55 grekiska antologin, sammanfattad på 900-t. i Konstantinopel, och den latinska, grundlagd på 1500-t. Antonello da Messina, se Messina. AntonesTu, J„ 1885—1946, rumänsk militär och politiker, generalstabens chef 1933—34, utrikesminister 1936—37, krigsminister 1937—38. Regeringschef 1940 och under tyskt beskydd diktator över Rumänien. 1941 avgavs vid en ”folkomröstning” 99,9 % av rösterna för hans regim, överbefälhavare för de rumänska trupperna i kriget mot Ryssland 1941. 1944 avsattes och arresterades han av konung Mikael. A. blev avrättad 1946. Antonfnus Pi'us, 86—161, romersk kejsare, gift med Faustina. A. adopterades av kejsar Hadrianus (138) och adopterade i sin tur sin efterträdare Mar-cus Aurelius. Hans regering infaller under den s.k. lyckliga kejsartiden. Anto'nius, Marcus, omkring 82—30 f.Kr., romersk fältherre och triumvir. A. uppträdde kraftigt mot Caesars mördare. A. och Octavianus (Augustus) ingick jämte Lepidus ett triumvirat och vann tillsammans vid Filippi år 42 f.Kr. en seger över Brutus och Cassius, Caesars mördare. Därefter delades riket mellan segrarna. A., som blivit härskare över Orienten, intogs av en allt behärskande kärlek till den för sin skönhet berömda Kleopatra, Egyptens drottning. Emellertid kom A. i tvist med Octavianus, som anföll och besegrade A:s och Kleopatras gemensamma flottor vid Aktium år 31. I slaget hade Kleopatra förrädiskt lämnat A. i sticket. Octavianus förföljde A. till Alexandria. Sedan A. även här besegrats, kastade han sig på sitt svärd. Anto'nius, omkr. 251—356, kristet helgon, bortskänkte som ung sin förmögenhet och levde resten av sitt liv i en grotta i egyptiska öknen. De visioner av sköna kvinnor och världens härlighet, som plågade honom, är ett i konsten ofta utnyttjat motiv. Antonius av Pa'dova, omkr. 1195—1231, portugisisk munk, begravd i Padova, efter sin död förklarad för helgon. A. var berömd som väckelsepredikant, och enligt en legend lyssnade t.o.m. fiskarna på honom när människorna ej ville höra hans predikan om att man skulle älska sina fiender. Anto'niuseld, en sjukdom, som framkallas genom förgiftning med mjöldryga och som numera är sällsynt. Jfr Ergotism. Anto'niuskors, T-format kors. Antonsson, Bertil, f. 1921, brottare, köpman i Trollhättan, världsmästare i tungvikt 3 ggr. Antracft, en glänsande och kolrik (mer än 90 % kol) avart av stenkol. Värmevärde 7 800 kal/kg. Den bästa A. bryts i Alleghanybergen (USA) och s. Wales (England). Antrakinonfärgämnen, se Tjärfärgämnen. Antropoceiftrisk kallas en åskådning som utgår från att vi människor är centrum för världsalltet etc. Från A. kommer man lätt över till att allt är inrättat för människans räkning. Antropofa'g, människoätare. Antropofobi', människoskygghet. Antropoi'd, människoliknande. Antropologi', egentligen vetenskapen om människan, omfattar i vidare bemärkelse människans fysiska och psykiska artegenskaper. Numera skiljer man på A. i begränsad mening, som huvudsakligen sysslar med de levande el. de utdöda människorasernas fysiska egenskaper, och etnologi', som särskilt beskriver rasernas sedvänjor och levnadssätt. Antropologisk-genetisk undersökning, se Fader-skapsbevisning. Antropometri', vetenskapen om människokroppens måttförhållanden. Antropomorfism kallas överförande av mänskliga egenskaper på icke mänskliga företeelser. 