$9 A. den fjärde kallades en åren 1823—30 utgiven tidning, som i motsats till den ursprungliga stödde regeringen. Jfr Argos 2. Ar'gus-ögon, bildligt uttryck för misstänksam vaksamhet. Jfr Argos 2. Arholma, ö i uppländska skärgården, sö. om Björkö. Ari., förkortning för Arizona. A'ria, it., solostycke med ackompanjemang, vanligen sångstycke. A. har särskilt inom den kyrkliga musiken och operan spelat stor roll. Melodin skrevs ofta så, att sångaren fick tillfälle att glänsa med sin skicklighet, bravur- el. koloraturaria. Ariad'ne, sannolikt en kretensisk mångudinna, var enligt den grekiska gudasagan dotter till kung Minos på Kreta. När Teseus kom till Kreta blev A. förälskad i honom och gav honom ett trådnystan, med vars hjälp han hittade ut ur labyrinten, sedan han dödat Minotaurus. A. flydde med Teseus men övergavs av denne på ön Naxos. Hon hämtades där av Dionysos, vars maka hon blev. Arianism, en efter Areios i Alexandria benämnd lära, som uppställdes på 300-t. Logos, ”sonen”, var ej född utan skapad av Fadern och tog sedan gestalt i Kristus. På kyrkomötet i Nicea 325 förkastades arianismen med obetydlig majoritet och fastställdes, att Sonen är född av Faderns väsen, ej skapad. A. hade dock många anhängare de följande århundradena och först på 700-t. kan den anses ha försvunnit. Ari'd, torr. Arfda klimat, beteckning för klimat, där avdunst-ningen är större än nederbörden och där sjöarna därför blir avloppslösa el. intorkar. ATiel, hebr., ”Guds lejon” el. ”Guds härd”, använt som namn på Jerusalem. Inom litteraturen, särskilt hos Shakespeare och Goethe, betecknar A. en luftande, ett överjordiskt väsen. — A. är även namn på en av Uranus’ månar. ATier eller ariska folk är dels ett namn på de indoeuropeiska inbyggarna i Främre Indien, Persien och Öst-Iran, dels en benämning på alla indoeuropeiska folk i Europa och i ovan nämnda delar av Asien. Denna indelning grundar sig huvudsakligen på likheten mellan språken. I allmänhet har emellertid de folk, som i äldre tider talade ariska språk, varit mörka och haft ett orientaliskt utseende, som knappast mera påfallande avvikit från det judiska. — I Tyskland användes A. under nazistregimen som beteckning på icke-judar. Arierlagstiftning, sammanfattande beteckning på tyska lagar, riktade främst mot judar, vilka enligt A. ej var medborgare utan endast statsmedlemmar och bl.a. saknade rösträtt, ej kunde vara tjänstemän och ej fick ingå äktenskap eller ha utomäktenskap-liga förbindelser med arier. Judar fick ej vara journalister, advokater med notariatsrätt, sjukhus- och sjukkasseläkare och fick endast i begränsad utsträckning tillträde till högre läroanstalter. Bestämmelser utfärdades vidare om vilka som på grund av härstamning skulle räknas som judar. Något lindrigare bestämmelser gällde halv- och kvartsjudar. Enligt A. fordrades särskilt härstamningsbevis. Jfr Judar. Arietfa, liten aria. Arild, municipalsamhälle i nv. Skåne. Fiskeläge och badort. 263 inv. 1955. Arios'to, L., 1474—1533, italiensk skald under renässansen. Hans förnämsta verk är hjältedikten Orlan'do Furio'so. Den rasande Roland, som utkom år 1516. Den är byggd på de gamla sagor, som spunnits kring Karl den stores namn och som fått uttryck i den franska Rolandssången. Dikten handlar huvudsakligen om Rolands svartsjuka och utbrytande vansinne, då han upptäcker sin älskades kärlek till moren Medoro. A. behandlar riddartiden Ari med en oemotståndlig, lätt ironi, och hans vers flyter alltigenom med en nästan vårdslös elegans. A'riska språk, detsamma som in do-iranska språk. Aristar'chos, 3:e årh. f.Kr., grekisk astronom, den förste, som hävdade, att jorden rör sig kring solen och som även försökte bestämma avståndet dem emellan. Aristi'des, omkr. 540—467 f.Kr., grekisk fältherre och statsman. A. deltog med utmärkelse i slagen vid Maraton, Salamis och Plataiai. A. var allmänt känd och aktad för sin rättrådighet och stora fosterlandskärlek. Aristip'pos, d.