31 bundet med Napoleon blev dock ej långvarigt. Redan 1812 företog Napoleon det för honom själv så olyckliga fälttåget mot Ryssland, vilket föranledde A. att sluta förbund med Karl XIV Johan av Sverige. På Wienkongressen förenades sedan Polen med Ryssland. A., som alltmer hängivit sig åt mystiska och reaktionära idéer, stiftade den s.k. heliga alliansen 1815. — 2. A. II, 1818—81, kejsare 1855, avslöt f.å. freden i Paris med faderns fiender under Krimkriget, turkar, engelsmän och fransmän. A. upphävde livegenskapen 1861. 1877 anföll han Turkiet, som tvingades till den förödmjukande freden i San Stefano 1878. En del av sina i denna fred erhållna landvinningar måste emellertid A. lämna tillbaka på Berlinkongressen s.å. A. mördades på anstiftan av ett revolutionärt parti, de s.k. nihilisterna. — 3. A. III, 1845—94, den förres son, kejsare 1881, utmärkte sig för reaktionära strävanden och satte som sitt främsta mål att utrota nihilisterna. A:s utrikespolitik kännetecknades i stort sett av fredliga tendenser, ehuru det ryska framträngandet i Asien med kraft fortsattes. Han ingick med Frankrike en allians, som vid senare politiska händelser fick en avgörande betydelse. Alexander I, 1857—93, prins av Battenberg, furste av Bulgarien 1879—86, måste efter uppslitande konflikter nedlägga regeringen. Alexander I, 1876—1903, blev 1889 konung av Serbien. Efter sitt giftermål med den serbiska hovdamen Draga behärskades han fullständigt av sin gemål, som var begåvad men intrigant och illa omtyckt. Vid en revolution mördades konungaparet. Alexander, 1888—1934, konung av Jugoslavien, son till konung Peter av Serbien, vilken han efterträdde 1921. A. utförde 1929 en statskupp, varigenom han erhöll diktatorisk makt. Vid ett besök i Frankrike 1934 blev A. jämte den franske utrikesministern Barthou skjuten i Marseille. Alexander, 1893—1920, konung av Grekland, tillträdde regeringen 1917 efter faderns (Konstantins) tronavsägelse. Den egentliga regeringsmakten innehades emellertid av A:s premiärminister, Venizelos. Alexander [æliiksæn'dö]. — 1. Sir Harold, f. 1891, engelsk militär. Chef för den engelska expeditionskåren vid återtåget över Dunkerque. 1940 chef för det sydliga militärområdet i Storbritannien och mars 1942 befälhavare för de brittiska stridskrafterna i Burma samt chef för styrkorna i Främre Orienten. A. ledde anfallen mot Sicilien och invasionen i Italien 1943. 1944—45 var han överbefälhavare i Medelhavsområdet. 1946—52 var han generalguvernör i Canada, 1952—maj 1955 försvarsminister i Churchills ministär. — 2. A. V. A., f. 1885, engelsk officer, vilken spelat en ledande roll inom kooperationen. Handelsminister 1923—24 och marinminister 1929—31. Marinminister 1940—46, därefter försvarsminister i den socialdem. regeringen till 1950. Alexanderarkipelagen, namn på öarna vid British Columbias kust, Nordamerika. Tillhör Alaska, USA. Alexander Nev'skij, 1220—1263, rysk storfurste, besegrade de svenska korsfararna vid Neva, varav hedersnamnet. Han motsatte sig Innocentius IV:s försök att förena den grekisk-katolska kyrkan med den romerska och räknas som ett av den ryska kyrkans viktigaste helgon. A.