Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
674
Stenblock.
Stenbock. 674
sten och Kronobäck, föddes omkring år 1540.
Blef friherre tillika med fadren 1561, men erhöll
icke särskildt friherrskap, förr än han deltagit i
konung Eriks störtande. Oä var ban redan
riksråd, i hvilken egenskap ban linnes nämnd sedan år
1567. Fick samma år, efter Warbergs eröfring,
öfverbefälet och nämndes kort derefter till
fältherre; men detta oaktadt skref konung Erik
hem-ligen till flere sina förtrogne vid bären, att de ej
borde lyda hvarken bonom eller den andre
fältherren, Hogenskild Bjelke, i annat än der
konnn-geus eget namn visades på orderna. Genom den
oreda, som häraf nödvändigt måste alstras, vann
Danske generalen Ranzow seger och de båda
Svenska fältherrarne kunde med möda fly undan. År
1569 blef Erik Stenbock riddare, och sändes samma
år vid fredsunderhandlingarna med Danmark såsom
generalissimus öfver krigsfolket i Småland och
Westergötbland, för alt gifva vigt åt
underhandlingarna; legaterne skulle underrätta bonom otn
fortgången af alla göromålen. Är 1573 blef ban
bela Sveriges talämne genom sitt romantiska
frieri till den skona Malin Sture. Hennes moder,
gamla fru Märta, grefve Svante Stures enka satte
sig obevekligt emot de båda älskandes förening,
på den grund att de voro syskonabarn och i denna
åsigt styrktes hon ytterligare af erkebiskopen
Laurentius i Upsala, hvilken förklarade ett sådant
äktenskap stridande emot Guds bud. Då Stenbock
säg alla sina försök fruktlöst aflöpa, anförtrodde
hau sin sak åt den unge hertig Carl, och erböll
af honom 200 ryttare till hjelp. Med dessa
begaf ban sig i Mars månad nämnda år till
Hörningsholm, der Sturefamiljen bodde, dolde rytlarne
ett stycke derifrån och öfvertalade fröken Malin
att under dessas skydd fly med sig från den
obevekliga modern. Konung Joban III beifrade i
början med strängbet denna enlevering; Stenbock blef,
då ban kom till Stockholm, för att anhålla om
konungens förlåtelse, fängslad och afsatt frän alla
embeten samt mistade sina förläningar, ehuru snart
nog alla frökens fränder visade sig försonliga,
utom fru Märta. Hans slägtingar» förböner
utverkade dock snart sä mycket att ban återfick
friheten och sedan äfven förläningarna. lian for då,
halftannat år efler fröken Malins flykt från
Hörningsholm, med henne öfver till Halland, der de
läto viga sig af en Dansk prest, hvarefter
brölloppet firades på Stenbocks fädernegård Torpa.
På samma gång tillställdes, att konung Joban,
enkedrottningen, hertig Carl, prinsessorna, riksens
råd och alla Slenbockarnes slägtingar skrefvo till
fru Märla för herr Erik och hans fru, men
moderns sorg och barm uppretades ånyo genom
underrättelsen om giftermålet, som skelt utan hennes
vetskap. Oaktadt de höga förbönerna , ville bon ej
veta af hvarken dotter eller måg. Mågarnes och
sönernes idkeliga böner och slutligen alla
döttrarnas knäfall bevekte ändtligen fru Martha, och hon
gaf, ehuru först mera än elt år efler giftermålet,
tillåtelse, att de båda förskjutna skulle fä
återkomma. De fingo dock icke straxt komma upp
pä slottet, utan måste några veckor bo i badstu-
gan, innan frn Malin, djnpt sorgklädd och
krypande på sina knäo, fick visa sig för den stränga
modren och undfå hennes förlåtelse. Stenbock
underskref 1 593 Upsala möt^s beslut bland riksens
råd och fick af konung Sigismund bekräftelse på
alla sina förläningar 1595, då ban ånyo utnämndes
till ståthållare i Westergötbland; men emedan ban
ej infann sig på riksdagen i Söderköping samma
år, fràndömde herlig Carl bonoin 1596 bans
embeten. Stenbock lemnade dock ej godvilligt
befälet på Elfsborg, hvarföre hertigen bestallade
fästningen, enligt Arboga riksdagsbeslut. Stenbock
lastade då sina dyrbarheter på ett skepp, och når
hertigen syntes kunna vara viss att snart intaga
fästningen, sedan stadsboerne öppnat stadens
portar för honom, steg ban skärtborsdagen ombord
och seglade öfver till Danmark. Kort derefter
förklarade hertigen honom hafva förverkat
fribrr-reskapet. Erik Stenbock dog i Danmark I 599.
Stenbock, Olof Uuntarnsun, den förres
broder, friherre till Öresten och Kronoborg samt herre
till Kungs-Lena, är mest känd för sitt vilda och
våldsamma lynne. Redan 1561- anklagades ban af Jöran
Pehrsson inför en kongl, nämnd i Upsala, der de
vanlige domrarnes antal ökades med 25 adelsmän
och rikets biskopar, derföre att ban samma är i
allmogens närvaro, tillika med grefvarne Sten orh
Erik Slure, yttrat mycket otillbörliga hotelser och
grofva ord emot konungen, särdeles med hänsyn
till reduktionen af vissa adelns landtgods. Hon
dömdes derföre "af samtliga hvar och en
isynnerhet, att mista ära, lif och gods, såsom en
mene-dig trolös förrädare egnar orh anstår; detla efter
Sveriges beskrifna lag och kongl. maj:ts
hofartik-lar, så ock efter all naturligt skäl och förnuft."
Han benådades väl af Erik XIV, men hyste dock
alltsedan mot denne ett oförsouligt bal, hvilket
ban fick lägligt tillfälle all pä sitt vanliga
vildsinta och grofva sätt visa, då ban sedan blef den
olycklige konungens fångvaktare på Stockholms
slott. Dä berättas ban vid Uera tillfallen hafva
beröfvat den fångne konungen sina kläder, för att
plåga bonom i kölden. En gång säges härunder
en ordvexling dem’emellan hafva uppstått,
hvarvid Stenbock knuffade I ill konung Erik, men denne
slölie till honoin igen, så att ban föll baklanges
mot dörren. Tvisten öfvergick nu till örtilar och
bårdragningar, slutligen fattade den vilde
Stenbock i raseri en bössa, rikiade den mot Erik och
tryckte af. Erik hann med möda vika undan;
likväl gick kulan genom armen, så att konungeu föll
till golfvet, badande i sitt blod. Slenbock
skyndade dà ut, och lät honom så ligga flera timmar
utan all hjelp. Elt kort fängelse säges hafva
varit det enda straff konung Joban låtit följa pa
detta nidingsdåd. Johan III utnämnde bonom
sedan till riksråd, föröfrigt känner man icke
mycket om bonom. Han sändes som legat till Pollh
1593 och till Danmark 1597. Ar 1598 kom ban
till Stockholm, då han berättas vid elt tillfälle
hafva, utom sig af raseri, utfarit med sä mycket
ovett och hot emot sin egen syster, fru Cecilia,
hvilken euiot honom försvarade herlig Carls sak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