ä., omkr. 430—360 f.Kr., grekisk filosof, grundläggare av den kyrenaiska skolan. AristoTanes, omkr. 450—omkr. 385 f.Kr., grekisk lustspelsförfattare. A. uppträdde i Aten, och det är huvudsakligen mot denna stads samhällsliv, han riktar sin bitande satir. A. sägs vara författare till 44 lustspel, varav 11 finns i behåll. Bland dessa märks: Riddarna, en politisk satir, riktad mot Kleon, en av ledarna för Atens demokratiska parti; Molnen, där han bl.a. gör spe av Sokra-tes; Fåglarna, A:s mästerverk, där han med en oförarglig munterhet skämtar med vissa drag i den atenska nationalkaraktären; Grodorna, där han vänder udden mot skalden Euripides. Aristogei'ton, se Harmodios. Aristokra't, person, tillhörande adeln eller, i vidsträcktare bemärkelse, tillhörande en härskande överklass. — Aristokrati', statsform, där några få härskar, antingen de som tillhör vissa släkter eller de förmögnaste (plutokrati). A. används även som beteckning på de högst stående samhällslagren. Aristoloch'ia, växtsläkte, varav flera arter odlas som prydnadsväxter, särskilt p i p r a n k a n (A. sipho), som har stora, hjärtformiga blad och bruna, oansenliga blommor och är en vanlig slingerväxt. Aristo'teles, 384—322 f.Kr., det gamla Greklands mångsidigaste vetenskapsman, framstående särskilt som naturforskare och filosof. Vid 17 års ålder kom han till Aten, där filosofen Platon då verkade. Är 343 f.Kr. kallades han av konung Filip av Macedo-nien att leda dennes sons, Alexanders, uppfostran. A. återvände 334 f.Kr. till Aten, där han stiftade den peripatetiska (kringvandrande) skolan. A. författade en oerhörd mängd skrifter, av vilka dock endast en, Athenaion Politeia (Om Atens statsförfattning) finns i behåll och nu förvaras i London. Genom skrifter utarbetade av hans lärjungar känner vi dock väl hans läror. De har utövat ett mäktigt inflytande långt in i medeltiden. A. uppställde ett system över djurriket, skrev över djurens kroppsbyggnad och livsförrättningar och författade vidare arbeten i botanik, fysik, kemi, astronomi m.m. Som filosof anslöt han sig i viss mån till Platon. A:s åskådning rör sig i stor utsträckning med ett motsatsförhållande mellan andligt och sinnligt, mellan form och materia, mellan rörelse och vila etc. På sätt och vis är A:s läror ett kompromissförsök mellan Platons uppkonstruerade, spekulativa åskådning och ett mera naturvetenskapligt betraktelsesätt. A. samlade ett omfångsrikt material av olika statsförfattningar och författade på grundval härav en statslära. A:s logik har även utövat ett stort inflytande. Den avhandlar konsten att ur allmänna principer genom slutledningar komma till riktiga slutsatser. A. är för alla tider en av vetenskapens och mänsklighetens största andar, och hans filosofiska skrifter har utövat ett ofantligt inflytande på den senare antikens och medeltidens åskådningssätt. Aritmeti'k, läran om sifferräkning. Aritme'tisk serie eller progression kallas en följd av tal (kallade termer), i vilken skillnaden mellan två på varandra följande tal alltid är lika stor. Så bildar t.ex. 11, 13, 15, 17, 19,... en aritmetisk serie,