Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Toll.
Toll.
73
fiobet och satiriska lynne. I bela hofvets äsvn
gar ban rakt på Reuterholm, sluter bonom ömt i
sin famn, och säger högt, sä att alla
kringstående kunde höra det: "Jag vet, att allt, hvad mig
öfvergått, skett emot eders excellens’ vilja, och
att det är eders excellens jag har alt tacka för
min frihet." Reuterholm slod som slagen af åskan,
och hofmännen beto sig i läpparna för alt dölja
sitt löje. En af konung Gustaf IV Adolfs första
regeringsåtgärder blef atl återställa Toll i sina
embeten af general-löjtnant och general-adjutant.
Följande året kallades ban till ledamot af
konungens konselj för krigsärenderna och återinsattes i
silt embete såsom regementschef. Sedan kallades
han att biträda såsom ledamot i flera nedsatta
kommittéer och beredningar, hvilka hade atl
afgifva förslag och yttranden i vigtiga både civila
och militära ärenden. Om sommaren 1799
kallades Toll åter pä den diplomatiska banan, då ban
i ett specielt uppdrag skickades till kejsar Paul i
Ryssland. Ändamålet med bans beskickning alt
tillvägabringa en offensiv traktat emellan Ryssland
och Sverige mot Frankrike förfelades väl, men i
stallet lyckades ban afsluta en nära allians- och
vänskapsirak tat emellan de båda rikena, och
under de fyra månader ban tillbragte i S:t
Petersburg, vann ban i bög grad kejsar Pauls lycke.
Han bade nemligen en stor gåfva alt bedöma
menniskor, och, då ban ville, lämpa sig efter dem.
Hans konversation var liflig, ofta kryddad med
qvicka infallen, och ban bade en förmåga för det
burleska, dä ban ville anlita den, som var mindre
vanlig. Hans figur och bela väsende för öfrigt
voro manliga, äfvensom ban hade något ridderligt
i sina manér. Det ena med det andra behagade
kejsar Paul, deribland ej minst Tolls talang att
med färdighet tala Plattyska. Toll var således
ofta sedd vid det kejserliga hofvet och der alltid
med utmärkelse bemött, samt fick till och med
vinkar om fördelaktig placering i Rysk tjenst,
hvilket anbud ban dock afböjde. Utom den
vanliga ministerpresenten, som ges vid traktaters
afslutande, skänkte kejsar Paul bonom vid afskedet
en solitär af 8,000 R:dr B:ko värde. I
November 1799 återvände Toll till Stockholm, och straxt
efter bemkomsten utnämnde konungen bonoin till
friherre. Den roll som Toll spelade vid
Norrköpings riksdag 1800 ådrog bonom mycken ovilja
af oppositionen, då ban endast i en stark
konungamakt såg landels lycka, ehuru ban visserligen
ej derföre trodde, alt denna makt borde vara
öfver lagen. Då ban genom sitl bevekande tal
lyckats förmå bondeståndet till bifall åt regeringens
framställning till ståndet, rörande den bevillning,
som erfordrades för realisationen och riksgäldens
afbetalande, ansåg konungen denna tjenst så
vigtig, att ban samma dag gaf bonom
Serafimerorden. I slutet af år 1600, då Gustaf Adolf
företog sin resa till S:t Petersburg, var Toll bonom
följaktig, och ban blef en af dem, som
undertecknade konventiouen emellan Sverige och
Ryssland om en beväpnad neutralitet till skydd för
handeln. Under detta Tolls vistande i S:t Peters-
borg, fortfor kejsar Paul att visa honom samma
utmärkta bemötande som förut, och den dagen,
då konventionen tecknades, öfversände han till
honom alla de Ryska ordnarnas dekorationer tillika
med ett ganska smickrande handbref. Då det 1801
ansågs nödigt, i anseende till det botande
fredsbrottet med England, att förena högsta militära
och civila myndigheten i södra Sverige uti en band,
förordnades Toll alt tills vidare vara
general-guvernör i Skåne, och denna bans befattning, som
räckte ända till revolutionen 1809, omfattar en
vigtig epok i samma landskaps utvecklingshistoria.
Det nödvändiga och högst nyttiga enskiftesverket
påbörjades och utfördes med drift, ordningen
vidmakthölls ined allvar och inånga missbruk
afhjelp-tes till allmogens stora belåtenhet. Är 1802
utnämndes ban lill general af kavalleriet och en af
rikets herrar. Då Gustaf Adolf följande året
afträdde staden Wismar lill hertigen af
Slecklen-burg, drefs underhandlingen härom uteslutande af
Toll, och år 1804 Gck Toll uppdrag af konungen
att föreslå de anstalter, som för ett påtänkt krig
emot Frankrike kunde blifva af nöden att
företaga. Ännu lidande af en långvarig sjukdom, som
nära bragt honom på grafvens brädd, utarbetade
Toll vidlyftiga beräkningar öfver kostnaden för en
större eller mindre arinées utrustning och
underhåll, samt öfversände dem i elt handbref till
konungen, dä ban tillika fästade dennes
uppmärksamhet pä några af de följder, som skulle
uppstå, i fall ett krig emot Frankrike företogs.
Oaktadt sina flera gånger förnyade afstyrkanden,
bekom ban sedermera uppdrag att leda
underhandlingarna med Engelska sändebudet om den härför
erforderliga subsidielraklaten; men då konungen
slutligen ryckte i fäll, fick Toll, lyckligtvis för
honom, qvarstanna i Skåne. Snart erböll ban
äfven konungens förordnande atl föra bögsta
befälet icke allenast der, utan äfven i Halland,
Blekinge, Westergötland och Bohuslän. Då
konungen i Maj månad 1807 afreste från Malmö för att
öfvergå lill Pommern, åtföljdes ban af Toll,
under hvars befäl han beslutit alt sätta de Svenska
truppernas ena fördelning, då den andra skulle stå
under general Wrede. Sedan Svenska arméen
blifvit indrifven i Stralsund, sändes Toll till Rügeo,
der han några veckor fick ligga overksam med
blott elt par bundra man under sitt befäl, och der
emottog ban snart den frän Stralsund flyktande
konungen, som vid ditkomslen till honom yttrade:
"Hvad tror general Toll, att historien kommer att
säga om Stralsunds uppgifvande till Fransmännen?"
Härtill svarade Toll belt frimodigt: "Den skall
säga, alt eders majestät innan ännu löpgrafvar
blifvit öppnade eller bresch skjulen, öfvergifvit en
fästning, späckad med tolfhundra kanoner och
försedd med tillräcklig garnison." Snart derefter
uppdrogs bonom atl parlamentera med fienden, då ban
slutligen lyckades afsluta konventionen i Stralsund
d. 7 Sept., hvarigenom Svenska arméen på Rugen
lemnades frihet alt med alla sina förråder af
vapen, ammunition och effekter, inskeppa sig och
återvända till Sverige, ulan en cDda mans förlust.
Del. IV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
