Alu 40 metaller ur deras oxider genom reduktion med aluminium vid hög temperatur. Alumn', skyddsling, lärjunge. A'lun, ett dubbelsulfat av kalium och aluminium [KA1(SO4)2]. Det framställs ur bauxit el. kryolit genom behandling med svavelsyra och tillsats av kaliumsulfat el. ur mineralet alunit, som består av ett annat dubbelsulfat av kalium och aluminium. A. används i garverier och i färgämnesindustrin m.m. Numera ersätts i tekniken A. till stor del av aluminiumsulfat. Alundum, en massa av nästan ren aluminiumoxid, som har en hårdhet, som närmar sig diamantens. A. används till slipskivor m.m. Alunskiffer, en lerskiffer, vilken innehåller kol och kolhaltiga ämnen, ofta tillräckligt för att kunna användas som bränsle. Den har sitt namn därav, att man förr ur den framställde alun; skiffern innehåller nämligen svavelkis, vilken vid bränning inverkar på andra mineralbeståndsdelar till bildning av alun. Jfr vidare Oljeskiffrar. Alw, Gabriel, 1889—1946, skådespelare, knuten till Dramatiska teatern 1925—1944. A. var även en god radiokraft. Alv, det närmast under matjorden liggande jordlagret, som är mindre rikt på multnande beståndsdelar och oftast ljusare till färgen än matjorden. Alvaret, beteckning för den öländska, av en stäpp-artad natur utmärkta kalkstensplatån. AlvaTo, Corrado, f. 1895, italiensk författare, vars bästa romaner utspelas i Sovjet. Antifascist. Ruinerna av klosterkyrkan och klostret i Alvastra. AKvastra, stationssamhälle och kungsgård i Östergötland. Under medeltiden fanns här ett cistercien-serkloster, Sveriges äldsta kloster, grundat 1143, av vilket kvarstår ruiner av kyrkan. Trakten kring A. är gammal kulturbygd med lämningar från stenåldern (pålbyggnader), bronsåldern (hällristningar) och av den medeltida Sverkerska ättens stamgård. AIveo'I, hålighet. Betecknar de fördjupningar i käkbenen, i vilka tändernas rötter är inpassade. De minsta lungblåsorna kallas också A. Alveolar'pyorré, tandköttsinflammation med vårflöde, se Tänder. Alvesta, köping två mil v. om Växjö, mell. Småland. 5 815 inv. 1956. Järnvägsknut. Alving. — 1. Fanny A., 1874—1955, författarinna, som under pseudonymerna Maja X. och Ulrik Uhland utgivit romaner och visböcker. — 2. Barbro A. (pseud. Bang), f. 1909, journalist, känd framför allt för sina reportage från olika delar av världen. A. är sedan 1934 verksam i Dagens Nyheter. Alvluckrare, redskap, som körs i botten på plogfåror för att luckra dessa. Alyaftes, konung i det forntida Lydien, omkr. 610—560 f.Kr. A. fördrev kimmerierna, utvidgade sitt rike till floden Halys och erövrade Smyrna. Am, tecken för en atom americium*. A. m., förk. för lat. anno mundi, i (det och det) världens år, eller lat. ante meridiem, på förmiddagen. Ama'bile, musikterm; älskligt. Amadisromaner, en grupp spanska riddarromaner under 1500-t., föregångare till bretonska romanerna. A'mager, dansk ö, vars nordända endast genom ett smalt sund, Kalvebod Strand, är skild från Köpenhamn. På den 1 Vi mil långa ön odlas framför allt grönsaker. AmalekTter, nomadfolk s. om Palestina, ofta omnämnda i Gamla testamentet som fiender till Israel. David tycks avgörande ha besegrat dem. Amal'fi, stad i s. Italien, vid kusten av Salernovi-ken. Känd för sitt vackra läge. 8 000 inv. Amalga'm, legering av kvicksilver med andra metaller. Vid upphettning av amalgamer förflyktigas kvicksilvret, och den andra metallen återstår. En av metoderna för att utvinna guld ur vaskmalmer el. krossade guldförande bergarter består i att utlösa guldet med kvicksilver, då guldamalgam erhålls, varur därefter kvicksilvret bortdestilleras. A. används vid tandfyllning, spegelframställning m.m. Amalienborg, den danska kungafamiljens residens i Köpenhamn. Slottet, som består av fyra lika byggnader i rokokostil kring en öppen plats, uppfördes på mitten av 1700-t. och inköptes av staten 1794. Amalte'ia el. Amalthe'a var enl. grekiska sagor en get, som den nyfödde Zeus diade. Enl. andra sagor en nymf, som matade honom med getmjölk. Amalthe'adådet, ett bombattentat som den 12 juni 1908 utfördes av tre ungsocialister mot engelska strejkbrytare på logementsf artyget Amalthea i Malmö hamn. Amant [amag'], fr., älskare. — A m a n t e [amag't], älskarinna. Amanuens', biträde, medhjälpare, titel å vissa extra ordinarie tjänstemän i ämbetsverk. AmanuFlah, 1892—1951, emir av Afganistan 1919, antog 1926 titeln schah men tvangs genom en upprorsrörelse att avgå 1929. Oppositionen berodde på hans västerländska reformpolitik. Amaranferorden. — 1. En orden, som 1653 instiftades av drottning Kristina för 16 damer och 16 herrar ur hennes intimaste omgivning. Sällskapet upphörde redan påföljande år. — 2. En i Stockholm grundad sällskapsorden från år 1760. AmaTna, se Achnaton. Amaryllida'ceae, växtfamilj, till vilken bl.a. hör narciss*. AmarylFis, ett i antika herdedikter förekommande flicknamn. Amaso'ner var enligt den grekiska fornsagan ett folk med kvinnliga krigare. Grekiska konstnärer, såsom Fidias m.fl. har utfört berömda bildstoder, föreställande A. Amaso'nfloden, Amazo'nas, en av världens största och vattenrikaste floder, upprinner under namn av Rio Maranon i de peruanska Anderna nära Sydamerikas västkust och flyter därefter något s. om ekvatorn genom världsdelens väldiga, tropiska lågland ut mot östkusten. Under hela sitt lopp mottar A. ett stort antal betydande bifloder. A:s hela längd är omkring 550 mil; den är segelbar för at-lantfartyg till mer än halva sin längd och för mindre fartyg ända till foten av Anderna. De viktigaste centra för handel och sjöfart vid A. är: vid den s. mynningsarmen Para, Manaos, ungefär mitt mellan mynningen och peruanska gränsen, samt Iquitos i Peru. De spanska upptäckarna påstod sig ha sett kvinnliga krigare (amasoner) vid mynningen av A. —■ därav namnet. Amaso'nmyra, rödbrun myra med stora käkar, vilken använder andra myror som slavar och företar