Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åreberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ägir.
Xngknarr.
407
kor som helst, samt att förrättningsmannen är
oberoende af väderlekens förändringar, synes han
i betydlig män hafva utbildat den konst, på hvars
utförande de vigtigaste intressen bero.
Jtgir (l|yth.), en af jätteslägtet, hafvets
beherskare. Enligt Finn Magnnsen skulle Ägir vara en
Åsarnes vasall, eller länsman, lians maka var
Ran, äfvenledes en sinnebild af hafvet. De hade
tillsammans nio döttrar, medelst hvilkas bilder
böljorna personifierades; dessa bette: Himingtàffa (den
mot himlen sträfvande), Btoduyhadda (den
blodgi-riga), He/ring (den jäsande, pösande), Boija
(ByI-gia, den stormande), Rönn (Kaun, den rofgiriga),
Du/va (Dufa, den djupa), Dromm (Drobna, den
susande, brusande), Hotga (flod), och Unn, Ud eller
l’dur (förderf, undergång). Ägirs palats var
beläget på hafvets botten. Till Ägir och Ran
kommo alla de, som drunknade, ty Ran hade ett
nät, hvilket hon försåtligt utlade i böljorna, och
drog sålunda många menniskor ned i djupet.
Äktenskap. Antalet af ingångna äktenskap synes
vara i minskning, ty under de fem ären mellan
1820 och 1825 utgjorde de inom Sverige årligen
23,772; men under qvinqvennium frän 1835 till
1840 årligen blott 20,995. Omkring I00
äktenskap upplösas årligen genom konsistoriell åtgärd.
Hvart 8:de äktenskap plägar förblifva barnlöst.
Xldste Svenske nian. Uti A socken i
Öster-göthland har lefvat den äldste Svenske man,
några anteckningar omnämna, nemligen torparen Jon
Andersson, som var född den 18 Februari 1582,
och dog i April månad år 1729. Han uppnådde
således en ålder af 147 år och 2 månader, samt
hade lefvat under tio regenters tid. Denne
ovanligt långlifvade man hade alltid haft en ganska
god hälsa, ehuru han under sin länga lefnad fått
slita myckel ondt, och var ännu vid 130 ärs
ålder så kry, som vanlige gubbar om 70 är.
Air, Krik I"eter, son af professorn, sedermera
domprosten doktor Samuel Älf, föddes i Linköping
den 2 Mars 1765, och blef 1782 student i
Upsala; men begaf sig tre år sednare till Lund, der
ban 1787 blef filosofie magister primus, och 1789
docens i litteratur-historien. Fördelaktigt känd för
både lärdom och lyckliga vittra anlag, kallades
ban 1791 till ledamot af vetenskaps- och
vitter-bets-samballet i Götheborg, och prestvigdes följande
året; men en alltför tnlig död slöt redan 1793
bans ganska boppgifvande bana. Älfs Strödda
Skaldestycken utgåfvos efter baos död genom bans
faders och vänners föranstaltande, försedda med
ett företal af Leopold. Det längsta är ett
riin-madt Tat öfver freden i Werelä, alldeles i samma
form och anda, som de från adertonde seklets
början vanliga; för öfrigt består samlingen af
Lyckönskningar, Biöltops- och Grafskrifter,
Öfversättningar, samt några obetydliga småstycken. I
alla dessa visar författaren ett böjligt språk, en
ledig och flytande versbyggnad, samt flera rätt
artiga ordvändningar och bilder; men ingenstädes
den hänförelse, som ovilkorligen nödgar den äkte
skalden att utgjuta sig i sång. Öfverallt råder
klarbet och värdighet; men bestämdhet, träffande
målning och högre flygt saknas. Oftast söker ban
ersätta bristen på idéer genom många ord och
utnötta sentenser.
Xlt-grlts (Ranunculus Flammula) är en ganska skarp
ranunkel, som växer öfverallt i sumpiga ängar och
marker, äfvensom vid bräddarna af dammar och
gölar. Sönderstött och lagd pä buden, drager den
lätt blåsa, och kan derföre nyttjas i stället för
spansk fluga, då sådan ej finnes att tillgå. Den
plägar ock nyttjas mot altan bos barn: den
krossas då och bindes öfver bandlofven, der den får
ligga tills den dragit blåsa. Dock hjelper detta
icke alltid; men eflerlemnar stundom svårläkta sår.
Färsk, skall den vara ett gift för får; men
förlorar i torkadt tillstånd mer och mer sin skärpa.
Ängel, Israel Johannis, af gammal adel, en
på sin tid ganska lärd och ansedd man, säges
genom sin broders, erkebiskopen Folkos konster
och myndighet hafva blifvit befordrad till
biskop i Westerns stift, då hans företrädare måste
taga afsked, för att lemna honom rum. Delta är
äfven temligen sannolikt, ty samma år, som Folko
blef erkebiskp, blef Israel biskop, nemligen 1267.
Ingenting finnes upptecknadt af hvad han i sitt
embete gjort, och sedan han omkring tolf år
varit biskop, har ban, ovisst af bvad orsak, år 1279
afsagt sig sitt embete, hvarefter han lefde ännu
uti tolf är, eller in på året 1291.
JKn^-lialre (Avena pratensis) förekommer öfverallt
i Sverige på torra ängar och beteshagar, helst på
kalkartad eller sandblandad jord. Det skiljer sig
från närbeslägtade arter med en rot utan krypande
rotskott, sträfva, bårlösa blad och bladslidor,
smala rotblad, blågrön färg och klaslik,
hopdragen vippa med sträfva grenar, samt smala,
4-5-blommiga, upprätta småax. Detta gräs blommar
i Juni och Juli, samt gifver ett godt bete.
Ang-kafle (Alopecurus Pratensis) liknar nära
Ti-motbej; men har lena, ej sträfva vippax. Detta
gräs träffas allmänt på fela, något fuktiga ängar
i hela Sverige, med undanlag af de högre fjell—
trakterna, och ntgör flerestädes på lågländta
ställen en stor del af gräsvegetationen. Roten är
slark och mångtrådig, och de derifrån
uppskjutande glatta och trinda stråen blifva 1 — 2 alnar
höga. Äng-kaflen blommar i Maj och Juni, gifver
ett ypperligt foder, och förtjenar att odlas
isynnerhet på något sidländt, mullrik mark, der det
ger rik afkastning och länge bibehåller sig. Det
kan slås tvenne gånger på sommaren, och ätes
serdeles begärligt af kreaturen.
Ang-kampe, se Timothej.
Angknarr, en fogel af Vadare-slägtet, har
brunröda vingar, och blir omkring 10 tum lång, med 19
tums vingbredd. Han förekommer om sommaren i
Sverige fläckvis, från södra Skåne, äoda inom
polcirkeln, serdeles i kusttrakterna. Han uppehåller sig
belst bland högt gräs och säd, merändels på
fuktiga ställen, pä madar och sanka ängar, samt
äfven på åkrarna bland säden. Om nätterna och
efter regn äfven om dagarna, låter han böra ett
sträft skrik af arp-snarp och rax-krax och har
af detta läte fått namnet Angssnaipa, samt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
