Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
Toll.
Toll.
Under salut från fästningsverken och stor
militärisk ståt, omgifven af bela Franska generalstaben,
begaf sig Toll med sia stab till bryggan, för att
återvända till Rügen. Under vägen tog ban sig
en pris ur sin snusdosa af masurbjörk, med det
yttrande: "Jo, det lyckades", hvilket var allt hvad
hans omgifning borde bonom säga om bela
konventionen. Redan d. 28 Sept. var den sista
transporten af Svenska bären om bord, och samma dag
inskeppade sig Toll pä fregatten Bellona; tre
dagar förut bade konungen utnämnt bonom till
fältmarskalk. Äfven bade Gustaf Adolf tillskrifvit
bonom ett temligen artigt tacksägelsebref, straxt
efter sedan ban emottagit underrättelsen om
konventionens afslutande. Det var isynnerhet Tolls
skicklighet att i dokumentet undvika den kejserliga
titulaturen, hvarmed konungen, som dervid fäste
synnerlig vigt, var ganska belåten. Sedermera
nämnde konungen dock aldrig ett enda ord till
Toll om konventionen i Stralsund, frågade honom
icke ens, huru ban burit sig åt, för att till
densamma förmå marskalk Brune. Drottningen åter,
Där Toll första gången efter hemkomsten återsåg
benne, tryckte bans hand med de orden: "Gud
välsigne er", hvarvid ett par tårar tillrade utur
hennes vackra ögon, och Toll omtalade sedan aldrig
utan rörelse denna tacksamhetsbetygelse af
drottning Fredrika. Dä, till följe af konungens
orubbliga föresats att icke sluta fred med Frankrike,
mot slutet af år 1807 en armée bildades i Skåne,
ställdes densamma under Tolls befäl. Dermed
fortfor ban 1ill November månad det följande året,
då ban fick konungens befallning att begifva 9ig
till Stockholm, för att deltaga i den då tillsatta
finanskommittéens öfverläggningar. Sakernas
förtviflade ställning vid denna tid kunde knappast
undgå någon tänkande man, minst en med Tolls
skarpsinnighet och erfarenhet. Han beslöt att göra
ett yttersta försök på sin envise och förvillade
monark, och detta skedde samma afton Toll skulle
lemna hufvudstaden för att återresa till Skåne. Det
var kort före jultiden 1808. Han bade
sammanfattat en memoire, i hvilken ban framställt sina
tankar, och som slöts med det rådet, att då
konungen för sin person icke ville göra fred med
Napoleon, han måtte abdikera för att rädda
kronan åt sin son. Det var på Haga som Toll nu
för sista gången såg Gustaf Adolf och för bonom
utgjöt sitt hjerta. Konungen läste memoiren, men
blef så uppbragt, att ban sammankramade den i
banden och kastade den i elden, som brann uti
kakelugnen. "Det bär kan ej räcka ännu i trenne
månader", yttrade Toll sedan, dä ban satt i
res-vagnen. Under den stränga vintern emellan 1808
och 1809, då Danska arméen stod marscbfärdig
på stranden af Seland, för alt på det hårdt
tillfrusna hafvet gå öfver lill Skåne, hade Toll sitt
bögqvarter i Lund, och visade i dessa farans
stunder ett lugn, som bela traktens förskräckta
inbyggare ansågo för förtviflans sorglöshet. En
afton trodde man bonom nästan vara ifrån
förståndet. Kölden hade pä några timmar stigit i ännu
starkare grad än dagarna förut. Professoren^
kommo förskräckte hvarje timma och berättade,
huru qvicksilfret föll i termometern.
Underrättelserna från kusten innehöllo, att isen låg fast som
berg, och kurirer hade om dagen ankommit med
tidningar om fieodens rörelser nere på stranden,
hvilka utmärkte, att ögonblicket för öfvergången
nu var inne. Allt detta verkade icke det ringaste
pä Toll, som belt kallt sade till dem, hvilka om
aftonen superade bos honom, att ban var rätt nöjd
att kunna gà till hvila bittidare än vanligt. "Hvad",
ropade man, "hvem törs lägga sig till ro i natt?
"Jo, det ämnar jag", svarade Toll, "ty i natl
bryter Sundet upp, och i morgon bittida är farao
förbi. God natt, mina herrar!" och derpå gick ban
in i sin sängkammare, lemnande de närvarande i
osäkerhet, om hvad de skulle döma om baos
sinnesställning. Följande morgonen ankom en kurir
från Helsingborg med den förvånaode tidningen,
att Sundet om natten med ett grufligt dåu brntit
npp. Glädjen öfver denna händelse, ehuru stor den
var, uteslöt dock icke förundran öfver Tolls
lyckliga spådomsanda. Han svarade dä leende
profes-sorerne, soin kommo lill bonom: "Det roar mig,
att en gammal knekt stundom kan visa sig bättre
fysikus än de lärde herrarne. Det, som förundrar
er så mycket, var en högst enkel sak. Jag hade
underrättat mig, att Sundet lade sig under en
temligen stark sydlig vind och med betydligt lägre
vatten än vanligt; deraf var lätt att förutse, att
en uppkommande nordlig eller nordvestlig vind
skulle, genom det ur Nordsjön ålerströmmaod»
vattnet, bryta isen, buru stark den än vore.
Derföre lät jag en gåog i timman rapportera vinden
från Helsingborg, och då jag i går afton fick
underrättelse derifrån, att den ändtligen och med
temlig häftighet gått öfver i den önskade
rigtningen, blef det mig lätt att vara spåman." Vid
första underrättelsen om insurrektionens utbrott vid
vestra arméen, skickade Gustaf Adolf en kurir till
Toll med bref härom. Tolls svar, som ankom till
Stockholm efter konungens fängslande, innehöll
skarpa uttryck om Adlersparre, som sedermera lät
trycka detsamma. Den 16 Mars kom en annan
kurir med ett egenhändigt bref från konungen,
dateradt d. 13 Mars och således troligen det sista
bref Gustaf Adolf skref såsom konung. Det svar
Toll sedan skref på elt bref från
riksföreståndaren, hvari han underrättades om de timade
händelserna, behagade icke, och befälet öfver
Skånska arméen fråntogs bonom, äfvenså
general-gu-vernörs-embetets förvaltniug. Toll tillbragte nu
något öfver ett år i lugn på det vackra och af
bonom så förskönade Beckaskog. Han fogade sig
efter den nya sakernas ordning, ehuru ban aldrig
rätt kunde bli förtrogen med det konstitutionella
systemet. Sommaren 1810 fick ban äter befälet
öfver alla i Skåne varande trupper, emedan rikets
lugn borde bevaras, såsom Carl XIII uttryckte sig
i elt egenhändigt handbref. Ett af bans första
värf blef nu att i Helsingborg emottaga den
uy-valde kronprinsen, och ban blef således den förste
Svenske man, som på Svensk jord helsade Carl
Johan. Det sätt, hvarpå den nye thronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