1 forn- Apa sagor framställs t.ex. djur som begåvade med talförmåga; i religiösa åskådningar antas en gud med mänskliga egenskaper såsom vrede och hämndlyst nad samt mänsklig gestalt. Antropomorpha [-mårr'fa] (grek, antropos, män niska) kallas den grupp bland de smalnäsiga aporna, som står närmast människan. Hit hör gorilla, schim-pans, orangutang, alla hemmahörande i gamla världen. Antroposofi', en med teosofin besläktad rörelse, grundlagd av tysken Rud. Steiner 1913. I A. ingar kristna och spiritistiska element samt en del från Goethe och Schopenhauer hämtade idéer. Anträd. Jfr Anor. Antwerpen, Belgiens näst största stad, belägen vid Scheldes mynningsvik. 257 634 inv. 1953 (med förstäder 767 600). Före 2:a världskriget var A. näst Hamburg det europeiska fastlandets största hamnstad och förmedlar fortfarande huvuddelen av Belgiens export och import liksom en livlig transitohan-del. A. utgör också ett viktigt industricentrum med betydande diamantsliperier, tobaks-, textil- och sockerfabriker, brännerier etc. — A. hade sin första storhetstid på 1500- och 1600-t. och bevarar från den tiden märkliga byggnadsverk. Sin nya storhet som världshandelsstad har A. vunnit mot slutet av 1800-t. på grund av sitt gynnsamma läge i förhållande till de belgiska och västtyska industriområdena. A., som var en av Europas starkast befästa städer, intogs under l:a världskriget i okt. 1914 av tyskarna under v. Beseler. A. intogs på nytt av tyskarna under 2:a världskriget i maj 1940 och befriades av allierade trupper i sept. 1944. Anu'bis, egyptisk dödsgud, vilken ofta avbildas med sjakalhuvud. Sjakalen, som lever av as, var A:s heliga djur. Anund, namn på svenska konungar. — 1. A., kallad Bröt-Anund, tillhörde den frejdade Ynglinga-ätten och levde på 600-t. Han var fader till Ingjald Illråde. — 2. A. Jakob, omkr. 1008—omkr. 1047, var son till Olof Skötkonung. A. ingick ett förbund med sin svåger Olof Haraldsson av Norge och bekämpade tillsammans med honom Knut den store av Danmark. A'nus, tarmkanalens öppning, stolgångsöppningen. Anvers [agvä’r], franska namnet på Antwerpen. Anzac, förk. för Australien (and) New Zealand Army Corps, dvs australiska och nyzeeländska trupper i l:a och 2:a världskriget. An'zengruber, L., 1839—89, österrikisk författare, som skrev romaner och dramer. Aor'ta, stora kroppspulsådern, är människans största pulsåder. Den går från vänstra hjärtkammaren uppåt, kröker åt vänster och går sedan längs ryggradens framsida ned genom brösthålan, borrar igenom mellangärdet och fördelar sig i bukhålans nedre del framför sista ländkotan i två grenar. Den för syrsatt blod ut till kroppens alla delar. Aos'ta, Amadeus, 1898—1942, hertig av A., ital. general och yicekonung av Etiopien. Företog forskningsresor till Nilens källor och tjänstgjorde i italienska kolonialarmén. Vicekonung av Etiopien 1937. Kapitulerade för engelsmännen efter slaget vid Amba Alagi 1941. A outrance [-otrarfs], fr., till det yttersta. AP, förkortning för Associated* Press. Apa. — 1. Gaffelsegel på mellersta masten av ett tremastat fartyg. — 2. Se Apor. Apacher [-asj'er]. — 1. Indianstam i Oklahoma, Arizona och n. Mexiko. Ett vilt ryttarfolk, som först på 1880-t. kuvades. Antal omkring 7 000. — 2. Benämning på ligister i Paris. A-pakten, se Atlantpakten. Apanage [apana'sj], av staten anvisat underhåll