Försäljning av skor Den övervägande delen av de skor som tillverkades före 1850 var beställningsarbeten. Sockenskomakaren tillverkade skorna hemma hos kunden. Även om skorna gjordes på standardiserade läster och utifrån en given modell kunde skomakaren ofta göra individuella anpassningar. Skomakaremäster i staden kunde dessutom tillgodose kundens krav på moderiktighet eller mer exklusiva material. De förmögna hade sannolikt personliga läster som förvarades hos skomakaren. Det var dock först efter skråväsendets upphörande i slutet av 1840-talet som skor i större utsträckning tillverkades för avsalu. Åtminstone vad gäller landsbygden. I städerna förekom redan på 1600-talet tillverkning och lagerhållning av skor som inte var beställda. I bouppteckningarna efter skomakare förekommer ibland ett inneliggande lager av skor. Efter skomakare Abraham Lillia i Västerås som avled 1733 uppräknas fyra par stövlar, fyra par mansskor och två par kvinnskor. Olof Olofsson i Falun också han skomakare lämnade 1741 efter sig tjugoen par färdiga mansskor och sex par kvinno- skor. Petter Eklund i Strängnäs hade i sin verkstad 1784, tio par mansskor och trettio par kvinnoskor. Alla skomakare lämnade dock inte jordelivet med ett inneliggande lager. Bouppteckningar som upptar några få verktyg och en uppsättning gamla läster vittnar om att de ekonomiska skillnaderna mellan olika mästare var stor. Den skomakare som var välbeställd kunde tillverka för avsalu men de flesta byggde sin verksamhet på inkommande beställningar. Från hantverk till industri Skotillverkning är ett av de hantverk som industrialiserades senast. En närliggande verk- samhet som textilindustrin mekaniserades redan vid mitten av 1700-talet. Metallindustrin har sedan medeltiden succesivt växt fram genom mångahanda uppfinningar och få grenar bedrevs som hantverk vid ingången av 1900-talet. Drivkraften att utveckla tillverkningen av skor har varit minst lika stor som i andra industri- grenar. Problemet var komplexiteten. Att tillverka ett par randsydda skor kräver över 140 olika arbetsmoment. Många moment förutsatte en unik maskin eller omställning av en maskin. På 1930-talet krävdes upp till 90 olika maskiner för att tillverka en sko. Detta innebar att kostnaden för att mekanisera och automatisera var stor. Sveriges första sko- fabrik startade 1879 men en fullständig maskinell tillverkning inträffade först i slutet av 1800-talet. Den stora boomen för skoindustrin kom egentligen några år in på 1900-talet. Hopsyningen av ovanlädret var ett undantag. Kraftigare symaskiner, nåtlingsmaskiner gjorde att många skomakare anskaffade en sådan redan under 1870-talet. Ordet nåtla är kopplat till denna maskin. Tidigare benämndes sammanfogningen av ovanlädret, sticka upp eller sy””. 80