Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
574
Skrafva.
Skreflinge.
Iao, det fordna Alfhem, hemsöktes ofta af
Skottska vikingar, och vid Tanums kyrka utvisas ännu
många minnesmärken efter ett i forntiden der
hållet blodigt faltslag, hvaruti Skottarnas konung
Walhret säges hafva stupat, hvarefter han blifvit
begrafven i del stora stenkummel som nu kallas
Stenkistan. Vid Kuserö gård, ett stycke derifrån,
finnas äfven gamla stenlagda grafställen, hvilka
förmodas utmärka den plats, der den till stranden
flyende Skottska hären, jemte sin anförare Kuser,
nedergjordes af Svenskar och Norrmän. Under de
stora allmänna härfärderna i nionde århundradet,
hemsöktes Skottland flera gånger af nordiska
vikingar. Ragnar Lodbrok härjade der kort före
sitt fall i England, och hans söner vunno år S74
ett stort slag i Skottland, der 10,000 Skottar
stupade, hvarefter dessas konung, Konstantin, af
segrarne lillfängatogs och balshöggs. Under konung
Johan Ill:s tid ankommo till Storkholm 5,000
an-värfvade Skottar, hvilka af Carl de Mornay
lockals att dellaga uti en af flera missnöjda uppgjord
sammansvärjning emot konungen. Planen var alt
under en vid hofvet anställd högtidlighet uppföra
en Skottsk svärdsdans; derunder mörda Johan III
samt sedan befria den i fängelse hållna Erik XIV
och återupprätta honom på thronen. Planen gick
ej i fullbordan, men Joban III, soin dock fattat
stort misstroende till Mornay och Skottarne,
sände dem öfver till Lif|land.
Skoltniyrnn, ett ställe i Venjans socken i
Dalarna, 2 mil från kyrkan och J mil från
Kel-tilbo. Här skall i början af 1500-talet stått en
drabbning mellan Dalkarlarne och en hop
hitträn-gande Norrmän eller Danskar. Malungs och
Ven-jans-boerne bade här samlats och gjort en
förhuggning, som Danskarne sökte genombryta.
Dalkarlarnes pilar fördrefvo dem emellertid härifrån
och de måste fly efter ett kort motstånd samma
väg tillbaka de kommit. En af dem, som blifvit
särad i ryggen af en pil, kunde ej fly så fort
som de andra; ban begaf sig upp till en lada i
Kettilbo by, der en qvinna var sysselsatt att
tröska det lilla sädesförråd fiendens bästar
qvarlemnat; han ropade till henne: "Smukke mor, drag
denna pil ut!" Hustrun svarade: "Vänd dig om,
sä skall jag draga honom ut", hvarefter hon med
slagbultan slog till pilen sä alt den trängde ut
genom bröstet. Vimmohed eller Vimmo Ring, straxt
vid Skottmyran, är ännu i dag benämningen på
det ställe, der de slagne skola blifvit begrafne.
Skottmiin benämndes på 1600-talet vissa
kringvandrande krämare, hvilka, mot en till städernas
borgerskap erlagd afgift, ägde rättighet att å de
i stad bosatta köpmäns vägnar vandra omkring
landsbygden och försälja allahanda köpmansvaror
åt allmogen.
Skottorps säteri i Skummeslöfs socken i Halland,
2^ mil från Halmstad, utgöres af 3 hemman, har
en särdeles vacker belägenhet vid Stensån, en
betydlig åbyggnad, god och väl odlad åker,
trädgårdar och väderqvarn. Dess förste kände ägare
var en Anders Nilsson Jernskägg. Det gamla huset
är bygdt efter Nic. Tessins ritning och afteck-
nadt i Dahlbergs Suecia. Stället bar fått en
historisk märkvärdighet genom Carl XI:s här firade
biläger med sin gemål Ulrika Eleonora. Det
ägdes då af hofkansleren Ornsledl, som stod i
mycken nåd hos konungen. Aoledningen, som
förmådde Carl att välja det till skådeplats för den
vigtiga ceremonien, berättas’ i Bexells "Hallands
Historia" sålunda: "Alla anstalter voro vidtagna
till bilägrets firande i Halmstad, men någon under
vägen yppad farhåga för en blifvande rang- eller
företrädestvist emellan Danska och Franska
ministrarne skall hafva verkat ändring deruti, och
konungen, för alt undvika det obehagliga af en
dylik oenighet vid bilägret, reser derföre upp till
Skottorp. På sista skjutsombytet upptoges all den
framställda skjutsen för den först ankomna kongl,
sviten, så att, då den efteråt kommande Franska
ministern framkom, funnos inga bästar. Ministern,
underrättad alt de kongl, personerna rest upp till
Skottorp, anar bvad som förehades, och söker
således att skynda dit, men kunde, oagtadt alla sina
otåliga bemödanden, icke få skjuls, så att ban
efter önskan hann fram." — Stället kallas Gam’a
Skottorp till skillnad från Nya Skottorp, äfvenledes
ett säteri, men blott y hemman och afsöndradt
från det gamla. Det har åbyggnad af korsvirke,
en vacker trädgård och tegelbruk.
Skrafva ett slags krigsredskap som fordom
nyttjades vid belägringar, detsamme som stormtak.
Skrifves äfven skraga.
Skragge, Samuel, adlad under namnet
Skrrnj-i/enslierna, föddes i Stockholm omkring år 1660,
då fadern, Elof Skragge var predikant hos
riksmarskalken grefve Gabriel Oxenstjerna. Studerade
i medicinen vid Upsala akademi och företog sedan
en utrikes resa, hvarunder ban 1684 erhöll
doktorsgraden. Vid hemkomsten följande året bier
han provincial-medikus i Weslmanland. Fick 1699
uppdrag att åtfölja den då till Ryssland afsända
Svenska ambassaden och gick 1706 i fält såsom
konung Carl XII;s lifmedikus, åtföljde honom
sedan under bans vidare fälttåg. Till belöning för
dervid gjorda tjenster upphöjd i adligt stånd.
Efter olyckan vid Pnllava följde han konungen till
Turkiet, der han tillbragte fem fulla år orb äfven
var med vid kalabaliken i Dender. Har upptäckt
och beskrifvit flera hälsobrunnar, så väl inom
Sverige som utomlands. Dog i Hamburg 17IS.
SkrakTogeln (Mergus) hörer äfven till
simfog-larne och har långa framtär med bel simhud;
baktån sitter bögt och är försedd med en bred
skinn-flik; denna fogel lefver pä vattnet, så väl i salt
som sött. Hannens längd går ända till 29 tum
och vingbredden till 3 fol och 6 tum. En art
deraf, Hdlskraken förekommer i hela Skandinavien
från Lappland till Skåne och fortplantar sig der
såväl i träd och bergskrefvor i hafvets grannskap,
som vid de inne i landet belägna insjöarne och
floderne. Dock synes hon mest trifvas vid de
nordliga knsterne. Om vintern sprider hon sig mot
södern och trälfas dä talrikt pä floderna i
Tyskland eller sjöarna i Schweitz, liksom ock vid
Medelhafvets kuster, men de flesta återvända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