-klostret i Leningrad uppfördes 1712 till hans ära. Alexandersarkofagen benämnes en vid Sidon 1887 funnen, rikt smyckad marmorsarkofag, troligen härrörande från 320—300 f.Kr. Alexander-slaget är namnet på antikens ryktbaraste mosaikbild. Den hittades i Pompeji år 1831 och förvaras numera i Neapel. Bilden framställer Alexander den store och Darius i slaget vid Issos. Alexanderson. — 1. Nils A., f. 1875, justitieråd 1922—44. Ledamot av första kammaren 1912—21. Ale A. intog en bemärkt ställning inom liberala samlingspartiet. — 2. Ernst A., f. 1878, svensk-amerikansk uppfinnare och ingenjör; har gjort viktiga insatser inom den elektriska järnvägsdriften, radiotelegrafin och televisionen. Alexan'dra. — 1. A. 1844—1925, drottning av England, dotter till Kristian IX av Danmark och år 1863 gift med dåvarande prinsen av Wales, sedermera konung Edvard VII. A. var syster till kejsarinnan Dagmar av Ryssland. — 2. A. Fjodorovna, 1872 —1918, kejsarinna av Ryssland, dotter till storhertig Ludwig IV av Hessen, 1894 gift med kejsar Nikolai II med vilken hon hade fyra döttrar och en son, Alexej. Denne led av blödarsjuka. Då hjälp ej stod att erhålla hos läkare, anlitade hon religiöst betonade kvacksalvare, såsom fransmannen Philippe, och satte sedan sin lit till den sibiriske bonden Ras-putin. Hon var illa omtyckt i Ryssland och under l:a världskriget beskylldes hon t.o.m. för förräderi, då hon förmodades ha tyska sympatier. Efter revolutionen 1917 delade hon makens fångenskap och dödades 1918. Alexandretfe, numera kallat H a t a y, turkiskt sandjak* i n. Syrien (4 700 km2, 296 300 inv. 1950) med huvudstad med samma namn (turk. Iskende-run). Denna är hamnstad till Aleppo. Ej fullt hälften av befolkningen i sandjaket är turkar, resten araber av olika stammar. Efter l:a världskriget kom sandjaket och staden under franskt mandat. 1937 blev A. autonomt, men överlämnades 1939 till Turkiet efter överenskommelse med Frankrike. Alexandria, Egyptens viktigaste hamnstad, belägen vid v. delen av Nildeltat. 928 200 inv. 1947, varav närmare 100 000 européer, huvudsakligen greker och italienare. Så gott som hela Egyptens utrikeshandel går över A. Viktigaste exportprodukter är bomull, säd, bomullsfrö, bönor, ris och socker. — A. grundlädes under Alexander den store år 331 f.Kr., blev under Ptoleméerna Egyptens huvudstad och senantikens främsta bildningshärd. När Egypten underkuvades av Rom (år 30 f.Kr.), blev A. det romerska rikets näst största stad. Numera är A. en prosaisk hamn- och affärsstad, som i fråga om byggnadsstilen förlorat det mesta av sin österländska prägel. A. är Englands viktigaste flottbas i ö. Medelhavet och bombades upprepade gånger under 2:a världskriget. Alexandri'n, sextaktigt jambiskt versmått med markerad paus (c e s u' r) i mitten och med omväxlande vanligen parvis ställda manliga el. kvinnliga rim. Första delen av Tegnérs Svea är skriven på A.: ”Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer” etc. Alexandrine [-dri'n], 1879—1952, dansk drottning, dotter till storhertig Fredrik Franz III av Mecklenburg-Schwerin. A. blev 1898 gift med prins Kristian av Danmark, sedermera konung Kristian X. Alexandrinska bibelöversättningen, även kallad Septuaginta, se Bibel. Alexandrinska biblioteket, det största biblioteket under forntiden. Grundat i Alexandria omkr. 200 f.Kr. Lär ha omfattat 700 000 band eller rullar. A. nedbrann år 389 e.Kr. Alexandrinska tidsåldern benämnes en kulturperiod, som från 300-t. f.Kr. går fram till den arabiska erövringen av Alexandria omkr. 640 e.Kr. och under vilken greker och österlänningar tillsammans var bärare av kulturen. Jfr Hellenism. AIexandri't, ädelsten, som är grön i dagsljus och blåröd i eldsljus. A. är en krysoberyll. Alexandrovsk, se Poljarnoje, resp. Zaporozje. Alexej'. — 1. A. Petrovitsch, 1690—1718, var Peter den stores äldste son. A., som behärskades av det gammalryska partiet, medverkade tidigt i stämp-lingar mot sin fader. Han fängslades och dömdes till