63 ska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening och Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Arbetsinställelse, se Arbetstvister, Lockout och Strejk. Arbetslagstiftning. En lång rad lagar reglerar förhållandena på arbetsmarknaden. Man brukar särskilja två grupper av lagar, skyddslagstiftning och arbetsfredslagstiftning. Allmänna arbetstidslagen (”å 11 a-timmar sia ge n”) tillkom 1919 efter långa och bittra strider för 8 timmars normalarbetsdag. Lagen är permanent sedan 1930 och gäller i princip för varje rörelse, som sysselsätter mer än fyra arbetare. Lagen föreskriver, att en arbetsgivare icke får använda en arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan. Vissa förskjutningar mellan olika dagar är tillåtna, och undantag från reglerna får göras om arbetarskyddsstyrelsen medger det. I vissa fall räcker det att arbetstiden under en längre tidsperiod genomsnittligt utgör högst 48 timmar per vecka. Till förberedelse- och avslutningsarbeten får arbetare över 18 år användas under högst 7 övertidstimmar per vecka. Allmän övertid får tas ut under högst 200 timmar per år, om arbetaren själv går med på det och ingen risk för överansträngning eller ohälsa därigenom uppstår. Arbetarskyddsstyrelsen kan därutöver medge extra övertid med upp till 150 timmar. En 1954 tillsatt statlig kommitté framlade 1956 förslag om successiv övergång till 45-timmarsvecka, helt genomförd 1960. Lantarbetstidslagen stiftades 1936 och genomgick betydelsefulla ändringar 1948. Den gäller för jordbruk eller trädgård, där utom brukarens familj en eller flera arbetare är stadigvarande sysselsatta. I princip tillämpas nu 8 timmars arbetsdag för lantbrukets folk, men veckoarbetstiden är på vintern maximerad till 45 timmar per vecka, resten av året till 50 timmar. Undantag gäller för särskilda grupper av arbetare. Sjöarbetstidslagen leder sitt ursprung till 1919. 1949 trädde en väsentligt omarbetad lag i kraft. Åttatimmarsprincipen tillämpas nu i stor utsträckning även på sjöfolket. Lagen innehåller också bestämmelser om hur övertidsarbete skall kompenseras. Hotell- och restauranglagen innehåller arbetstidsbestämmelser för de anställda på hotell, restauranger och kaféer. 1944 stiftades den första lagen av detta slag. 1947 års riksdag beslöt om en ny lag, vilken blev definitiv 1950. Principen om 48 timmars arbetsvecka är fastslagen för alla anställda. Övertid får tas ut under högst 200 timmar per år. Undantag kan beviljas av arbetarskyddsstyrelsen. För yrkeschaufförer gäller vissa särskilda arbetstidsbestämmelser enligt förordningen om yrkesmässig biltrafik (28 §). Den stadgar om raster och vilotid och är avsedd att hindra sådan uttrött-ning av bilförarna, att deras uppmärksamhet i trafiken slappnar. Detaljhandelslagen tillkom 1939 och blev i förändrat skick permanent 1945. Den reglerar de handelsanställdas arbetstid inom ramen för bu-tikstängningslagens bestämmelser. Lagen fastslår de principer som åttatimmarslagen innehåller men ger därutöver vissa detaljbestämmelser. Butik stängning slagen bär nu årtalet 1948 men har haft föregångare sedan 1919. Lagen anger tidsgränserna för butikernas öppethållning. Inom dessa gränser kan en kommun fastställa närmare bestämmelser. En viss fritid har emellertid garanterats de anställda, samtidigt som man försökt tillgodose allmänhetens intressen. Arb Bagerilagen av 1930 anger de tider på dygnet, då arbete i bagerier får förekomma. Hembiträdeslagen antogs först 1944 och förlängdes i omgångar till hösten 1956. Arbetstiden för hembiträden skall i regel sluta senast kl. 19, minst varannan sön- eller helgdag skall vara helt arbetsfri och en bestämd vardag i veckan skall vara fri efter kl. 14. Vidare ges bestämmelser om hembiträdes rum, rätt till vård under sjukdom, övertidsarbete o.d. Semesterlagen antogs första gången av riksdagen 1938. Den stadgade 12 dagars semester för ett års arbete. 1937 hade % av de arbetare som hade kollektivavtal fått vissa semestergarantier i avtalen, i allmänhet dock endast fem arbetsdagar som i regel togs ut under midsommarveckan. Det var alltså ett viktigt genombrott för en ny princip som ägde rum i och med 1938 års lagstiftning. En ny semesterlag antogs 1945, vilken ändrades bl.a. 1951, då trevec-korssemester infördes för alla arbetstagare. Semesterrätt har den anställde nu med 1 ¥2 dag för varje kalendermånad under föregående år, om han arbetat minst 16 dagar under månaden (semester, yrkesskada — och annan sjukdom under högst 90 dagar per år —, havandeskap och viss militärtjänst räknas som arbetad tid). Den som slutar sitt arbete utan att ha fått ut semester har rätt till kontant ersättning motsvarande normal arbetslön under den tid han skulle haft semester. Enligt en särskild lag om förlängd semester har vissa arbetstagare som är utsatta för röntgenstrålning o.d. rätt till sex veckors semester om året. Arbetarskyddslagen leder sitt ursprung till 1889 års lag om skydd mot yrkesfara. 1912 års arbetarskyddslag efterträddes 1949 av en ny lag, till vilken knutits en tillämpningskungörelse med detaljföreskrifter om skyddsåtgärder för att förebygga olycksfall i arbete och yrkessjukdomar. Anvisningar utfärdas också av arbetarskyddsstyrelsen. Arbetsgivaren skall se till att olycksfallsriskerna blir så små som möjligt, och arbetaren å sin sida är skyldig att iaktta gällande skyddsföreskrifter. Lagen gäller vid praktiskt taget allt arbete som någon utför för en arbetsgivares räkning. Den innehåller även bestämmelser om hygieniska anordningar på arbetsplatsen. Lagen ger vidare vissa föreskrifter om arbetstiden eller rättare sagt fritiden, i det den stadgar om raster, arbetspauser, nattvila och veckovila. Onödigt nattarbete förbjudes. — Om barnarbete stadgar lagen bl.a., att ingen utan särskilt tillstånd får användas till arbete före det år då han fyller 14 år och innan han fullgjort sin folkskole-plikt. Förbudet gäller dock ej feriearbete. Vissa tyngre arbeten får ingen ha före det år då han fyller 15 år, arbete under jord får ingen utföra som inte fyllt 18 år. Arbetare under 18 år skall varje år genomgå särskild läkarundersökning på arbetsgivarens bekostnad och ha en särskild arbetsbok, vari undersökningsresultatet antecknas. Den minderårige skall ha minst 11 timmars nattvila. — Kvinnoarbete regleras också genom särskilda föreskrifter i arbetarskyddslagen rörande förbud mot tungt arbete för kvinnor, rätt till ledighet vid nedkomst och för amning, nattvila och principiellt förbud mot nattarbete. — Vidare stadgas om skyddsombud och yrkesinspektion (se Arbetarskydd). Till arbetarskyddslagen ansluter sig vissa bestämmelser i lagar angående gruvor, stenkolsfyndigheter, radiologiskt arbete och andra farliga arbe-t e n. Särskilda bestämmelser gäller även om skyldigheten att hålla härbärgen vid skogs- och flottningsarbeten i ödebygderna. Vidare innehåller sjölagen och sjömanslagen samt därtill anslutna författningar en rad specialbestämmelser om arbetarskydd o.d. ombord på fartyg.