Ale döden men blev benådad. Emellertid dog han kort därpå, efter vad man tror till följd av misshandel i fängelset. — 2. A. Nikola'jevitj, 1904—18, rysk kronprins, son till kejsar Nikolai II. A. led av blödarsjuka och måste därför vårdas med yttersta omsorg. Vid revolutionen 1917 fängslades han och dödades 1918. Alexefev. — 1. A. Jevgenij, 1843—1909, rysk amiral, vilken som ståthållare i Fjärran östern genom sitt hänsynslösa uppträdande bidrog att framkalla rysk-japanska kriget. Vid krigets början blev han högste befälhavare, men fråntogs snart befälet. — 2. A. Michail, 1857—1918, rysk general. Under l:a världskriget överbefälhavare på nord-västfronten 1915 och sedan september samma år, då kejsaren själv övertog befälet, generalstabschef och den verklige ledaren för de ryska arméerna. Hösten 1916 avgick han men återinträdde som överbefälhavare 1917. Efter revolutionen arbetade han på att organisera en antibolsjevikisk armé. Alexi', oförmåga att uppfatta skrivet el. tryckt, beroende på skada på hjärnan. Alexfner, i blodet förekommande skyddsämnen, riktade mot bakterier i allmänhet. A:s kemiska natur är okänd. Alex'ius, f. 1877, var ursprungligen jurist i Ryssland, senare metropolit i Leningrad. Från 1945 är han patriark av Ryssland. Alfa, se Grekiska alfabetet. Alfa-alfa, se Lucern. Alfagräs el. espartogräs (Stipa tenaciss'ima) finns i Spanien och Nordafrika. Av bladfibrerna förfärdigas rep, snören, vävnader m.m. Al'fa och ome'ga, första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. A. används i betydelsen begynnelsen och änden. Alfapartiklar, positivt laddade heliumkärnor, som bildar alfastrålar. En A. består av 2 patroner och 2 neutroner. Alfastrålar, se Atomernas byggnad och Radioaktivitet. Alfefos, flod på Peloponnesos i Grekland; rinner upp i Arkadien och flyter genom Olympia ut i Jo-niska havet. Alfer var enligt fornnordiska gudaläran ett slags naturväsen. Deras boning hette Alfhem och de var liksom asarna föremål för offer. De indelades i Ijus-alfer, som var blida, vackra väsen, och svartalfer, onda väsen, som bodde under jorden. AI ffne, it., mus., till slutet. Da ca^o A. = tas om (jfr Da capo) från början till slutet. Alfkors (älvkors, ellakors) är Gtt tecken, som av allmogen på sina håll ännu anses vara ett skydd mot onda makter. Det förekommer i form av en femuddig stjärna, som inristas på dörrar, väggar etc. Alfons', beteckning på sutenör efter A. Dumas d.y:s komedi ”Monsieur Alphonse”. Alfons, namn på konungar av Spanien. — 1. A. XII, 1857—85, bekämpade framgångsrikt de s.k. carlisterna, vilka understödde tronpretendenten Don Carlos i dennes försök att bemäktiga sig den spanska kronan. — 2. A. XIII, 1886—1941, blev vid sin födelse förklarad konung av Spanien. Regeringen fördes av modern till hans myndighetsförklaring 1902. Han avsattes 1931, då republik infördes i Spanien. Alfons, Sven, f. 1918, konsthistoriker, författare och målare, tillhör de s.k. 40-talistema. A. har följt en både intellektualistisk och surrealistisk linje. Alfred den store, 849—901, blev år 871 angelsax-arnas konung i England, vilket så gott som helt och hållet då innehades av danskarna. A. lyckades efter långvariga strider befria landet från det danska förtrycket. Även A:s inre styrelse var lyckosam. Al fresco [-es'ko], se Freskomåleri. Alfu'rasjön, se Arafurasjön. Alfvén, Hugo E., f. 1872, tonsättare, director mu- 32 sices vid Uppsala universitet 1910—38, har skrivit symfonier, kantater, sånger etc. samt