Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scheiding.
Schenfelt.
467
Scheiding, Holger och Otto, två andra söner
af ättens stamfader, Christoffer S., blefvo, den
förre ståthållare på Nyköpings slott och den
senare pä Kronobergs, hvilket han måste lemna 1634,
då länet skulle förenas med Jönköpings, lian blef
i stället ståthållare öfver enkedrottning Maria
Eleonoras lifgeding. Både den adliga och den
friberr-liga ätten äro utgångna, den sistnämnda med
löjtnanten vid lifgardet Wuliiiar Jakob von S.,
som dog ogift i Wenersborg d. 14 Maj 1797.
Sclieinge, ett säteri om I mtl. i Werums
socken i Christianslads län, med underliggande 24
J-frälsebemman och flera torp, 4 qvarnar, såg, skog
med vildbråd af rådjur och fogel, Aske i 2 sjöar
och i Helge-ån, hvarest äfven fås Mal af 2 till 3
Iisp:ds vigt. Gillberg berättar, att på bans tid
fanns bär ett kalsinerverk med 6 pannor, som
producerade en pottaska, öfverträllande den utländska.
Godset borde i katbolska tiden till kyrkan, men
kom, efter reformationen, |verldslige ägares
händer. I medlet af 1600-talet ägdes af en Ulf Grip,
som bodde på Björkeberga (se längre ned), hvars
dotter, Gertrud, blef gift med eu G>llenstjerna.
Delta var likväl ett diktadt namn, och mannens
verkliga var Wiwallius. När bedrägeriet
upptäcktes, lat fadern förklara äktenskapet ogiltigt,
fängsla mågen och insätta honom först i eu källare på
Björkeberga, men sedan föra bonom till Kajana i
Finland. Detta föifaraude misshagade emellertid
dottern så mycket, att-hon flyttade ifrån fadern
till Scbeinge, hvilket dä var ett frälsehemman,
byggde gärden, som är af träd med tvenne
flyglar och utverkade deråt säterifrihet. Den bar
sedan varit i flera ägares bänder och blef slutligen
fidc koiiuniss i friberrliga Wrangel von ßrehmerska
slägten. Ilit bör Iburkebeiga, I I mtl. säteri,
hvilket nu mera begagnas som ladugård och har ingen
inanbyggnad. Der linnes en hälsobrunn med ett
jern-baltigt vatten. På en bolme, kallad Dorggiii ilen,
synas lemningar af en åttkantig gråstens-ringmur,
der fordom ett herresäte slätt, hvilket omtalas i
"Palteboken" och betat Scheviaborg, men då redan
var förstördt.
Schekta, Finsk löjtnant och riksdagsman vid 1743
års riksdag, föreslog pä riddarhuset upprättandet
af en frikorps, som skulle gå mot Genden efter
hvad det sades, men egentligen till försvar mot
bönderne, som yrkade pä kronprinsens af Danmark
val till Svensk thronföljare. Häremot opponerade
sig de öfriga stånden, och på riddarhuset
isynnerhet Finuarne, bland hvilka öfversten Fabian Wrede
anmälde som Finska adelns beslut "att Finska
nationen varit och skulle vara trogen, så länge deu
hade hopp alt under Sverige förblifva; men sedan
Svenskarne ville bli Danskar, kunde de ej annat
se, än att Finland blefve för eviga tider frän
Sverige skildt och att Hyssen skulle med magt
behålla hvad ban i händer hade; heldre än att
underkasta sig denna fara, voro de beredde att
godvilligt blifva Kyssar." Härtill ropade alla
Finnarne Ja, och det var vid delta tillfälle Scbekta
gjorde ofvanstående förslag, hvarvid ban sannolikt
endast gick andras ärender. Del kan emellertid gif-
va ett begrepp om den animositet, som då
herrskade emellan bönderne och deras medständer,
ehuru de kort derefter läto af sin talman,
Håkansson, öfvertala sig alt deltaga i Adolf
Fredriks val.
Sclienberg, Peter, har 1744 utgifvit ett på
sin lid värderadt Latinskt och Svenskt Lexikon, eu
berättelse om Göthernes bedrifter utom
fäderneslandet, en annan oin Stångebro slag o. s. v.
Scheuboin, Anders, brukspatron,
öfverdirektör och rådman i Norrköping, var en på sin tid
betydande ledamot af borgareståndet vid 17 31,
1756 och 1762 årens riksdagar. Dog d. 12 Juni
1785 vid 67 års ålder. Hans söner,
Schenboin, Krik Adolf och liMlthusar »i,
adlades 1801; deu förstnämnde, som var den
yngre, var född d. 17 Nov. 17 57, ingick, endast
14 år gammal, som volontär vid Slackelhergska
regementet och konstituerades följande året till
fäurik vid de trupper, som, under hans chefs
befäl, afgingo från Finland till Stockholm att
understödja revolutionen. Detta var början till hans
lycka, oeb redan 1785 befordrades ban till kapten
vid enkedrottningens lifregemente; tjenstgjorde 17t>9,
dä major i arméen, som adjutant hos generalen
grefve Klingspor, blef 1796 öfverste i arméen, R. af
S. O., ledamot af allmänna magasins-direktionen,
general-intendent vid Finska arméen 1808 och
landshöfding i Stockholms län vid samma års slut, men
tog afsked 1810 oeb dog d. 19 Aug. 1811, utan
söner. — Den äldre biodein, UultliMsar, född
d. 17 Mars 1744, hade lagt sig på baudeln, gjorde
vidsträckta utländska re or, deribland till Spanien,
och upprättade 1787 en egen handel i Petersburg,
der ban fick titel af "neutral Spansk köpuian."
Härigenom behöfde ban ej lemna landet, dà kriget kort
derefter utbröt mellan Sverige och Hyssland, utan
kom i tillfälle att derunder genom
penningeför-sträckningar och flera andra biträden tjena sina
fångue landsmän. Till belöning derföre utnämnde
Gustaf III bonom, efter freden, till general-konsul
i Petersburg, hertig Carl gjorde bonom till R. af
W. 0. och Gustaf Adolf upphöjde bonom, jemte
bans broder, i adligt stånd, nan blef sedan cbargé
d afTa.res, men dog barnlös i Petersburg d. 30 Apr.
1812, då ätten utgick med honom.
Schenck, Peter, introducerades 1625 på
riddarhuset som Svensk friherre, men ätten utgick
med bonom sjelf 1650. Han var son af
Christoffer S., friherre till Tautenburg, hvilken först
inkom till Sverige och blef hertig Carls furstliga
råd saml gift med Catharina Brabe, riksdrotset
Pehr Brahes dotter. Man vet för öfrigt icke
något mer om denne, än att ban vid Joban lll:s
liks bisätlning ledde konung Gustafs enkedrottning
Cathariua Stenbock, dervid biträdd af hennes bror.
Schenfelt, Joiimh , bette förut Scheuiug, blef
1683 volontär vid öfverste Mackliers regemente i
Stralsund, 1688 sergeant vid Kalmar regemente
och 1694 fänrik, samt 1707 kapten. Ilan hade
vid många tillfallen utmärkt sig, och blifvit illa
sirad i slaget vid Klissow. Uppböjdes 1713 i
adligt stånd, dä ban antog namnet Schenfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
