Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
468
Scbening»
Scliepperus»
Scliening, Joliau von, född i Stockholm d. 25
April 1700, ingick vid 19 års älder, efter
slutade stadier, som auskultant i
kommerse-kolle-gium, blef sedan extra ordinarie kämnär i
magistraten, rådman i Stockholm och 1747
embets-och byggnings-borgmästare derstädes. Var en på
sin tid ganska ansedd inan, begagnad i åtskilliga
kommissioner oeh på riksdagarna en verksam
ledamot af borgarståndet, lians förtjenster dervid
belönades genom adelskap, hvari ban och hans då
ännu endast 13-årige son, Bengt, 1751,
upphöjdes. Han dog likväl ganska hastigt d. 21 Dec.
1754. Ätten utgick med hans son, Bengt,
hvilken dog ogift som riddarbusCskal d. 3 Juni 1777.
Scheniuurk, Nil», var född d. 14 Maj 1720 i
östra Stenby i Östergötbland, der fadern, som
sedan blef prost och kyrkoherde, då var
komminister. Inskrefs 1738 som student i Lund, blef
magister der 1745, och följande året math.
do-cens samt custos macbinarum derstädes. Han
begaf sig likväl till Upsala för att någon tid
begagna Klingenstjernas undervisning; blef, efter
återkomsten till Lund 1749, astron, observator,
men utan lön. Dock tilläts honom behålla det
stipendium han undfått. Då observationer skulle
anställas till utrönande af månens, Veneris och
Martis parallaxer, för alt motsvara dem De la
Caille företog på Goda Iloppsudden, utsågs S. att
anställa dem i de nordligaste landskaperna. Han
reste derföre 1751 till Hernösand och verkställde
sitt uppdrag med sådan noggrannhet, att
vetenskaps-akademien kallade bonom till sin ledamot.
Icke desto mindre kunde han ej erhålla någon af
de sysslor ban sökte, och då ekonomiska
professionen i Lund äfven undgick honom, tröstades ban
med ett intyg af akademiens kansler, frih.
Palmstjerna, alt ban ägde för stora insigter i
mathe-matiken för att dragas från sitt egentliga yrke.
Man gaf bonom dessutom som ersättning ett
årligt understöd ur akademiens kassa af 100 plåtar
och en skänk af 300 plåtar, saml uppdrog bonom
att förelaga bestämmandet af orternas geografiska
läge längs stränderna kring Kattegatt och Sundet.
För detta ändamål företog ban astronomiska
observationer längs Bohuslänska skärgården.
Ändtligen blef ban 1763 mathes. professor i Lund,
hvilket embete ban innehade till sin död d. 28
Sept. 1788, sedan ban likväl i 4 år varit
sängliggande. Som bans äktenskap varit barnlöst,
förärade bans enka till akademiska observatorium alla
bans astronomiska instrumenter och böcker. Har
utgifvit: Computus Ecclesiasticus och Geometria
ana-lylica, samt 11 disputationer. Hans halfbroder,
Selieninark, föddes i Östra Ny d. 21 Maj 1753,
blef student i Lund 1770, magister 1775.
Kollega vid Söderköpings skola 1777,
stadskomminister derstädes 1781. Kyrkoherde i Konungsund
1787, prost 1790, theol. doktor 1818,
kontraktsprost 1820, jubelmagister 1826, död såsom
senior ibland Linköpings stifts presterskap d. 13 Juli
1837. Utom i manuskript författade två
folioband med strödda anteckningar, såsom Försök till
Linköpings stifts historia, samt en förteckning öf-
ver biskopen Erik Benzelii d. y. rika samlingar i
litteraturens och Svenska historien (donerade till
Linköpings gymnasie-bibliotbek af dess son biskop
Carl Jesper B.), hvilka samlingar af S. fördes till
Linköping från Strengnäs, bar ban från trycket
utgifvit: Kyrko- Lay far en hel, 2 del., 1806 och 1825;
Prost- och Pastoral-Expedition [dr Linköpings stift,
2 uppl.; Linköpings Sliflsinalrikel 1793 och 1800;
tal, disputationer, m. m.
Scliensson, Fredrik Pontus, var född på Sjö
sätesgård i Upland d. 13 Sept. 1774. Fadern var
inspektor hos d. v. excellensen grefve Pontus De
la Gardie. Han röjde redan tidigt mycken
fallenhet för ridkonst och hästdressur, blef 1790 extra
stallmästare vid lätta dragonerne, såsom lifgardet
till bäst då kallades, och 1792 beridare vid
bof-stallet. Fick göra en utländsk resa att förkofra
sig i veterinär och hästens behandling i manegen,
hvarifrån han återvände 1798; blef följande året
kornett i arméen, 1801 löjtnant vid Smålands
dragoner samt 1809 stallmästare bos konungen
och direktör för Strömsholms stuteri. Det
missöde ban bade, att Carl Johans kröningshäst ej
kunde begagnas, emedan S. haft den oförsigtigheten
alt ensam rida honom, hvarföre det vackra
djuret, ytterst spak under bonom, var oregerligt
under hvar och en annan, ådrog honom ett slags
disgrace, och då åtskilliga andra förtretligheter
tillstötte och några anmärkningar gjordes mot
bans förvaltning vid Strömsholm, måste han 1826
lemna denna befattning och aded d. 6 Juli 1828.
S. var en vacker och välväxt karl, en utmärkt
ryttare, och det berättas, att då bans lärare,
slall-mästaren Fagerström, efter hans återkomst från
den utländska resan, för första gängen åter såg
honom till häst, fällde ban glädjetårar. Vid en
karusell, som 1800 gafs på Drottningholm, red
Scbensson en bekant häst, Favorit, och både
ryttare och bäst ådrogo sig dervid allas
uppmärksamhet och beundran.
Seliepperus, Krlcus Olai, var son af Gustaf
I:s egen skeppare, Olof Ersson, och antog namn
efter faderns yrke, hvarför ban också vanligen
kallades "Erik Skeppare" eller "»läster Erik." nan
var född i Ångermanland 1555, studerade och blef
magister i Tyskland, efter återkomsten hvarifrån
ban 1577 blef komminister vid storkyrkan i
Stockholm samt konung Johan III:s hofpredikant och
biktfader. Vid denna lid var ban tillgifven lithurgien
och författade en skrift, hvari ban sökte bevisa
dess öfverensstämmelse med evangeliska läran; men
ångrade sig sedan, återkallade i en annan skrift
sin villfarelse och blef nu mera en af
katbolicis-mens häftigasto motståndare. Häröfver
förbittrades konungen, lät arrestera S. och trampade
honom, i sin vrede, under fötterna, en historia, som
likväl berättas med mera trovärdighet om Ratt (se:
Martyrer). En anledning till Johans onåd lärer
äfven ha varit Schepperi oupphörliga tvister med
sin kyrkoherde, Peder Påfvelsson (se: Paulinus
Petrus). Efter Johans död slapp S. ur sitt fängelse,
var en af de 12 assessorerne vid Upsala möte
och uppträdde, särdeles i storkyrkan, der ban blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
