Då han
fordrade att man icke, efter det vanliga sättel,
skulle börja Svenska historien med Jafel och
Ma-gog, samt i sin Upsalia antigua sökle bevisa, att
det hedniska templet legal i Nya Upsala, der
Bondkyrkan nu står, råkade han i strid med flera
andra lärde män, och särdeles med Verelius,
hvilken strid fördes med den tidens vanliga be|la och
bitterhet, ehuru S. i sitt enskilda umgänge var
mild och eftergifvande, lian stod i stort
anseende både bos regeringen, den akademiska
ungdomen och de förnäma, hvaraf många rådförde sig
med honom om sina barns uppfostran. Då ban
hållit sitt lal om regementsförändringen 1654,
hängde drottning Christina på bonom en guldkedja
och lofvade honom en pension af 1,000 R:dr; Carl
XI gaf houom 100 dukater för dess förslå tal till
bonom; ban blef derjemte juris natur, et gentium
professor med 500 R:drs lön, Gck
bibliothekarie-sysslan efter sin svärfader Loccenius, o. s. v. För
mycket arbele undergrüfde likväl hans hälsa och
ban dog d. 26 Mars 1678. Genom sin Suecia
litterata blef han den Svenska lärdomshistoriens
fader, och blotta titlarna på bans skrifter fylla
halfannan petitsida i Biogr. Lex. Han är stamfader
för de adliga ätterna Scheffer.
Scheiding, Christoffer von, var född i
Meissen, inkom till Sverige och adlades af kouuug
Johan III, 15S2, samt introducerades 1625; blef 1587
hofmästare hos hertig Carl, och 21 år senare hos
hans andra gemål. — Hans son, Filii», som bos
Werwing kallas Scheding och iifven så lärer kallat
sig sjelf, var hertigens hofmarskalk, hvilken vid
dess kröning 1608 i ceremonielet anföres såsom
ridande med en staf i banden. Han fick likväl af
honom vigtigare uppdrag, ty ban skickades som
sändebud än till pfaltzgrefven af Rhen och
landt-grefven af Hessen, an lill konung Jakob I af
England, än till Polackarne atl underhandla om
fångarnes utlösning, blef öfverste och ståthållare på
Narva, öfverste krigskommissarie vid Svenska
arméen i Ryssland, 1615 riksråd och kaminar-råd,
följande året ståthållare öfver östra Dalarna och
guvernör öfver kopparkompaniet; sändes 1627 till
Estland atl å Gustaf Adolfs vägnar emottaga
hyllningen af dess adel och ridderskap, blef följande
året guvernör derstädes, 1634 president i Dorpts
bofrätt och kansler för dess akademi; bade s. å.
ett uppdrag som sändebud till Ryssland, tog
afsked 16i2, och dog d. 9 Juni 1646 i Revel vid
nära 68 års ålder. Hans söner,
Scheiding, Johan Christoffer och Otto von,
upphöjdes 1653 i friberrligt stånd. Den äldste,
Johan, var då vice president i Dorpts hofrätt och
blef 1668 ståthållare på Revel. Den yngre, Otto,
var tandtråd i Lifland och gift med fältmarskalken
Herman Wrangels do|ter. Något mer om deras
lefnad uppgifves ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
