Även om hantverket mekaniserades, ägde personerna som skötte maskinerna en stor hantverksskicklighet och vana. Man överlät inte arbetet åt maskinen utan utförde det med maskinell hjälp. Därför använder man gärna begreppet handgjorda skor trots att maskiner har använts vid tillverkningen. En viktig del i industrialiseringsprocessen var organiseringen av arbetet. Den traditionella skomakaren var oftast en beställningsskomakare. Man tillverkade oftast inte fler skor än vad man för tillfället kunde avyttra. Efter några lagändringar på 1840-talet blev det lättare att sälja varor mellan stad och landsbygd och nu växte det så kallade partiskomakeriet fram. Skomakarna tillverkade flera par skor som kunde säljas vid marknaderna i städerna och säkert också över disk i verkstäderna. Samtidigt gick flera skomakare samman och började arbeta tillsammans i verkstäder. Traditionellt bestod en verkstad av mäster och några gesäller. Även om titlarna ofta och länge vårdades, förändrades hierarkin i så måtto att verkstäderna egentligen bestod av anställda och arbetsledare. När skoindustrin tar över marknaden från partiskomakarna var det ofta lädergrossister som finansierade fabrikerna. Liksom vid annan övergång från hantverk till industri, innebar den maskinella skotillverk- ningen att varorna blev billigare. I takt med att skoindustrin växte fick kunderna också mer att välja på. Fabrikerna utvecklade egna modeller och skapade snart ett modetänk hos köparna. Initialt kunde en skomodell hålla ända upp till ett decennium men efter andra världskriget presenterades årligen nya modeller, ofta i både en vår- och en höst- kollektion. Förutom modellerna i sig var kvalitet ett återkommande försäljningsargument. Man framhöll länge det hantverksmässiga trots att detta sedan länge gått i graven. När skoindustrin på femtiotalet marknadsför skor med äkta läderbindsula kan man förstå att ersättningsmaterialen är på stark frammarsch eller rentav förhärskande. När man idag pratar om handsydda skor är detta, som tidigare har påpekats”! inte liktydigt med frånvaron av maskiner. Hopsyningen av ovanlädret har varit ett maskinarbete sedan 1880-talet!. Även de mest exklusiva handsydda skorna innehåller oftast ett maskinsytt ovanläder. Kvalitet har dock sällan med graden av maskinell tillverkning att göra. Ett par Oscaria-skor från tidigt 1950-tal är med tanke på hållbarhet och utseende minst lika bra som ett par handtillverkade skor från 1800-talet. I allmänhet användes också samma material vid tillverkningen. Dagens skor innehåller däremot sällan naturprodukter som läder, skinn och lintråd med mera. Inte heller är delarna sammanfogade med samma omsorg som tidigare. Vi har fått billigare skor och vi har fått fler typer av skor, anpassade för olika aktiviteter. Gemensamt för de flesta skor på marknaden är dock att de är helt maskintillverkade och de innehåller lite, om ens något naturmaterial. 31