utgivit en självbiografi. Alfågel, dykandart, som häckar i fjällsjöar och vintertid lever i havsbandet vid isranden. Hannarna har under parningstiden mellersta stjärtfjädrarna förlängda. Namnet A. syftar på fågelns egendomliga sång (aal). ATföld (lågland), den stora ungerska slätten. Alförrädare (Eniconetfa stelPeri), en art dykand. Hanen är praktfullt tecknad; honan övervägande svart och rostbrun. A. förekommer i nordliga trakter men uppträder under vintern någon gång vid våra kuster, oftast i sällskap med alfågel, varav namnet. AFgauerboskap, en korthorn ad boskapsras, som är vanlig i Tyskland och även förekommer hos oss. AFgebra. I algebran använder man bokstäver, vilka får ersätta siffertalen vid de räkningar, som utförs. Härigenom kommer man till allmängiltiga matematiska slutsatser, av vilka sifferberäkningarna endast är specialfall. Sin viktigaste tillämpning har algebran i ekvationsläran. Algeciras [alsjethi'ras], hamnstad i s. Spanien. 26 000 inv. Kurort. Jfr A.-konferensen. Algeciras-konferensen [alsjeth?-], en i Algeciras (Spanien) 1906 hållen konferens rörande Marockos statliga ställning. Vid denna tillerkändes Frankrike och Spanien gynnsammare villkor i ekonomiskt och politiskt avseende än övriga makter. Sultanens formella överhöghet erkändes. Afger, till kryptogamerna hörande växter, som vanligen saknar särskild rot, stam och blad och i stället äger en ofta grenig bål. A. lever i vatten eller på fuktig jord, stenar, trädstammar e.d. Hit räknas kransalger, rödalger, brunalger, grönalger, kiselal-ger, blågröna alger m.fl. Alger [alsje'], förr äv. Algier [alsji'r], huvudstad i Algeriet, belägen vid medelhavskusten. 315 000 inv. 1948, varav 183 000 européer, huvudsaki. fransmän. Algeriets viktigaste handels- och hamnstad med väl utbyggd hamn och goda järnvägsförbindelser med landets övriga delar. Såsom säte för kolonialregeringen liksom för ett franskt och ett muhammedanskt universitet även landets kulturella centrum. Algeriet [alsjeri'etl, fransk besittning i Nordafrika vid medelhavskusten, mellan de f.d. franska kolonierna Marocko och Tunis. 576 000 km2. 8,9 milj, inv. 1950, därav 1 milj, européer. Huvudstad Alger. 315 000 inv. 1948. I administrativt avseende betraktas A. som en del av Frankrike och bildar tre departement. — Närmast kusten, således vid Atlasbergens nordsida, ligger landets viktigaste produktionsområden (vete, vin, oliver, ädla trädslag). Längre mot s. vidtar torra högslätter inom Atlasbergen samt slutligen s. om dessa den del av Sahara, som räknas till A. Befolkningen består av européer, kabyler, araber, morer och negrer. — A., som förut tillhörde de s. k. barbareskstaterna*, kom efter 1830 så småningom helt under franskt välde. Under 2:a världskriget besattes A. dec. 1942 av amerikanska trupper. Jfr Världskriget 2. — Under kriget bildades i A. två nationalistiska partier, nämligen dels ett muhammedanskt centerparti, som krävde självständighet för A. utom beträffande utrikespolitik och försvar, som skulle omhänderhas av moderlandet, dels ett kommunistiskt orienterat parti, som krävde fullständigt oberoende för A. En nationalistisk resning, som utbröt i A. 1945, framkallades av bägge dessa partier. Vissa reformer genomfördes under de följande åren, och A. fick 1947 egen författning, varigenom en algerisk nationalförsamling upprättades med viss lagstiftande befogenhet rörande A:s inre angelägenheter. Den franske ministerresidenten bibehöll dock sin maktställning. Vid val under ds