Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom sig kände hon, att så illa som det nu
var, kunde det aldrig bli. Men säga det åt honom,
som låg där och inte kunde hjälpa sig själf, det
förmådde hon inte.
Så var det en sommardag, som Martina kom
från bygden och skulle gå hem. Mycket hade hon
icke med sig. Ty människor tröttna att gifva åt
den, som ofta måste bedja om hjälp. Och att tigga
är ett tungt yrke för den, som icke är glad åt lifvet.
Påsen, som hon bar på ryggen, var därför lätt att
bära, och mjölkflaskan som den lilla gumman höll
i sin ena hand, var heller inte tung. Solen stekte
hett, när Martina skulle gå öfver Hvitmossen. Där
stodo hjortronen och mognade på tufvorna, och
långt borta i granarna hvisslade spilkråkan. När
hon kom längre bort, måste Martina böja sig ned
för att se på lingonkarten. Rundt om sina kända
ställen gick hon, böjde sig ned öfver tufvorna, bara
såg och såg. Å, så mycket kart det fanns! Och
så godt om mogna blåbär! Det var bara hon,
som inte kunde få plocka dem och sälja som förr,
hon, som gick bygden rundt och tiggde, därför
att hon inte hann på samma gång vårda en sjuk
man och arbeta för dem båda. Så tyst här var,
och så ensamt. Martina lät påsen falla, ställde från
sig krukan och satte sig ned. Så trött hon var,
trött på hela lifvet. Om skogsfrun nu ville kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
