6i för olycksfall i arbetet m.fl. (se Yrkesskadeförsäkring), liksom frågan om de åtgärder, som kan vidtas i syfte att förbättra de löntagande kroppsarbetarnas bostadsförhållanden med flera spörsmål. Från olika utgångspunkter har olika teorier uppställts rörande de vägar, som bör följas, då man söker nå fram till en mer eller mindre fullständig lösning av A. Den äldre liberalismen, den s.k. manchesterliberalismen, hävdade den fria konkurrensens suveränitet. Staten borde ställa sig neutral till striderna på arbetsmarknaden och endast tillse, att dessa fördes med lagliga medel. Socialismen ser lösningen i en omdaning av produktionsförhållandena. Det allmänna skall inträda som ägare av produktionsmedlen och som företagare, företrätt av statliga, kommunala eller andra för detta ändamål skapade organ. En modern socialreformatorisk riktning anser visserligen ett bibehållande i huvudsak av det nuvarande produktionssystemet som en nödvändighet, om produktionen ej skall bli lidande och gå tillbaka, men anser det samtidigt erforderligt, att staten på olika sätt ingriper reglerande i det ekonomiska livets förhållanden och genom lagstiftning av skiftande art söker avhjälpa existerande missförhållanden och trygga kroppsarbetarna mot oförvållade svårigheter. Arbetaridrottsförbund, 1918—19 bildade fristående förbund, som erkände sportorganisationerna som deltagare i klasskampen; efter 1939 föga verksamma. Arbetarinstitut, läroanstalt, vars syfte är att genom systematiskt anordnade populärvetenskapliga föreläsningar och kurser meddela undervisning av allmänbildande natur åt personer, som ej varit i tillfälle erhålla högre skolbildning. Det äldsta arbetarinstitutet är det av dr Anton Nyström år 1880 grundade Stockholms arbetarinstitut, som leds av en styrelse och en föreståndare, valda av den år 1883 för institutets stödjande grundade arbetarin-stitutsföreningen. Institutet, som alltsedan 1894 har eget hus, åtnjuter anslag av Stockholms stad och av staten. Den person, som jämte initiativtagaren spelat den största rollen för institutets verksamhet, är professor Knut Kjellberg, vilken efterträdde grundaren som föreståndare år 1908 och sedan kvarstod på denna post till sin död år 1921. Med Stockholms arbetarinstitut som förebild har liknande institutioner grundats förutom på andra orter i Sverige även i Finland och Norge. Ett liknande syfte som arbetarinstituten fullföljer föreläsnings-föreningarna och föreläsningsanstalterna. Jfr Folkbildningsarbete och Arbetarnas bildningsförbund. Arbetarkommun. De lokala organisationerna inom Sveriges socialdemokratiska arbetarparti samt inom det kommunistiska partiet. Genom dem sker anslutningen till resp, partier. Arbetar-marseljäsen, tyska socialdemokraternas sång, första gången sjungen vid Lassalles begravning. Melodi: Franska marseljäsen. Svensk översättning: ”Nu upp till kamp för frihet, bröder...” Arbetarnas bildningsförbund (ABF), en av fackliga, kulturella och politiska riksorganisationer inom arbetarrörelsen samt Kooperativa förbundet år 1912 bildad sammanslutning, vars uppgift är att planlägga och leda det frivilliga bildningsarbe-tet bland dessa organisationers medlemmar. A. organiserar föreläsnings-, studiecirkels- och biblioteksverksamhet, stöder sådan verksamhet genom anslag, förmedlar föreläsningar, anordnar kurser, utställningar m.m. A. utger ”Fönstret — ABF:s tidning”. Ledningen utgörs av ett representantskap, bestående av ombud för de anslutna riksorganisationerna samt tio representanter för förbundets instruktörer. De anslutna riksorganisationerna var år 1955 15 med ett medlemsantal av sammanlagt Arb 3 336 693. I viss utsträckning förekommer dubbelmedlemskap, ty samma personer som tillhör de till A. anslutna politiska organisationerna, är ofta även medlemmar av anslutna fackliga och kooperativa organisationer. Antalet i studiecirkelarbetet aktivt deltagande uppgick under verksamhetsåret 1954—55 till 215 185. Verksamheten finansieras dels med avgifter från de anslutna organisationerna och med kursavgifter, dels med anslag från staten, kommuner och landsting. Statsanslaget för studiecirkelverksamheten var 1954—55 2 331 000 kr. Är 1936 bildade ABF tillsammans med vissa motsvarande organisationer inom nykterhets- och bonderörelserna Samverkande bildningsförbunden, som bl.a. utger tidskriften Folklig kultur. Arbetarnes kulturhistoriska sällskap bildades 1926 och har till uppgift att väcka intresse för och söka från förstörelse rädda det, som ur historisk och kulturhistorisk synpunkt kan vara av betydelse för kännedomen om den svenska arbetarrörelsen och de svenska arbetarnas liv och förhållanden. Sällskapet har bl.a. utgivit några arbetarme-moarer. Arbetarpensionering. Åtskilliga företag har åtagit sig att bereda sina arbetare pension, men där pensioner förekommer är beloppen små och pensions-rätten ej sällan osäker. En statlig kommitté, pen-sionsutredningen, lade 1950 och 1955 fram förslag om allmän pensionsförsäkring, vilka rönte omild kritik. Sedermera hänsköts bl.a. frågan om obligatorisk arbetarpensionering till Allmänna pensions-beredningen. Arbetarråd, av arbetarna vald representation för samarbete beträffande ett företags ledning. Jfr Industriell demokrati. Arbetarrörelsen. Se huvudsakligen Arbetarfrågan, Fackföreningsrörelsen, Kommunism, Socialism och Socialdemokrati. Arbetarrörelsens arkiv tillhör Sveriges socialdemokratiska parti och Landsorganisationen gemensamt. I arkivet samlas tryck, handlingar och dokument rörande arbetarrörelsen, vilka kan ha eller få historiskt intresse. Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. De 27 punkterna. Utarbetades under det 2:a världskriget av representanter för fackföreningsrörelsen och socialdemokratin. Senare anslöt sig också kommunisterna till programmet. I de 27 punkterna hävdas, att krigs-hushållningen visade de stora möjligheterna till intensiv produktion, då arbetskraft och materiella tillgångar utnyttjas under samhällets ledning och för ändamål, som samhället bestämmer. Vi behöver inte finna oss i arbetslösheten och vi kan avskaffa nöden, om den produktionskraft, som kriget visat oss äga, används lika fullständigt för fredens arbete. Den huvuduppgift som förestår, heter det vidare, är att samordna den ekonomiska verksamheten till en planmässig hushållning, så att arbetskraft och materiella tillgångar stadigt utnyttjas för en effektiv produktion. En sådan samordning bör ske under samhällelig ledning och med sådan inriktning, att enskilda intressen underordnas de mål, som samfällt eftersträvas. Till dessa mål hör, att varje samhällsmedlem får möjlighet till nyttigt arbete. Ingen arbetsför man eller kvinna skall mot sin vilja behöva vara utan sysselsättning längre tid än som erfordras för övergång från en verksamhet till en annan samt för utbildning och omskolning. Men denna ökade sysselsättning har till uppgift att bereda samhällets medlemmar en levnadsstandard, som tillgodoser alla livsviktiga behov på ett sätt, som svarar mot arbetets avkastning och höjs efter hand som den samlade produktionsförmågan stegras. I detta arbete på en ständig utveckling och förbättring av produktion och levnadsstandard skall