Ber 128 (Sovjetunionen oberäknat), varav mer än hälften i USA. Bergquist, Thorwald, f. 1899, jurist, justitieminister sommaren 1936 och 1943—45, generaldirektör för socialstyrelsen 1939—46, konsult 1940—43. Landshövding i Kronobergs län sedan 1946. Bergqvist. — 1. B. B., 1860—1936, generaldirektör för skolöverstyrelsen 1918—20, ecklesiastikminister 1920—21 och åter generaldirektör 1921—28. — 2. Olof B., 1862—1940, biskop i Luleå stift 1904 —37 och ledamot av l:a kammaren 1912—38. Bergsalt, se Stensalt. Bergshantering, sammanfattande beteckning för alla de arbeten, som avser malmers eller andra nyttiga minerals tillgodogörande (gruvdrift), metallers utvinnande ur malmerna (hyttdrift) och deras förädling. Bergshögskolan, Tekniska högskolans fackavdelning för bergsvetenskap. Bergsingenjör, titel för person, som utexaminerats från Bergshögskolan*. Bergsjuka. På grund av den tunna luften på höjder uppträder hos många personer illamående, mat-tighet och andra besvär, vilka sammanhänger med syrebrist i blodet. B. inställer sig mera allmänt först vid vistelse över 3 000 m höjd. Bergsjö, handels- och industriplats i Hälsinglands norra kustland 3,5 mil n. Hudiksvall. Bergskedjeveckning, geologiskt snitt. (Säntisbergen, Schweiz.) Bergskedjeveckning. De ursprungligen horisontellt över varandra avlagrade geologiska formationerna är, i synnerhet där de når särskilt betydande mäktighet, genom de horisontellt verkande bergs-kedjebildande krafterna sammanskjutna till väldiga vecksystem, ofta bestående av en mängd, ända till många mil långa, intill varandra pressade veck. De nedböjda partierna av vecken kallas synklina-1 e r (”vecktråg”, ”veckskålar”), de uppböjda kallas antiklinaler (”vecksadlar”); vecken kan vara upprättstående, lutande, överstjälpta och skjutna över varandra (”överskjutningar”), varvid den övre skänkeln av vecket genom bristning i omböjnings-axelns plan skjutits fram över den undre. Man känner sådana överskjutningar på flera tiotal kilometers längd i den mot vecken tvärgående riktningen. Liksom en mängd veck bildar en bergskedja, bildar i sin tur flera med varandra förbundna bergskedjor en bergskedjezon. En sådan är den, som genomdrar Medelhavsländerna och därifrån fortsätter genom Sydasien samt i Ostmdiska arkipelagen delar sig i tvenne grenar, den ena fortsättande ned åt Nya Zeeland, den andra uppför Asiens ostkust över till n. Amerika och därifrån längs Stillahavskusten och genom Västindien till Sydamerika och Antarktis. Denna zon innesluter jordens högsta bergskedjor och deras höjd beror väsentligen därpå, att de är yngre än andra bergskedjezoner, vilka varit under längre tid utsatta för de nedbrytande agentierna. Deras bildning tillhör väsentligen tertiärtiden, medan de till stor del utjämnande hercyniska bergskedjorna tillhör mesozoisk, och de kaledoniska paleozoisk tid. De under ännu tidigare perioder i jordens historia bildade bergskedjorna är, såsom fallet är inom vårt nordiska urberg, ofta så fullständigt ut jämnade, att de icke längre gör sig tydligt märkbara i topografin, utan vecken ger sig tillkänna blott genom berglagrens stupning och strykning och i den metamorfos bergarterna under de bergskedje-bildande krafternas inflytelser undergått. Bergskedjor, se Bergskedjeveckning. Bergskollegium, ett 1649 inrättat ämbetsverk för bergshanteringen, som upplöstes 1857, då dess åligganden överflyttades på kommerskollegium och bergsstaten. Bergskädda, en rödbrun flundrefisk med mörkare eller ljusare fläckar. Förekommer i Bohuslän, vanligen på stenbotten. Bergslag, ursprungligen beteckning för vissa privilegierade sammanslutningar av ”bergsmän”, som hade rätt att inom ett gruvdistrikt bryta och nedsmälta malm (t.ex. Falu bergslag, Norbergs bergslag, Sala bergslag). Sedan bergshanteringen 1859 blivit fri, fortlever namnet dels såsom beteckning för mer begränsade bergsbrukstrakter, t.ex. Filipstads B., dels i ”Bergslagen” såsom sammanfattande benämning på hela det mellansvenska bergsbruksområdet i Värmland, Västmanland och Dalarna. Bergslagernas järnvägar, som tillhörde Bergslagernas järnvägsaktiebolag, och ingick i den större enskilda trafikförvaltningen GDG*, förstatligades 1947 och utgör nu en del av Statens järnvägar. Huvudlinjen förbinder Falun med Göteborg. Bergson [bärksåg'], Henri, 1859—1941, professor i filosofi i Paris. Framställde i mycket uppmärksammade arbeten sina filosofiska läror, i vilka tyngdpunkten vilar på det av B. uppställda intui-tionsbegreppet. Vi uppfattar verkligheten, anser B. dels med vårt förnuft, intelligens, dels med intuition, dvs med ett ”sjätte sinne”, genom vilket vi direkt överskådar och vet på ett från vanlig tankeverksamhet fullt skilt sätt. B. har en träffande och medryckande stil och ett överflöd på slående bilder. Han vann entusiastiska anhängare men blev också skarpt kritiserad. B. erhöll 1927 nobelpriset i litteratur. Bergspring, se Asplenium. Bergsprängning sker numera vanligen genom användning av dynamit eller andra sprängämnen. I vissa fall används dock alltjämt kilning med jäm-kilar, kallkilning. Förr användes även kilning med träkilar, som inpressades i borrhål och sedan övergöts med vatten. Sprängverkan framkallades genom träkilarnas eller träpluggarnas ansvällning, då de blev fuktiga. Även förmedelst snabb avkylning genom vattenbegjutning av en genom eld upphettad bergyta verkställdes i äldre tider sprängning. Bergsskola, läroanstalt för bergshantering och bergsvetenskap. Sverige har en B. i Filipstad. Bergs slussar, 15 slussar i Göta kanal, mellan Roxen och Boren. Bergsstaten består av rikets fyra bergmästare och under dessa sorterande gruvingenjörer. B. lyder under Kommerskollegium. Bergstrand-Poulsen, Elisabet, 1887—1955, målarinna och författarinna som skrivit av henne själv illustrerade Värendsskildringar. Bergström. — 1. P. A. B., 1823—93, konservativ politiker, civilminister 1870—75, justitieminister 1888, landshövding i Örebro län 1876—93. — 2. David B., 1858—1946, liberal politiker. Konsultativt statsråd 1905—06 samt lantförsvarsminister 1911—-14. Blev 1916 svensk generalkonsul i Montreal och var 1918—22 envoyé i Tokio. B. var ledamot av 2:a kammaren 1894—1907 samt l:a kammaren 1912— 15 och inträdde 1923 åter i det politiska livet efter att ha avgått som envoyé samt var 1924—32 ledamot av l:a kammaren (frisinnade folkpartiet). — 3. Paul U. B., 1860—1943, grundade 1882 Paul U. Bergströms* AB i Stockholm. — 4. Sigge B., f. 1880, målare och etsare, 1914—44 intendent för Sveriges